somSara

jag tog mig igenom allt murgröns-slinger 

{förlåt brevbärarn’ !} *

och fiskade upp en avi bland en massa reklam.

jag traskade iväg i mina gummistövlar

för att hämta ut något som var

’för stort för att lämnas i Er brevlåda’.

flickan bakom disken på poststället 

försvann in i gömmorna och kom ut med ett

det var det vackraste paketet vi hade där bak ! 

innan jag ens höll det i mina händer kunde jag  

därför räkna ut från vem det var. 

ingen packar in saker & skriver som sara. 

hennes handstil när hon bara rafsar ner något

som hon ska komma ihåg,

- är vackrare än någon annan jag sett.

 mitt namn & min adress på utsidan såg inte ens 

ut som mitt namn & min adress .. 

det var som ett konstverk i sig, bara paketet.

- & precis så tänkte jag; det hade räckt med paketet, 

medan jag hörde ett märkligt liksom pipande ljud, 

som jag insåg kom från mig själv, 

när tårarna steg i ögonen. **

alltså. 

hur kan en människa veta vad hon ska skicka, 

hur hon ska skicka det,

- & precis när det skall komma fram;

på precis den dagen man behöver det som allra mest. 

det kan en människa som sara. 

för hon besitter någon slags 

magi.

i oktober tror jag att Ni kanske får följa med  till sara,
- för då blir det minisemester till stockholm
och kanske, kanske utställning av mina fotografier 

i hennes butik i gamla stan’. 

just somSara heter den.

somsara. samsara. somensaga. 

och det är hon, 

- & ingen är som sara. 

{ser ut som en filmstjärna gör hon också}

* han är arg på oss, vår brevbärare. 

det vet jag. för han har skickat brev till oss. 

och jag vet inte vad det är med den där murgrönan 

som växer som om den var genmanipulerad. 

vi har rensat & klippt, bäste brevbärare.
jag lovar. på hedersord.

** får man skylla på lätt släng 
av höstdepp?  

±

© hannah lemholt