{ glamourlöftet }
dagens överskrift hänvisar till gårkvällens breaking news
med filip & fredrik {där med tanke på ’svenska hollywoodfruar’},
dagens överskrift hänvisar till gårkvällens breaking news
med filip & fredrik {där med tanke på ’svenska hollywoodfruar’},
~ & precis så känns min dag.
eller glamour & glamour. det var ju en något missvisande överdrift
när det egentligen gäller indiansommar med honungsljus,
blomsterkrage & fallande löv. men ändå. det skulle vara en vacker dag.
men då kliver verkligheten in, ~ & ställer sina leriga stövlar i hallen.
varför är vissa dagar så? det börjar löftesrikt, oftast redan kvällen innan.
för mig kan det innebära att köket är fint & rent, ~ & kaffekannan diskad;
redo för den där första koppen i mjukt glitter av stearinljus,
som jag ser mig själv tassa upp till med nakna fötter mot trägolvet,
skönt sömniga ögon, ~ & rosendåsiga kinder.
någon. liten. detalj. går. fel.
eller?
vaknar man bara på ett annat humör än honung. redan från början?
och så känner man det, märker det, ~ & sedan är det igång.
tå i badrumströskel. ansiktskräm nästan slut, ~ & ut över vask
i plötslig kaskad under för hårt tryck. mjölk helt slut.
kört kan man säga.
p.s
nu ska jag gå & ta trappan i baklänges-steg.
det brukar hjälpa. jag vet inte om det är det där att
jag då känner mig hur dum som helst, ~ & därmed i kontakt med mig själv
när jag bara måste börja skratta. eller kanske är det att jag tvingas
anstränga mig så mycket för att inte ramla & bryta alla ben
att jag inte längre ser verkligheten,
där han står i dörren med sina gyttjiga stövlar,
~ & hånflinar i väntan på att jag ska trassla in mig och snubbla
på mina för stora raggsockor.
eller glamour & glamour. det var ju en något missvisande överdrift
när det egentligen gäller indiansommar med honungsljus,
blomsterkrage & fallande löv. men ändå. det skulle vara en vacker dag.
men då kliver verkligheten in, ~ & ställer sina leriga stövlar i hallen.
varför är vissa dagar så? det börjar löftesrikt, oftast redan kvällen innan.
för mig kan det innebära att köket är fint & rent, ~ & kaffekannan diskad;
redo för den där första koppen i mjukt glitter av stearinljus,
som jag ser mig själv tassa upp till med nakna fötter mot trägolvet,
skönt sömniga ögon, ~ & rosendåsiga kinder.
någon. liten. detalj. går. fel.
eller?
vaknar man bara på ett annat humör än honung. redan från början?
och så känner man det, märker det, ~ & sedan är det igång.
tå i badrumströskel. ansiktskräm nästan slut, ~ & ut över vask
i plötslig kaskad under för hårt tryck. mjölk helt slut.
kört kan man säga.
{ pajjiga verkligheten }
☁
☂
p.s
nu ska jag gå & ta trappan i baklänges-steg.
det brukar hjälpa. jag vet inte om det är det där att
jag då känner mig hur dum som helst, ~ & därmed i kontakt med mig själv
när jag bara måste börja skratta. eller kanske är det att jag tvingas
anstränga mig så mycket för att inte ramla & bryta alla ben
att jag inte längre ser verkligheten,
där han står i dörren med sina gyttjiga stövlar,
~ & hånflinar i väntan på att jag ska trassla in mig och snubbla
på mina för stora raggsockor.
inget glimrande honungshumör här heller inte.
SvaraRaderanope.
olustigt snarare.
det är mycket nu. och jag får ingen luft.
ses snart hoppas jag.
kram.
I know just the feeling...maybe I should try walking backwards up the stairs.... ;o)
SvaraRaderaVissa dagar skulle man nog behöva ta hela trapphuset baklänges och ner igen... hösten bjuder på många sådana dagar även fast det är en mycket kär årstid! I vilket fall som helst så ser du alldeles för honey ut för att vara pajjig så den gubben går icke! ;)
SvaraRaderaVissa dagar är bara så.
SvaraRaderaTrevlig helg.