JUNE | MEMORIES OF AN OLD FRIEND

vi lämnar lägenheten i den gamla vapenfabriken.

den med imponerande takhöjd men tveksamma omgivningar.

lämnar 'urban flowers' och asfalt. lämnar småfåglar som sjunger nästan maniskt;

höga på klorofyll i den glömda korridor av grönska som vårt stora sovrum angränsar till.

lämnar att ha levt i stort sett bara i den enorma sängen, som är som ett moln,

för att de andra rummen är mörka och aldrig riktigt blir hemma.

vi kommer till lägenheten i huset från slutet av 1800talet.

den med minst lika imponerande takhöjd och havet i samma kvarter.

vi har en staty, som jag funderar över om det kan vara jeanne d'arc, som står vakt,
om än med söndervittrat svärd, utanför det rum jag använder som studio.

fiskmåsarna dansar ständigt i luften och tycks berätta historier för varandra.

folk är alltid vid strandkanten och jag påminns om både bali och

hemma vid havet i sverige på en och samma gång.

det är en blandning som gör mig alldeles svag i knäna, varenda morgon,

när jag drar den tunna gardinen lite åt sidan och tittar på det turkosa vattnet.

här är fönstren sådär som på film, man drar upp dem med all sin kraft.

så stannar de där av sig själv och släpper in doft av atlanten & jasmin på sommarbris.

jag packar upp några lådor från sverige i taget. de flesta har lillasysters handstil

som skvallrar om innehållet och jag stryker över pappret och hennes

ritade stjärnor & noteringar. fina saker - packa upp!

jag berörs av varenda kartong. varsamt inslaget i silkespapper

finner jag små saker som rest med mig ända från indonesien, små lappar

med stora ord. sparade brev från vänner och bleknade fotografier av min familj.

dofter och detaljer. mängder av muggar, ännu fler minnen.

varenda liten sak betyder så mycket nu, på avstånd från älskade, 

- de små tingens gud.

ljuset väller in. nästan lika mjukt våldsamt som tacksamheten.

jag är given åter den där varsamheten om varje liten detalj.

har glömt hur man tog det där för givet.

det goda livet, som m säger, - Ni är så bra på det, you vikings.

lägger sådan känsla och kärlek i allt.

och jag älskar.

jag älskar takhöjden som inte ens får plats att fånga.

jag älskar alla pinalerna på nytt. parfymerna jag äntligen kan packa upp.
de olika förnimmelserna de lockar fram när jag drar in deras doft.

jag älskar att hitta vaser jag glömt att jag hade. en speciell tekopp jag saknat.

jag älskar tygerna jag valt i paris och de små trägubbarna jag valt på bali.

fast mest av allt älskar jag lapparna med ord jag trodde var borta.

hur mamma skrivit gamla glas domer - väldigt ömtåligt på en kartong.

och lillasysters stjärnor. miss bergmans vackra kort.

gamla och nya kärlekar.
och den röda tråden som nu tycks löpa genom allt,

varsamt inslaget i silkespapper. kärleken, i allt.

jag återser lilla musan och magiska miss madsen.

vi flyger till samma plats och fotograferar en höstkollektion.

jag bär med mig tillbaka deras skratt i väskan. deras närvaro och bilden

av oss alla invirade i filtar och med huvudena tätt över en liten

film på mobilen. vår värld i världen, som öppnas och stängs omkring oss,

är bara vår, vart vi än ses i världen. gamla och nya kärlekar.

ljuset väller in. nästan lika mjukt våldsamt som tacksamheten.

jag är given åter den där varsamheten om varje liten detalj.

har glömt hur man tog det där för givet.

hej då juni, hela Du var som återseendet av en gammal vän.

och jag älskar. allt jag har. 

men mest av allt med allt jag har.

h

image n°1 | portrait of lina from the fira a/w'14 shoot

image n°2-7 | stills from home 

image n°8 | work for fira s/s'16 | model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
music | private lawns by angus & julia stone (+ full memories of an old friend album)
details | sara has painted the color splattered foliage for me
© hannah lemholt photography

//


we leave the flat in the old arms factory.

leave the impressive ceiling hight but dubious surroundings.
leave 'urban flowers' and asphalt. leave the small birds singing almost manically;
high on chlorophyll in the forgotten corridor of greenery that our large bedroom adjoins.
leave having lived almost exclusively in the huge white bed, which is like a cloud,
as the other rooms were dark and never really felt like home.

we come to the flat in the house from the late 19th century.
come to the, - at least as impressive ceiling hight and the sea next door. 
there’s an old statue, which i wonder whether it might be Joan of Arc,
standing guard with her weathered sword, outside the room i now use as a studio.
the seagulls are dancing constantly in the air and seem to be telling each other endless stories.
people are always hanging around the water-side and i am reminded of both bali
and of home by the sea in sweden, at the same time.
it's a mix that makes me weak in the knees, every single morning,
when i pull the thin curtains to the side and look at the turquoise water.

here the windows are like in the movies, you pull them up and open with all your might.
then they stay there by themselves and let in the scent of jasmine on an atlantic summer breeze.
i unpack boxes from sweden, slowly here and there. many have baby sister e's handwriting
on them, - telling of their content and i stroke the cardboard and her
drawn stars and notes. beautiful things - unpack!

i am touched by every box. carefully wrapped in tissue paper,
i find little things that’s traveled with me all the way from indonesia.
small notes with big words. saved letters from friends
and faded photographs of my family. fragrances and finds.
many teacups and more memories.
every little detail matters so much now, away from the beloved ones,
- the god of small things.





the light spills in. almost as softly violent as the gratitude.
i am given anew that caring for every little detail.
have forgotten how to take that for granted.
the good life, as m says, - you’re so good at it, you vikings.
you put such feeling and love into everything.

and i love.
i love the ceiling height that can’t even be captured in full.
i love all the objects again. the perfumes i can finally unpack.
the different sensations they bring back as i breathe them in.
i love finding flower vases i forgot i had. a special teacup i had missed.
i love the fabrics i’ve chosen in paris and the small figurines i’ve chosen on bali.
though most of all i love the notes with words i thought were gone.
mama's thoughtful old glass domes - very fragile! scribbled on a box.
and baby sister e's stars. miss bergman's carefully chosen cards.
old and new loves. and the red thread now seemingly running through everything,
carefully wrapped in tissue paper. the love, in everything.




i am reunited with the little muse and the magic miss madsen.
we fly to the same location and shoot an autumn collection.
i carry their laughter back with me in my bag. their presence and an inner image
of the three of us, wrapped in blankets, tight-knit heads over a short film.
our world in the world, which opens and closes around us,
is only ours, wherever we meet up in the world. old and new loves.

the light spills in. almost as softly violent as the gratitude.
i am given anew that caring for every little detail.
have forgotten how to take that for granted.



goodbye june, all of your days were like
seeing a treasured old friend.

and i love. all that i have got.
but most of all, - with everything i’ve got.


h

FROM the FORGOTTEN FILES

det kom sig en gång, för Er som tror att så kan det gå till,

- att anden av en man stod framför en spåkvinna.

väldigt lång och lite sådär gammaldags stilig, beskrevs han.

med rena drag, stål-grått hår och silverskuggad käke stod han där,

bärande en skrivmaskin i stora, sträva händer, - och hade något att säga.

göm inte undan saker i lådor, hannah. där går de förlorade.

att det var farfar [fa'fa] var ordlöst självklart för oss alla.

vad han ville säga med det där var vi mindre säkra på.

två dagar senare bröt någon sig in i det stora förråd där jag,

sedan just bara två nätter tillbaka förvarade hela mitt hem mellan flyttar.

jag fann en dörr på glänt och en naken glödlampa lös upp rummet där

allt av vad som fanns kvar av vad jag ägde, låg utslängt över golven,

med den där någons jordiga skoavtryck spridda ovanpå.

all elektronik och annat med värde i pengar fanns kvar,

men varenda en av mina otaliga gamla hattaskar & skoboxar,

med varenda dagbok jag fyllt till bredden sedan jag lärde mig skriva,

alla noveller, texter & teckningar jag någonsin skapat

var borta.

så för några månader sedan kraschade båda mina externa hårddiskar.

på dem fanns varenda fotografi jag tagit, sedan den här resan började för några år sedan.

jag som om balanserade på slak lina under de där veckorna, mellan hopp & förtvivlan,

mellan oro att allt skulle vara borta och tilltro till att allt blir som det ska.

x antal tusenlappar och x antal hundra små böner senare var de räddade,

fotografierna, - om än spillandes vilt ur mappar med fel namn & konstiga datum.

det fick mig att tänka på den där mannen med silverskuggad käke,

bärandes en skrivmaskin & orden göm inte undan saker i lådor, hannah.

där går de förlorade.

så det här är för Dig, fa'fa. Du försvann alldeles för tidigt,

både från Ditt eget liv och ur mitt. 

jag skriver fortfarande, fa'fa, - och så fotograferar jag.

och skulle det försvinna ur lådor och mappar, då finns det här.

på internet. ett påfund efter Din tid, som jag är ganska säker hade drivit Dig

till vansinne, utanpå Din, ska vi kalla den, - alldeles säregna galenskap.

jag vet också nu, som vuxen, att Du dock med all säkerhet hade

varit en av skuggorna i min statistik av läsare. en ständig, silvrig skugga

som lämnade efter sig de klokaste av ord.

lova mig att alltid förbli såhär nyfiken, hannah.

och så kom det sig att jag tänkte att jag då och då skulle dela med mig här,
åtminstone en liten del av allt det där som spiller vilt ur mappar
med konstiga namn och fel datum. fotografier. mina texter. ögonblick. 
då finns de här. även om det inte blir fler inbrott, eller kraschade hårddiskar,
så ska de ju inte ligga gömda. först då går de förlorade på nå’ vis.



and if these pictures have anything important
to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *

med kärlek,


h

shoots | look book la Belle Heir for kyss johanna, for fira (various seasons),
interior piece with, - & at the home of stylist & shop owner jenny hjalmarson boldsen 
models | lina lindholm & christoffer erneholm
mua & hair | jossi madsen
wardrobe | image n°1 & 8 featuring golden disc headband by filucca lou,
vintage lace fleetwood bells by spell - all kyss johanna
image n°11 & 13 featuring pieces from the current fira collection s/s'15
words | excerpt from my the hidden circus writings
quote | * from the movie one hour photo
© hannah lemholt photography





//



it came about, for those who think it can happen that way,
that the spirit of a man stood in front of a fortune teller.
very tall and that old-fashioned kinda handsome, he was described.
with clear-cut features, steel-gray hair and silvery shadowed jaw, he stood there;
carrying a typewriter in his large, rough hands, - and had something to say.

don’t hide away things in boxes, hannah. they’ll be lost that way.

that it was my grandfather [fa'fa] was wordlessly obvious to us all.
what he wanted to say with that we were less sure of.
two days later someone broke into the big storeroom where i,
since only two nights prior kept my entire home between moving houses.
i found a door ajar and a naked light bulb lit up the room in which
all of what was left of what i owned, lied tossed over the floor,
with that someones muddy shoe prints scattered on top.
all electronics and other items of value in money remained untouched,
but every single one of my countless old hat, - & shoe boxes
containing every diary i’d filled to the brim since i learned to write,
every novel, every poem and every drawing i've ever created
was gone.




and so, a few months ago both of my external hard drives crashed.
on them was every photograph i’ve ever taken, since this journey began a few years ago.
i was kind of walking a tightrope during those weeks, between hope and despair;
between worrying that everything would be gone
and having reliance that everything would be as it should.

x amount of bills, - & small prayers later they were rescued, the photographs,
- albeit spilling wildly out of folders, labeled with the wrong names & strange dates.
that got me thinking about the man with the silvery shadowed jaw,
carrying a typewriter and the words ‘don’t hide away things in boxes, hannah.
they’ll be lost that way.‘




so this is for you, fa'fa. you disappeared far too early,
both from your own life and out of mine.

i still write, fa'fa, - and i do photography now.
and were it to disappear out of boxes and folders, then it is here.
on the internet. an invention after your time,
which i'm pretty sure would have driven you half insane on top of
your, shall we say, - already a tad weird self.
i also know, now as an adult, that you surely would have,
however annoyed, - been one of the shadows in my statistics of readers.
a constant, singular, silvery shadow, - leaving the wisest of words behind.


promise me to always remain this curious, hannah.






and so it came about that i thought i’ll occasionally share here,
at least a small part of all that stuff that spills wildly out of folders, 
labeled with the wrong names & strange dates.
my photographs. my words. moments.
and then they’ll be here.
even if there won’t be any more burglaries,
or hard drive crashes, they shouldn’t lay hidden somewhere.
only then are they ever really lost.


and if these pictures have anything important
to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *

h,

x

LIGHT SHOW

vaknar med fladdrigt hjärta efter en helg av tallriks-kastande och blomregns-dansande. 
kanske blev det väl mycket vin, ända in i söndagsnatten yrade vi till det.
men som jag skrattat och som jag dansat. och äntligen har jag lärt mig hur man
egentligen ska kasta de där tallrikarna. upp & ner och upp i luften.
två hela och höga travar vita tallrikar gick åt, men nu sitter det i handleden.
allt får gå i desto mjukare tempo i dag. och jag tänker att jag nog ska göra något
jag i stort sett aldrig gör. sluta arbeta tidigt, alldeles strax, göra en stor kopp kardemumma kaffe,
- & sträcka ut mig på en soffa, eller kanske i sängen och bläddra i alla de senast inköpta
fina tidningarna. elle decoration country gör mig glad och stolt, där finns jag med på en sida, 
bland allt obeskrivligt vackert och tryckt på det bästa av papper. 
och apropå elle decoration..

ett jobb en del av Er säkert redan sett, kanske just i någon av elle decoration's publikationer.
fast i gömmorna här finns ju en del bilder som inte visats.
tidig vår 2013 fotade vi detta, i jenny hjalmarson boldsen's underbara hus på råå,
sedan dess har hennes hem bytt skepnad en del och finns att njuta av på instagram.
och så har hon öppnat butik igen. härligt för Er som finns i de krokarna, 
för hon är en fena på det där, fru stilista. nu det där kaffet. och njutandet.


med kärlek, till Er,


h

image n°1 | pyjama is actually a romper, most amazing one at that - from free people

shoot | interior piece for various magazines | stylist / home owner : jenny hjalmarson boldsen

details | some stuff, like that stunning crystal lamp from danish brand design by us,

nagel candleholder modules along with fashion can now be found

in jenny's shop studio stilista | enjoy glimpses of it here 

glad to also be a part of all this beauty with some of my prints that jenny owns;

a mad girl's love song - helena & love astray for love warriors

© hannah lemholt photography

//




i wake up with a fluttery heart after a weekend of smashing plates & dancing in petal rain.
perhaps we had a bit too much wine, all the way into sunday night we swirled around.
but how i’ve laughed and how i’ve danced. and finally, i’ve learned how to
really smash those plates. held upside down and flung up in the air.
two tall stacks of white plates were used up, but now i’ve got it nailed.
everything has a softer pace today. and i think i’ll do something i hardly ever do.
stop work early, any moment, make a great cup of cardamom coffee, stretch out on a sofa, 
or maybe in bed and really enjoy all the beautiful magazines i’ve bought lately.
elle decoration country makes me happy and proud, as my work is there, among the pages,
alongside all that indescribable beauty and printed on the best of paper.
and speaking of elle decoration, these photos are from a piece that some of you
may have already seen, perhaps just there; in one of elle decoration's editions.
i have some photos never published in my stash though.
in the early spring of 2013 we photographed this, jenny hjalmarson boldsen's gorgeous home,
which has, since then, changed form a bit and is to be found on her instagram.
and she has opened a shop again too. completely wonderful for you in
that neck of the woods cause she’s a master of her craft, miss stilista..
now for that coffee. and that enjoyment.

with love,


h

COTTON WALK & POPPY BREATH

vi rör oss på lätta fötter, barfota.

i köket börjar det dofta kaffe & värmda

små citronbullar med vallmofrön.

solen faller in över Dina såpade trägolv.

vi bär bara på bomull, inga tyngder då.

väger inget, är bara känsla & det enda måttet

som görs är när Du håller Dina händer

i en liten, öppen ram av fingrar framför ansiktet

och kisar för fokus, allt för att se genom mitt fönster,

~ se vad bilden kommer rymma. 

tiden står både alldeles stilla som i valv över oss

och har ändå, visar det sig, rört sig fortare än

någonsin, där utanför, i den andra världen.

det enda som sägs är ord av slaget som

rymmer hela liv. det andra är ordlöst.

arbetet går i invanda rörelser och

solklara cirklar.

what do you see when you look at me?
it’s not all what it seems.. believe me

 alice boman sings in her  what;

musiken finns bara instoppad i gamla skivfodral,

~ & inuti oss då. vad som varit och vad som

skall bli finns inte till. bara att forma, placera, fånga

de liv som våra ord rymmer, i skepnad av rum.

arrangera vilka saker som än kommer Din väg

sa virginia woolf

och det är det vi gör när vi arbetar.

vad människor sedan kommer se, när de

bläddrar fram det vi gjort, bland magasin-sidor 

och flöden bakom en skärm, det finns inte

heller då, kan vi aldrig veta. men vi vet.

vet vad som ryms mellan stegen av bomull och
doften av rostade vallmofrön från köket,
~ & hur mycket som kan viskas i en sol-katts dans
och till & med in emellan orden.
ingenting annat spelar så stor roll då.
och där kan stegen få vara så lätta.
andetagen också. och livet en stund.

marie, ~ det här är för Dig.

kärleken,
den räcker till fler,

h

 
image n°1, 3, 4, 5, 6 & 7 taken for kk living mag.’13
location & styling : marie olsson nylander
image n°1 | photo art is me for LW | kimonos & dusters from spell
other details | private, vintage & from here 
image n°2 | self portrait in wildfox lennon cloud sweater

the little feather is handpainted for me by sara
© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration






//




we move on light feet, barefoot. 
the scent of coffee and heated, small lemon buns
with poppy seeds, meanders from the kitchen.
the sun falls in, onto your soaped hardwood floors. 
we carry only cotton, no load then. 
weigh nothing, just follow feeling, ~ & the only
measuring that’s done, is you holding your hands up;
in a small, open frame of fingers in front of your face,
squinting for focus; all to see through my window, 
~ see what the photograph will hold.
time stands perfectly still as in arches above us, 
and yet, as it turns out after, has moved faster than ever,
on the outside, in the other world. 
the only thing that is said are words of the kind that
encompasses entire lives. everything else is wordless.
work goes in accustomed movements
and circles as clear as daylight.



the music is only there as
tucked into old record sleeves, 
~ & inside of us then.
what has been and what shall be, does not exist.
just shape, position, capturing those lives that
our words hold, in the guise of rooms. 
arrange whatever pieces come your way 
said virginia woolf 

and that is what we do when we work.

what people will then see, when they browse thru
our work, amongst the pages of magazines
and streams behind a screen, does not exist either,
and we can never know. but we do know
what is contained in between the cotton footsteps and 
the scent of roasted poppy seeds from the kitchen. 
we know how much that can be whispered
in the dancing reflections of the sun
& even in between our words.
not much else matters then. 
and there, the steps are allowed to be that light.
and the breaths as well. life too, for a while. 



marie, ~ this is for you.


and the love,
it lasts for more of you,


h