dagens inofficiella mantra

jag. behöver. ju. verkligen. lite. rekvisita. till. barnfotograferingar. *

pomp de lux beställning - check ! **

- men Du? vad är det där då? envisas inre rösten. 

- vadå?! svarar jag.

- den där lilla .. ähum.. dräkten. i storlek 62 cm?

- också rekvisita såklart. tyst nu med Dig.

såhär.
när man snart ska bli 33. 
då börjar de där frågorna komma.

det är helt okej när rösten tillhör 
familjen eller vännerna,

eller någon man träffat åtminstone 
mer än en gång,

eller till och med när rösten är 
den där lilla inre 

  {även om jag tycker den är lite 
väl påstridig med grejer ibland}.

men det där när folk man inte 
känner undrar. 

i kön på ica. 

det ställer jag mig lite tveksam till.

visst. jag hade kanske också trott, 

även om jag aldrig varit någon planerare;

att jag skulle ha barn vid det här laget. 

men det fungerar ju inte riktigt så.

barnbeställning - check !

 {hade det gjort det hade jag nog 
beställt henne i dag faktiskt.}

jag skojar nu. lite. 

men menar också allvar. lite.

i att livet inte alltid blir som man tänkt.

framförallt tycker jag att det går så fort. 
lite för fort för min smak.

och visst. 
min inre klocka tycks ha tappat visarna, 

 {för jag är världens tidsoptimist,

~ & allt som oftast minst tre timmar liksom.. bakom.

ibland vet jag inte ens vilken dag det är 
om jag inte tittar efter någonstans.}

  men jag har ändå börjat förstå 
det där det pratas om ..

tick tick tick 

dock är det, åtminstone i mitt fall; 
mindre ett stressande oväsen, 

~ & mer ett behagligt ljud som växer 
sig lite lite starkare hela tiden.

mjuka, dova klämtningar 
om att vilja ge kärlek vidare.

så. 
det blir när det är meningen, 
som jag sa till damen på ica.

~ & trevlig helg. för all del.

** dessutom sa faktiskt madame morell :

du.kan.spara.dem.i.en.låda.för.framtida.bruk.

~ & med ett sådant namn känner jag ju att 
man måste göra som hon säger. ju.  

mais bien sûr, madame.

merci madame ! 

♥