9.02.2014

HOME, AWAY & ELSEWHERE








jag mellanlandar och flyger.
lämnar saker bakom mig,
ett hem packas samman och ett annat är funnet.
innan de också läggs i lådor vill jag dela
några av fotografierna från apulien med Er
och några av mina egna favoriter;
pärlorna på klacken av den italienska stöveln.








i sassi di matera, där människor grävt sina hem
direkt ur den honungsfärgade kalkstenen i årtusenden,
äter vi focaccia och dricker vin,
låter oss själva gå vilse i labyrinten av trånga gränder,
mjukslitna stentrappor, återvändsgränder& soldränkta innergårdar.

i en av de små kaffebarerna står m och jag tätt.
baristan radar upp ångande espresso;
sammetslent svart i vita små koppar, råsocker,
mjölk i glasflaska & en skål is och så får vi blanda 
vårt eget iskaffe. golvet är av handslaget tegel
och så vackert att jag får gåshud.

ute i det vita ljuset på torget sitter hela min familj
och diskuterar något, skrattande under ett stort, vaniljfärgat parasoll.
när vi balanserar kaffe och håller varandras händer,
går ut för att göra dem sällskap, tänker jag att
det här.. den här känslan..
om man kunde buteljera den.
kanske skulle glaset inte hålla, så som
den spränger i mitt bröst, lyckan.








i martina franca, den vackra barockstaden, går vi alla på
matmarknaden runt piazza d’anjou på onsdagarna,
köper vattenmelon & persikor, ostar & nötter,
zucchini blommor & tomater, pratar mat och mer mat.

docks 101 i locorotondo äter vi den godaste
cheesecake jag någonsin smakat och den får följa 
med hem i kartong och bli kvällens efterrätt.

vi ser myllrande alberobello & den vita staden ostuni.
vi lagar mat hemma i det vackra trulli huset
och dricker de godaste av viner. vi sover vissa nätter
uppe på taket under stjärnorna, m & jag,
och en natt lyssnar vi på musik och dansar alla
under månen ute på gårdsplanen.
annars är det grannen som spelar. när han och
hans fru har bråkat spelar han saxofon.
det är himmelskt och vi slutar skämmas över att
vi vill att de fortsätter bli ovänner över
allt & ingenting nästan varenda dag.






  



jag mellanlandar och flyger.
lämnar saker bakom mig, ett hem packas samman
och ett annat är funnet.
hemma i mig
och hemma i en annan människa.
jag har mött mitt livs kärlek och nu flyger jag till
london. utan returbiljett.  












vad får Er att tänka

det här.. den här känslan..
om man kunde buteljera den.
kanske skulle glaset inte hålla, så som
den spränger i mitt bröst, lyckan.

berätta för mig. jag tycker så mycket om Era ord.
och vilka är Era favoriter ? Era pärlor i london ?



kärlek,


h






flatlay | knitted vest is vintage | shell necklace by LW |
scent of dreams - i love the body mists from & other stories |
stunning crystals from johny rocks | papuan shell arm piece from LW
favorite chunky crystal necklace is from amazing myee carlyle
wardrobe | softest romper 
ever - found at an apulian market |
bones and skulls skull necklace from LW |
golden arrows tat is from flash tattoos

thank you | mama for taking us all on this trip of a lifetime |
baby sister e for clicking the shutter on those two
photos of me and for just being you

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4

© hannah lemholt photography





//







i make stop overs and i fly. 
i leave things behind me, 
a home is packed up and another is found. 
before they too are put in boxes, - i want to share 
some of the photographs from puglia with you 
and some of my own favorites;
the gems on the heel of the italian boot.



in sassi di matera, where for millennia people has
carved their homes from the honey colored limestone,
we eat warm olive focaccia and drink wine, 
let ourselves get lost in the maze of narrow lanes, 
worn soft stone steps, blind alleys & sun-drenched inner courts.

in one of the small coffee bars m and i stand close,
the barista lines up steaming espresso; 
velvety black in white small cups, brown crude sugar, 
milk in a glass bottle and a bowl of ice
and we mix our own ice coffee.
the floor is made of hand cut ​​bricks 
and is so beautiful that i get goose bumps. 
out in the white light of the square, my whole family
are discussing something, laughing under a large,
vanilla-colored parasol. 
when we balance the coffee and hold hands, 
stepping out to join them, i think to myself

this .. this feeling .. 
if only you could bottle it. 
maybe the glass would shatter,
as 
it bursts in my chest, - blissfulness.





in martina franca, the beautiful baroque city, 
we all go to the food market around piazza d'anjou on wednesdays.
we buy watermelon & peaches, cheeses & nuts 
zucchini flowers & tomatoes, - talking food and more food. 

on docks 101 in locorotondo we eat the most amazing
cheesecake i've ever tasted and it has to come
home in a box and make up that night’s dessert. 

we see milling alberobello & the white city ostuni
we cook at home in the beautiful trulli house 
and drink the tastiest of wines. we sleep some nights 
up on the roof under the stars, m & i, 
and one night, we listen to music and dance all of us
together under the moon out in the courtyard. 
otherwise it’s the neighbor who brings the music.
whenever he and his wife fight, he plays the saxophone. 
it’s heavenly and we stop feeling ashamed that 
we want them to continue falling out over
anything & nothing, almost every day.





i make stop overs and i fly. 
i leave things behind me, 
a home is packed up and another is found.  
home in me. and home in another person.
i have met the love of my life and now i’m flying to london.
without a return ticket.



what makes you think

this .. this feeling .. 
if only you could bottle it. 
maybe the glass would shatter,
as 
it bursts in my chest, - blissfulness.

give me your words. i much love your words. 
and tell me, - what are your favorite spots?
your gems in london?


x,

h






8.21.2014

SMOKE CEREMONY








vi är på väg upp genom italien, ~ & hemåt. stannar ett tag i toscana.
här kör vi på dammiga landsvägar som slingrar oss yra,
precis som under min barndoms bilsemestrar
och jag förälskar mig hejdlöst, precis som då; i stenhusen som glöder i kvällssolen;
de liksom blöder kärlek & lust till livet med sina skavda fasader 
i bränd ockra, blåbärslila & en 'hallon med mjölk'
som jag misstänker att jag inte tyckt var lika betagande hemma.







här stannar vi i montalcino ett tag; 
köper deras brunello & lokalt gjorda parfym,
får välbehags-rysningar av kvarters-festens långbord
som lutar och letar sig neråt ett 50tal meter i en gränd full av
sång i två stämmor & stolta italienare i fyra generationer;
alla med sitt kvarters färger i sidenscarf runt halsen.

här stannar vi i volterra ett tag,
~ & här, i staden som anlades av etruskerna 
redan för över 2300 år sedan, kan jag äntligen köpa mig en 
ny ombra della sera; skuggpojken jag saknat 
sedan min blev stulen i ett inbrott. här äter vi handgjord
glass som får oss att tystna & stanna upp i solen 
på piazzan, ~ & sedan bara sucka unisont. 






här är vi tillbaka för att få återse klostret sant'antimo,
där det ligger inbäddat i en dal mellan kullar mjuka av
grågröna olivlundar skimrande silver, vingårdar,
vilda små skogar och cypresser i stolt evig, uppradad givakt.
senast vi var här var vår familj de enda besökarna de där
timmarna då jag, runt tretton och lillasyster tio, satt uppflugna på
den gamla stenmuren utanför & fnissade i olivträdens 
skugga över en papa som muttrade över en mama som
förälskat sig i en av munkarnas vackra händer.

redan då förtrollade oss munkarna med sina böner, 
som de mässar fram i gregoriansk sång och de gör det igen nu,
när emma & jag sitter tätt, över tjugo år senare, i en av träbänkarna,
båda med stängda ögon, men ändå alla sinnen öppna;
hör de överjordiskt vackra rösterna,
känner doften av sten, rökelse & stearinljus, 
trä nött av tusentals kroppar i bön under fingrarna,
salta tårar av lycka som letar sig nerför kinder & in mellan läppar,
~ & inre bilder av hur vår bardoms jag möter oss här och nu.


kärlek,

h
wardrobe | smoke ceremony duster by amazing myee carlyle
| cosiest pants ever found at an apulian market | golden arrow tat is flash tattoos
thank you | sant'antimo abbazia | baby sister e for clicking the shutter
and for sharing all this magic by my side, no matter the age

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4
{i do the settings, e shoots & i edit}

© hannah lemholt photography



//



we're driving up through italy, homeward bound. stay a while in tuscany. 
here we travel on dusty country roads that wind us dizzy, 
just like on my childhood road trip holidays.
and my infatuation, just as back then, is an irrepressible one,
one for the stone houses glowing in the evening sun; 
they are bleeding love & lust for life with their chafed facades 
in burnt ocher and a blueberries, ~ & raspberries with milk,
that i suspect i wouldn’t find equally captivating in swedish light.

here we stop by montalcino for a while; 
buy their brunello wine & locally-made perfume 
and are given goose bumps by the faubourg feast table,
leaning and looking downward some 50 meters of an alleyway;
full of song in harmonies flowing back & forth between men & woman,
~ italians proud of their particular part of this city, four generations, 
all with their block colors in silk scarfs around their necks.

here we stay in volterra for a while. and here,
in the city which was built by the etruscans over 2300 years ago,
i can finally buy myself a new 'ombra della sera'; the shadow boy i’ve
missed since my was stolen in a break in. here we have handmade 
ice cream that makes us fall silent and just stand still, besotted,
in the sun on the piazza, ~ & then only sigh in unison.

here we are back to see the sant'antimo monastery again, 
where it sits nestled in a valley between the hills soft of
gray-green olive groves shimmering silver, vineyards, small wild forests
and cypresses in proudly perpetual, lined up attention.
last time we were here, our family were the only visitors for those hours
when baby sister emma, around ten and i, thirteen; sat perched on 
the old stone wall outside, giggling in the shade of olive trees 
over a papa muttering over a mama who had
fallen in love with one of the monks' beautiful hands. 

already then, the monks enchanted us with their prayers,
sung in gregorian chants and they do it all over again now, 
as emma and i sit closely, over twenty years later;
in one of the rows of wooden benches, 
both with our eyes closed, but all senses open; 
hear the celestially beautiful voices, 
smell the scent of stone, incense & candles burning,
feel wood worn by thousands of bodies in prayer beneath our fingers, 
the taste of salty, blissful tears, that finds their way down the cheeks
and in between the lips, 
~ & inner images of how our childhood selfs
meet us, here and now.


with love,

h






8.14.2014

MOON CHILD MEMORIES











vi kommer till kyrkogården medan solen gör sig redo att gå ner;
glöder guld över sin dag, sträcker sig i allt längre skuggor över
murar och stenbeläggningar, ~ & gäspar i mjuk, varm vind.

vi pratar inte mycket. melankolin låg i luften redan när vi tog
bilen och lämnade trulli huset för den här kvällsrundan.
delar av familjen har flugit hem i omgångar,
den efterlängtade, & nu saknade, också.










vi har konstaterat att avsked är svårt,
så som jag är så tacksam att vi gör i den här familjen,
ut med det på bordet; bland burrata, tomater, oliver & vitt vin.
där bryter vi bröd och tystnad. fäller tårar.
men nu pratar vi inte mycket. nu bara är vi här.
mitt bland det vi redan vet att vi ska minnas, alltid,
~ & det som minner om andra människors liv;
i blommor, datum, bleknande fotografier & kors,
de människor som inte längre går att röra vid,
men som kanske bara rest hem.











     
morgonen efter, innan vi som är kvar ska börja vår bilresa upp genom italien,
måste vi tillbaka till kyrkogården en stund; lillasyster och jag.
då kommer vi i morgontimmarna. solen står redan högt och är utvilad,
full av hetta & vitt ljus. jag får inre bilder av hur skuggorna vandrat
kvällen innan, hur det mörknat, ~ & hur allt här sedan varit insvept i bara
månljus, flämtande ljuslågor & doften av nattblommande jasmin.
jag kommer på mig själv med att undra om de varit stilla.
de människor som inte längre går att röra vid,
men som kanske bara rest hem.









kärlek,
på italienska,


h


wardrobe | moon child maxi lace kimono in ’crescent moon’ - LW
{launching autumn’14} | black horn moon bracelet comes with the
moon child kimono in black - ’dark moon’ | necklace is lover from LW |
golden arrows tattoo is a flash tat from flash tattoos
thank you | cimitero comune di alberobello | 
baby sister e for clicking the shutter and visiting
cemeteries with me, no matter the hour

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4
{i do the settings, e shoots & i edit} 

© hannah lemholt photography



//


we arrive at the cemetery as the sun is getting ready to set;
glowing gold over its day, stretching in longer and longer shadows
over stone walls and pavings; yawning in soft, warm wind. 


we don’t talk much. melancholy was already in the air
as we got in the car, left the trulli house for this evening excursion.
parts of the family has flown home, and the someone longed for,
~ & now missed, has too. 


we’ve all agreed that farewells are hard.
the way i’m so thankful we do in this family, bring it
to the table; among burrata, tomatoes, olives & white wine. 
where we break bread and silence. shed tears.
but now we don’t talk much. we’re just here.
amid the memories we already know will stay with us always,
~ & that which reminds us of the lives of others; 
in flowers, dates, fading photographs and crosses, 
they who no longer can be touched,
but who might have just journeyed home.


the morning after,
before the last four of us begin our road trip through italy, 
we have to return to the cemetery for a while; baby sister e and me. 
this time we arrive in the morning hours.
the sun is already high in the sky, well-rested; spreading heat & white light.
i get inner images of how the shadows has wandered the night before,
how it darkened, ~ & how all of this then was wrapped in only moonlight,
flickering candle flames and the scent of night blooming jasmine. 
i find myself wondering if they stayed still then.
they who no longer can be touched,
but who might have just journeyed home.


love,
in italian,

h







7.21.2014

THE GOD OF SMALL THINGS





small, golden temple bowls from the island of the gods | postcards going in the mail box | golden bookmark is a special gift | twig pencil from innkit |
magic 'three hundred nights’ volcano sand necklace by bjørg - thank you lovelies !
 




solen tycks evig nu, färgar luften kritigt vit. 
svalorna dyker och dansar där, på sitt rena ark i vild frihet. 
värmen formar mig mjukare och dämpar alla ljud.
månen tycks ha legat i de gyllene fälten utanför
under sina sista morgontimmar,
har lämnat enormt avtryck av halvmåne bland havren.

jag flyter in & ur sömn utan en enda klocka,
raderar tiden tills resan mot italien & en efterlängtad börjar.
arbetar in i stjärnklara nätter & somnar matt bort i het middagstid.
inspirationen rinner över & det kylda, vita vinet flödar.
jag tänker så många gånger att jag tappar räkningen;
på hur bra vi har det.
allt detta vackra, allt det enkla, allt det 
självklara
i friheten av att mest ha sina drömmar att hålla reda på.
världen är barbarisk bitvis. vi är bortskämda.
jag viskar tack till en sten & har fjädrar i bröstet.










lillasyster kommer cyklande med cykelkorgen full av
kokosmjölk & ananas, vanilj & yoghurt, 
blicken full av förväntan.
så mumlar & mixar hon i köket medan jag fotograferar,
serverar vad hon spontant kallar sin greek goddess smoothie
för att så tycker hon att min klänning liksom känns.
den skruttar jag förresten runt i mest hela tiden, även barfota
kryddträdgården, till bellas fullkomliga förtjusning,
medan vi varsamt smygande plockar smultron och vårdslöst
hoppar bland samtalsämnen in emellan himmel & jord.

det som blir över av morgonens smoothie, förvandlas i frysen
till glass att svalka kvällen i.

jag tänker igen då, på hur bra vi har det.
då när glassen smälter och när skratten över att vi ändå
tvunget ska föreviga den blandas med vanilj & blomblad.
allt detta vackra, allt det enkla, allt det självklara
i friheten av att mest ha sina drömmar att hålla reda på.
de små tingens gud.

jag viskar tack till en sten & har fjädrar i bröstet.








favorite valley dress by candela, from free people | another stunning poem by christopher poindexter




och så har jag en hel massa kärlek
i det där bröstet också,



h





//


the sunshine seem eternal now, colors the air a chalky white.
and the swallows dive and dance on their clean slate, in wild freedom. 
the warmth moulds me softer and muffle all sounds.
the moon appears to have taken a rest in the golden fields outside,
during her last nocturnal hours;
has left a huge crescent moon imprint among the barley. 

i float in & out of sleep without a single functioning clock; 
erase time until the journey towards italy & someone longed for, begins.
work into nights clear with stars and fall asleep matt into midday.
inspiration is flowing over & the chilled, white wine flows. 
i think, so many times i lose count, about how lucky we are.
all this beauty, all that which is simple, all that is given in the freedom
of that, mostly, - we ever only have our dreams to keep track of. 
this world is barbaric in bits. we are spoilt rotten summer fruit.

i whisper 
thank you to a stone & have feathers in my chest.





baby sister e comes riding her bike; basket full of
coconut milk & pineapple, vanilla and yogurt, eyes full of fever.
and so she mumbles & mixes frantically in the kitchen while i shoot;
serves what she spontaneously calls her greek goddess smoothie,
as, to her, that's what my dress kinda make her feel.
i mess about in that one all the time by the way,
even barefoot in the herb garden, to bella's utter delight,
as we gently tip toe, picking wild strawberries and
carelessly jump among all topics between heaven and earth.  

what is left of the morning smoothie, is transformed in the freezer;
into ice cream to soothe the humid, hot evening.


and i think yet again then, about how lucky we are.
as the ice cream melts and when the laughter over the fact that we
still have to eternalize it in photos; mixes with vanilla and flower petals. 
all this beauty, all that which is simple, all that is given in the freedom
of that, mostly, - we ever only have our dreams to keep track of. 
the god of small things.

i whisper thank you to a stone & have feathers in my chest.



and also, in that chest of mine;
a whole lot of love,


h







* headline refers to amazing book the god of small things by arundhati roy
© hannah lemholt photography 













Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...