THE SIGH

sommaren tycks ta ett sista andetag och ger oss varma vindar,

kvällar vid havet, glödande rosa solnedgångar,

lata middagar på filt och hetta på ryggen där vi sitter

och njuter som aldrig förr på vippiga café-stolar.

och så andas hon ut, en sista suck medan vi sover i månljus,

- & med öppet fönster mot vågorna.

när vi vaknar är himlen grå som en mjukt stickad ullpläd.

den flortunna gardinen böljar vilt i stora vita vågor, in i den långa

korridoren och det faller tunga droppar mot de stora

palmbladen på innergården. in på oss, där vi står i fönstret.

dã-dã-dã pekar cassius med nyvaken blick,

storögd inför sitt allra första regn mot huden.

vi betraktar hur det blir morgon, utan att solen

ens orkar fram under täcket.

några fotografier från plåtningen av fira s/s '17 look book eternal summer,

får illustrera, tillsammans med det sista minnet av den där fantastiska vallmon.

vi ska låna en stund sommar till. flyga till ibiza på bröllop.

där har vi inte varit sedan den där kvällen när jag flög in från ett håll

och m från ett annat, när vi träffades öga mot öga för allra första gången.

den kväll vi träffades i the hard rock's lobby och livet förändrades,

skulle det visa sig, - för alltid.

jag hoppas att Ni njuter Er sommar's sista andetag.

h

shoot | fira s/s '17 eternal summer

muse / model | lina lindholm

mua & hair | jossi madsen

assistent | emma lemholt

© hannah lemholt photography

//



summer seem to take one last breath and give us warm winds,
evenings by the sea, glowing pink sunsets,
lazy dinners on a blanket and warmth on our backs where we sit
and enjoy ourselves, as never before, on wobbly coffee shop chairs.
and then she breathes out, a last breath while we are sleeping in the moonlight,
and with windows open toward the sea.

when we wake up, the sky is grey as a softly knitted woolen blanket,
the gauzy curtain billows wildly in huge white waves,
into the long corridor and heavy raindrops fall on the big palm leaves
out in the courtyard, in on us where we stand in the window.
dã-dã-dã cassius points with newly awaken glance,
dewy-eyed at his very first rain against skin.
we observe how morning breaks, without the sun
even showing a leg from under the covers.



i’ll let some photographs from the shoot for
fira s/s '17 look book eternal summer illustrate,
along with the last memory of those stunning june poppies.
we’ll borrow a moment of summer more,
as we’re flying out to ibiza for a wedding.
we haven’t been back since that night i flew in from one direction
and m from another, that night we met face to face for the very first time.
the night when we met in the lobby of the hard rock and life changed,
as it turned out, - truly forever.


i hope you revel in your summer's last breath.


h

BAREFOOT TRAVEL

jag packar upp någon flyttlåda varje dag.

det är märkligt, tänker jag, - att jag har så mycket strandfynd.

jag sorterar snäckor och skal i högar. sorterar minnen.

minns att jag i mina första flickrum alltid hade strandfynd omkring mig.

enorma vippor av strandråg som jag hängt på väggen.
sjöborreskal i urblekta regnbågsfärger fyllde en stor skål.
dem hade jag tagit med mig som någon slags greklands-gisslan efter
att ha stuckit mig rejält på en av de levande varianterna. 

jag hade hela vänstran full av svarta, långa taggar, när jag hävt mig upp
på en klippa efter att ha dykt efter skatter.
de vackra, väderbitna, gamla fiskegubbarna i hamnen plockade taggar och
grillade sedan den skyldiga och ett gäng andra,
med citron, åt oss den kvällen.

jag tvingar mig att sortera i de kraschade hårddiskarna en stund varje dag.
det är inte konstigt, tänker jag, - att jag längtar efter semester.
fotografier från plåtning i marocko trängs med mängder av bilder från bali.
sand. strand. pepparkakshud. och så den där friheten,
den som har något väldigt vackert, sensuellt över sig och som verkar vara
reserverad för när man har spenderat så pass mycket tid i tunna klänningar, barfota,
att huden hunnit mörkna mjukt & själen ljusna kraftfullt.
jag lägger det här, för Er att dela, medan jag återigen tänker på
detta mitt arbete, detta liv som blivit; alla dessa vackra ögonblick.
jag hanterar dem varsamt,
samlar dem som skatter i mellanrummen mellan snäckorna.

tackar om och om igen, - ut i det inte så tomma intet.

och så går jag ständigt barfota, på de där mattorna

som jag så förbenat gärna vill riva upp,

för att ta fram lägenhetens beautiful bones.

och så är väl även detta någon slags barfota resande,

i livet.

med en hel massa kärlek,

h

image n°1 | selfportrait from this morning
image n°2 | some of all those shells collected on a straw hat
image n°3, 4 & 5 | my little muse shot in morocco this winter for the
look book marrakech intense - fira s/s '15 | mua & hair : miss madsen 
© hannah lemholt photography




//




i unpack one or two moving boxes every day.
it’s strange, i think to myself, - that i have so many beach finds. 
i sort shells and corals in piles. i sort memories.
remembering that in my rooms as a child, i always had beach finds around me.
armfuls of huge lyme grass hung on the wall.
sea urchin shells in faded rainbow shades filled a large bowl.
i had brought them with me as some kind of greece-hostage,
after getting stung quite heavily on one of the living versions.
i had my whole left palm full of black, long spines, after having heaved
myself up on a rock after diving for treasures.
the beautiful, weathered, old fishermen in the port, picked spines and
then barbequed the guilty one and a bunch of others
in lemon for us that night.


i make myself sort thru the crashed hard drives for a while every day.
it’s no wonder, i think to myself, - that i long for a holiday.
photographs from the shoot in morocco crowds with a multitude from bali.
sand. beaches. gingerbread skin. and that certain freedom,
that has something very beautiful and sensual about it,
- showing in the eyes and that seems to be reserved for
when you have spent enough time in sheer dresses, barefoot,
- & the skin’s had time to softly darken
and the soul to forcefully lighten.
i put it here for you to share, as i, yet again think of
this job of mine, this life that has become;
all those beautiful moments. i handle them gently,
collect them like treasures, in the space between the shells.
i say thank you, again and again, - out into the not so thin air.


and then i walk barefoot constantly, on these carpets
that i so desperately want to tear out,
to reveal the flats beautiful bones.
and so this too, is some sort of barefoot travel,
of life.



with a whole lot of love,

h


x

ETERNAL SUMMER

jag tänker att jag lite låtsas som att det inte alls vore vinter.

jag må ha snökropp men de där vårfåglarna fladdrar vilt i hjärtat

och fötterna är nedkörda i ständig, imaginär, varm sand.

min garderob leker samma lek och där hänger skira underkläder med snäckor,

klänningar gasvävslika som midsommarnatts-spöken och gles-stickade tröjor i brända toner

som ständigt glider av sina bronserade galgar i väntan på axlar av samma ton.

datorn tuggar troget på, - sänder överhettad alla tunga filer; klara fotografier för fira s/s '15.

jag maler kardemumma och överanvänder pressokannan, dricker så mycket kaffe

att jag måste ta mig för pannan till slut. knäckebröd & kaffe. om och om igen.

tänker att jag måste ta mig till matavdelningen på ikea. köpa kalles kaviar.

och så ler jag. lite som en galning, alldeles för mig själv.

så tacksam känner jag mig bara just nu, över livet. det liksom svämmar över.

två minuter efter att den sista bilden här var tagen,

tuggade en av hundarna upp bh'n och så var det med det.

där står en viking med snökropp, i en som om ständigt brunbränd,

vilt diskuterande familj av spartans.

och ler. 

kärlek,

h

shoot | fira look book s/s15 marrakech intense 

wardrobe | all fira s/s15 except hats (private)

model | lina lindholm (my little muse, more beautiful than ever) 

mua & hair | magic mini jossi madsen | make up from dior (amazing is the word!)

flatlay | hat, beautiful gypsy card & crystal stone from sahara was all bought in marrakech |

zanzibar card from favourite underwearables | hand creme bal d'afrique by byredo | 

thank you | my girls, - you rock and i couldn’t do any of this without you.

© hannah lemholt photography 

//

i think i’m pretending a little bit that it's not winter at all.

i may have a snow-body but those spring birds flutter wildly in my heart

and my feet are constantly run down into imaginary, warm sand.

my closet is playing that same game and on the rail hangs sheer lingerie with shells,

dresses gauzy as midsummer night ghosts & loose knit sweaters in burnt tones;

constantly slipping off their bronzed hangers awaiting shoulders of the same tone.

the computer ploughs on, faithfully, - overheated sending all those heavy files;

folder after folder of photographs for the brand fira's summer look book.

i grind cardamom pods and overuse the french press; drink so much coffee

i have to squeeze my forehead. crisp bread & coffee, over & over,

thinking that i have to get to the ikea food department, - buy swedish 'kalles caviar'.

and i smile. a bit like a mad person, continually & all to myself.

that’s just how grateful i feel about life right now, so much so that it kind of bubble over.

two minutes after the photo seen last here, was taken,

one of the dogs chewed that bra up and that’s that.

there stands this viking in a snow-body, in an as if constantly tanned,

wildly discussing family of spartans.

and smiles.

x,

h

MERMAID LIFE

the little muse for fira s/s14 mermaid life | dress & jewelry fira | shell bracelet & bone necklace LW s/s14 coming soon 

jag minns henne väl.

den där flickan som skulle fylla fjorton till hösten.

hon som tidiga sommarmorgnar, innan någon annan vaknat,

innan världen ens vaknat tycktes det, gick ner barfota till stranden,

i bara morgonrocken. hur hon naken vadade ut

och sedan bara låg där och flöt,

blinkandes vatten mot himlen, medan solen gick upp.

jag minns henne tydligare än andra skepnader.

jag minns de stunderna tydligare än många andra delar av livet.

hon gjorde mycket som ingen visste. bara för sig själv.

kanske är det därför det ibland känns som att hon fortfarande finns där,

därför jag minns det så tydligt. för att hon var så självklar.

som att om jag bara åker dit, till den där stilla stranden, 

till huset vi bodde i, med fyrahundrafemtio steg till havet.

då skulle hon vänta där på mig.

den där flickan var jag.

Du måste kunna flyta, hannah.

simma är väl bra.. men Du måste framförallt kunna flyta. 

sa mamma alltid när jag var liten, yngre än morgonbaderskan.

att flyta är att överlämna sig. flyta först. sedan älska, sa hon.

det ena kan inte existera utan det andra. 

så jag flöt.

nästan varenda morgon den där sommaren

flöt jag mig igenom soluppgången.

och det var precis så, att överlämna sig.

att tyst, naken, gå ut i vattnet tills jag inte längre bottnade,

tills allt blev svalt & dämpat. att sjunka ner; vara omsluten av vatten.

och sedan stiga mot ytan. att stanna till i gränslandet; öppna

ögonen just mellan hav & luft, med vatten hängande

som regndroppar i ögonfransarna. likt en krokodil, glida obemärkt.

att släppa taget om kroppen tills tårna dyker upp även dem

och sedan bara sväva där på rygg, tyngdlös. 

lev denna viktlösa ro. alltid.

lev denna krusning av vattenytan.

andas, flytandes det lugna vattnet.

men följ vågorna när väl de kommer.

in mot land. 

skrev trettonåringen i sin dagbok. 

och nu är hon här. nu skriver hon här. för så klart är hon med mig.
morgon-baderskan. dagboks-skriverskan. 
när lilla musan släpper blusen på stranden och havet slår
upp över fötterna och vi glömmer bort allt annat. 
då överlämnar vi oss. då flyter vi.



kärlek,


h

shoot : fira s/s14 mermaid life
model : lina lindholm | hair & mua : belinda stigborn
dress, shorts, belt & jewelry : fira s/s 14
 birds of a feather bone necklace : LW s/s14 : coming soon
vintage shell bracelet / arm piece : LW s/s14 :coming soon
big shell necklace / wall piece white warrior : LW
words on vintage paper : mermaid lyrics | yuna
all images : © hannah lemholt photography 

the beautiful feather is hand drawn by sara




//



i remember her really clearly. 
that girl who would turn fourteen come autumn. 
she who, on early early summer mornings,
before anyone else had wakened, before the world was even awake it seemed,
- would walk down barefoot to the beach, in just her kimono.
how she waded out naked and then just lay there, floating, 
blinking water at the sky, as the sun rose. 

i remember her so much more clearly than other passing guises. 
i remember those moments more clearly than many other parts of life. 
she did many things no one knew about. only for herself. 
maybe that’s why, sometimes, it feels as if she’s still there, 
why i remember it all so distinctly. because she was so self-evident. 
as if were i to go there now, to that tranquil beach, 
close to the house we lived in,  450 steps to the ocean, 
~ then she would be waiting there for me.

that girl was me.



you must be able to float, hannah. 
sure.. swimming is a good thing. but above all, you have to be able to float. 
mom always said when i was a child, younger than the morning bather. 
to float is to surrender. to float first. then to love, she said. 
one can not exist without the other. 



and so i floated.
almost every morning that summer,
i floated into & thru sunrise. 
and it was just that.. to surrender. 
to silently, naked, wade out into the water until i no longer
could reach the bottom, until everything was cool and subdued.
to sink, being encased by water. 
and then to rise to the surface. to stay there, in boundary country;
open your eyes right in between sea & air, with water hanging 
like raindrops in the lashes and like a crocodile, glide unnoticed. 
to let go of the body until the toes turn up too, 
and then just soar there, on your back, weightless.


live this weightless tranquility. always. 
live this ripple of the surface. 
breathe, floating the calm waters. 
but follow the waves once they come. 
towards land. 


the thirteen year old wrote in her diary.


and now she's here. now she writes here.
because of course she is with me. 
the bather of mornings. the writer of so many diaries.
when my little muse drops the blouse down on the sand, 
the waves crashes over our calfs and we forget everything else. 
then we surrender ourselves. then we float. 

x,


h

BALLOON MOOD

vissa dagar har inga ord som hör till.
de har bara musik och känslor och en rörelse
så förtvivlat bitterljuv att den sätter sig på andningen,
hotar kväva en med kärlek för att den sväller
i bröstet som en skör men kraftfull ballong. 
vissa dagar är livet väl bara så påtagligt i en, runt en, 
att de inte har ord som hör till. men ballongen
viskar ungefär så här;


stanna.
stanna upp.
det går för fort.

för det är 
det här.
det är precis 
det här.
som är. 

precis

allt. 

vissa dagar har en massa ord som hör till,
som bygger dem till de viktigaste, 
de som kommer stå kvar som minnesmärken,
förklädda märkvärdigt likt en vanlig lördag 
och söndag i livet. det är ord som inte 
går att få in en status-uppdatering eller 
en liten bildruta som väger ett gram.
det är ord man inte ens ska berätta om, av 
kärlek och omtanke. och för att de inte låter sig
berättas och samtidigt förbli hela. heliga.

därför kan min värld också vara ganska 
tyst ibland. utifrån sett alltså.  
men Ni som älskar någon mer än Er själv 
och som varit tysta när det egentligen hade 
varit enklare för Er själv att säga allt, Ni vet.

vissa dagar har de viktigaste orden 
av alla som hör till, men de får bara viska
i raps-fält & i bröstkorgar, förbli i 
ögonblicksbilder & en god natt kram.


kärlek,


h

words i used on old botanical book page | rumi 
cowrie shell tee + savannah coat | spell and the gypsy collective
selfportraits + portraits | © hannah lemholt