Visar inlägg med etikett vardag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vardag. Visa alla inlägg

7.21.2014

THE GOD OF SMALL THINGS





small, golden temple bowls from the island of the gods | postcards going in the mail box | golden bookmark is a special gift | twig pencil from innkit |
magic 'three hundred nights’ volcano sand necklace by bjørg - thank you lovelies !
 




solen tycks evig nu, färgar luften kritigt vit. 
svalorna dyker och dansar där, på sitt rena ark i vild frihet. 
värmen formar mig mjukare och dämpar alla ljud.
månen tycks ha legat i de gyllene fälten utanför
under sina sista morgontimmar,
har lämnat enormt avtryck av halvmåne bland havren.

jag flyter in & ur sömn utan en enda klocka,
raderar tiden tills resan mot italien & en efterlängtad börjar.
arbetar in i stjärnklara nätter & somnar matt bort i het middagstid.
inspirationen rinner över & det kylda, vita vinet flödar.
jag tänker så många gånger att jag tappar räkningen;
på hur bra vi har det.
allt detta vackra, allt det enkla, allt det 
självklara
i friheten av att mest ha sina drömmar att hålla reda på.
världen är barbarisk bitvis. vi är bortskämda.
jag viskar tack till en sten & har fjädrar i bröstet.










lillasyster kommer cyklande med cykelkorgen full av
kokosmjölk & ananas, vanilj & yoghurt, 
blicken full av förväntan.
så mumlar & mixar hon i köket medan jag fotograferar,
serverar vad hon spontant kallar sin greek goddess smoothie
för att så tycker hon att min klänning liksom känns.
den skruttar jag förresten runt i mest hela tiden, även barfota
kryddträdgården, till bellas fullkomliga förtjusning,
medan vi varsamt smygande plockar smultron och vårdslöst
hoppar bland samtalsämnen in emellan himmel & jord.

det som blir över av morgonens smoothie, förvandlas i frysen
till glass att svalka kvällen i.

jag tänker igen då, på hur bra vi har det.
då när glassen smälter och när skratten över att vi ändå
tvunget ska föreviga den blandas med vanilj & blomblad.
allt detta vackra, allt det enkla, allt det självklara
i friheten av att mest ha sina drömmar att hålla reda på.
de små tingens gud.

jag viskar tack till en sten & har fjädrar i bröstet.








favorite valley dress by candela, from free people | another stunning poem by christopher poindexter




och så har jag en hel massa kärlek
i det där bröstet också,



h





//


the sunshine seem eternal now, colors the air a chalky white.
and the swallows dive and dance on their clean slate, in wild freedom. 
the warmth moulds me softer and muffle all sounds.
the moon appears to have taken a rest in the golden fields outside,
during her last nocturnal hours;
has left a huge crescent moon imprint among the barley. 

i float in & out of sleep without a single functioning clock; 
erase time until the journey towards italy & someone longed for, begins.
work into nights clear with stars and fall asleep matt into midday.
inspiration is flowing over & the chilled, white wine flows. 
i think, so many times i lose count, about how lucky we are.
all this beauty, all that which is simple, all that is given in the freedom
of that, mostly, - we ever only have our dreams to keep track of. 
this world is barbaric in bits. we are spoilt rotten summer fruit.

i whisper 
thank you to a stone & have feathers in my chest.





baby sister e comes riding her bike; basket full of
coconut milk & pineapple, vanilla and yogurt, eyes full of fever.
and so she mumbles & mixes frantically in the kitchen while i shoot;
serves what she spontaneously calls her greek goddess smoothie,
as, to her, that's what my dress kinda make her feel.
i mess about in that one all the time by the way,
even barefoot in the herb garden, to bella's utter delight,
as we gently tip toe, picking wild strawberries and
carelessly jump among all topics between heaven and earth.  

what is left of the morning smoothie, is transformed in the freezer;
into ice cream to soothe the humid, hot evening.


and i think yet again then, about how lucky we are.
as the ice cream melts and when the laughter over the fact that we
still have to eternalize it in photos; mixes with vanilla and flower petals. 
all this beauty, all that which is simple, all that is given in the freedom
of that, mostly, - we ever only have our dreams to keep track of. 
the god of small things.

i whisper thank you to a stone & have feathers in my chest.



and also, in that chest of mine;
a whole lot of love,


h







* headline refers to amazing book the god of small things by arundhati roy
© hannah lemholt photography 













5.22.2013

COSMO FOR LUNCH





det gäller att ha disciplin när man jobbar för sig själv.
jag är ganska bra på att ligga i. sämre på att pausa.
åtminstone när det kommer till plåtningar och
efterarbete. då glömmer jag tid och rum.
överdoserar på kaffe & glömmer att jag kanske
inte kan sitta i exakt samma ställning i stolen
hur många timmar i sträck som helst. 
när det kommer till redovisning av 
moms synnerhet, diverse pappersarbete 
eller siffror i allmänhet däremot; 
då svartnar det för ögonen på mig.
det är då någon som cosmo sheldrake kan 
svepa in och alldeles jätte-enkelt stjäla 
min uppmärksamhet. de kallar honom en 
master looperjag älskar. 
och just nu går hans rich på repeat.

[slarv och trams] 






några glimtar från den lilla plats på jorden
som jag just nu kallar både hemma och studio, 
ännu mer kardemumma-kaffe och cosmo senare, 
~ & jag har haft en riktigt skön paus i arbetet 
tillsammans med Er. 
nu väntar en fotografering och så signering
av de senast sålda fine art trycken.
rapsfälten är fullkomligt självlysande idag,
just utanför fönstren och inuti mig finns
en andning som rymmer både sorg & glädje, 
men den går fint nog ända ner i magen.
och jag känner mig just ganska rik.
på möjligheter & vackra små stunder.
tack för att Ni delar en del av dem med mig.




[nygjord hjältinna för love warriors]



några nya är Ni som stigit ur statistik-
skuggorna och sagt hej. det gör mig glad.
vet inte vad Ni skulle kunna tänkas vilja fråga
mig om, eller om Ni vill berätta vem Ni är,
~ men Ni vet att det är relativt 
fritt fram, và?


kärlek,

h



± 

walles & walles baldachine | artilleriet
’lace longhorns’ buffalo skull | love warriors
’heroine’ | portrait | soon for sale at love warriors
© hannah lemholt photography




4.23.2013

UR MÖRKRUM & LJUSRUM


finaste lilla musan | noël post ogräs-rens


helgen försvinner i lovande solsken 
och förtvivlade djupa skuggor.
vi bestiger ett berg och njuter av 
fantastiska utsikter. jag känner mig 
tom på insikter. vi söker himlen efter
vår och gräver upp kvävande ogräs.
jag är i mitt mörkrum och längtar
efter ljusa ytor. jag drömmer om 
laserade gamla trägolv, vitnade och
nästan pudriga, med dansande
solkatter & nakna fötter i takt.
mest av allt längtar jag efter
lätta andetag. 

 

självporträtt i stunden gånger två


de första dagarna av en ny vecka
försvinner i envist grå skyar och sträv sömn. 
en kväll brister jag ut i gråt för att jag är 
så fånigt rädd för stora svarta spindlar
och det sitter två stycken på 
linne-gardinerna vid sängen. 
strax efter brister jag ut i skratt över mig själv, 
~ & genom tårarna, tänder ett stearinljus, 
slår på datorn och beställer en balinesisk 
baldakin. envist grå skyar och sträv
sömn, det må så vara, men jag ska skapa
en egen skyddande himmel över min säng. 
två gånger två meter.
man måste ju börja någonstans.

  





kärlek till Er,


h



± 

n°1 | tindra dress : fira | model : lina lindholm
n°3 & 4 | stag amulet ring : spell
n°5 | shell necklace : love warriors 
n°6 | ester dress / tunic : fira
n°7 | glass vase nü : soon at love warriors
© hannah lemholt photography 




3.26.2013

OM VARFÖR VÅREN TVEKAR









den sista mars lämnar vi skrutthuset.
jag flyttar sakta hit, i både lådor och tanke. 
försöker vara varsam med mig själv. 
om det ska gråtas får det göras ut mot vinterträdgården
som snart ska överges, 
kanske jämnas med marken efter oss.
det som packas ner, det som tas med, 
- det är sorterat och bär inte sorg.
så gott det går måste det få vara så. 

någonstans mellan de få saker, utvalda, som får följa med;
favoritsaker i en pappers-påse
och en skör planta i kruka på armen,
- & det som packas ner i lådor;
märks och stuvas undan,
slutade skrutthuset att vara vårt hem.





{mitt tillfälliga lilla hem & studio i norska magasinet kk*}




och så förflyter dagarna,
fast man undrade hur de ens skulle 
kunna fortsätta göra det, eller jag med dem, 
~ för några månader sedan.

jag kommer på mig själv ofta nu med att tänka
vad är det Du väntar på?

för det känns som att jag väntar.
jag försöker ta reda på vad det är jag tror ska hända.
visst väntar jag på våren, eller längtar efter den.
som så många andra. 
men det är något mer än så.




 {funderar-sällskap i studion | noël i morfars stetson} 





vad är det jag väntar på?
för den är ju inte ett tillstånd, lyckan, 
som fylls på av saker utifrån, kommer jag på.

och dagarna som går nu är ju också mina, 
också mitt liv som förflyter. försvinner. 

det är märkligt, för det låter ju så självklart
när man skriver ner det.
men det är så lätt att tänka sen.
sen ska jag må bättre, sen ska jag, sen kommer jag.
och så svårt att bara vara precis här.
även de timmarna, de dagar det värker.





{min vår-favorit scilla tar sig fram, ut, - & upp}




hon var klok, karin boye, när hon skrev

ja visst gör det ont när knoppar brister.
varför skulle annars våren tveka?

för det är ju det där med processen.

att vänta. att ha tålamod.
att längta, men acceptera att man inte är redo än.
däri ligger nog även min väntan.
och jag kapitulerar inför det.
jag överlämnar mig till det ’frusna, bitterbleka’
och det hölje jag måste vila i,
innan något nytt alls ska kunna spira.




kärlek till Er,

h



vad är det för nytt, som tär och spränger?

ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.




±

* i kk kan Ni norska läsare vinna

ett av mina fine art prints





3.13.2013

POWDER SNOW PASTELS




hade sol i mig igår. bredvid ett något tinande hjärta.
gick långpromenad bland fälten i sällskap av 
vårfågel-sång och på töande mark; 
på väg att bli bördigt jordig & mörk & mjuk. 
vaknade till en värld på nytt vit i morse 
och kunde inte hindra att förlora mig i en suck.
jag tror aldrig jag längtat efter våren som i år. 




när jag duschat stramar huden
och varenda blåmärke, efter allt fotograferings-
krälande på olika betonggolv, är en mörklila liten 
brokig karta mot alabaster och jag tänker tankar som att 
man inte borde behöva duscha på vintern, 
utan bara bada utomhus i jacuzzi & badtunna, 
med facklor, vin & vänner,
~ & för hundrade gången att man borde bo
i något annat land en viss del av året..
kanske ett land där man dricker drinkar 
med namn som havana sidecar 
& har tårna i varm sand nästan jämt. 


 


jag hade över 5000 bilder med mig 
hem från stockholm, så dagarna, ~ & halva
nätterna, är ett töcken av fotografier,
kaffe och musik {just nu mest mjuk stan getz}. 
dags för den där ensamma delen av arbetet, Ni vet.
om Ni vill se, med andras ögon, en glimt av hur 
här ser ut kan man skymta det i härliga bloggen
som har det ex av norska magasinet kk 
som ännu inte nått min brevlåda, 
~ med reportaget som marie och fotografen 
sara svenningrud var här och gjorde 
{dyker även upp i bl.a svenska residence snart}..


 


och annars då? 
annars känner jag mig ganska vilsen. 
jag fick ett fint brev i morse där det undrades
hur världen ser ut från där jag är?
jag svarade att den är vit och känns som
en enda stor, djup inandning. 
jag fortsätter väl dela med mig av bilder och
kanske något luddiga tankar. så får det nog vara.
och så hoppas jag att Ni lämnar efter Er 
de tankar Ni får här, ~ stora som små. 
jag uppskattar dem , hur de än ser ut, 
ska Ni veta. tack för Er. 


kärlek,

h




± 

’lace longhorn’ buffalo skull : love warriors 
| världens skönaste vara-lite-fin-hemma-college-klänning
från line of oslo : butiken på magasin 36 | ovanligt att älskade
thunderstruck crystal chestplate : spell hänger någon annanstans än 
på mig | kär i de fantastiska brons-lyktorna nyanlända
till love warriors, de ska jag göra fint med på
uteplatsen utanför studion i vår..

bild n°1, 4, 5 & 6 : hem / styling : sara n bergman
bild n°2 : självporträtt & n°3 still life i studion
©hannah lemholt photography







11.01.2012

NOVEMBER SONG



de vida omtyckta ’arne jacobssen muggarna’ : hos oss x & o för en puss & en kram 
antik träsked : bali  |  lång ’feather duster’ : hay





hela den här, novembers första dag, har varit 
som det där musikstycket som också har fått 
gå på lågmäld repeat medan jag arbetat med bilder. 
jag slutar aldrig förundras över att en dag på något sätt 
kan bära med sig en känsla, till och med redan 
innan den riktigt hunnit ta sin början. 
regn mot takfönstren i långa hallen; fortfarande i 
mjukt dunkel, fast att vi sovit alltför länge. 
inte bara en välbekant doft lämnad kvar i sängen, 
idag också en varm, familjär hud bredvid; 
en fin som har ledig dag.

fötter i stilla cirklar över trägolven, brasa,
~ & kardemumma kaffe i omgångar.
en liten tur bort om butiken & magasin 36
när eldstaden blivit tillräckligt varm för att kunna
lämnas en stund utan ständig matning. 
även där en stilla stämning, dunkelt & levande ljus,
lågmälda, varma samtal. goa’ människor. 
enorma, knoppiga gladiolus i mörkt, mörkt lila
får följa med hem, ~ lite rock’n’ roll över lila 
konstaterar vackra anna i butiken. och vi vill ju ha 
lite rock’n’roll in i det mellanmjölksvita.


 träkors med stenpärlor : love warriors pre collection | kimono : spell and the gypsy collective


det är fortfarande bilderna från bali
jag arbetar med, ~ & jag tänker att det är 
inte mycket jag visat här. en del måste ju sparas 
på tills love warriors smyg-öppnar-upp med
webshop senare i vinter. men lite vackraste sara
bara måste jag få bjuda Er på. och en apa. 


tack för att Ni är här,
för allt Ni säger så fint,
~ & välkommen november.

kärlek,

h





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...