öronbedövande tystnad

mute | självporträtt

jag har fotograferat lite under eftermiddagen. 

kameran är som en vän. 

älskade vän. 

i det vackra lilla massagerummet på kliniken,
fotograferade jag min storasyster

som väntar sitt 1a barn tidigt nästa år.

mörkret faller fort nu
och det gäller att ta vara på det där sista, lite magiska ljuset.
medan jag själv börjar kisa för att vänja blicken;

hittar kameran det som finns bortom.
känslan jag vill spara. den finner.

älskade vän.

jag önskar alla att ha den känslan kring någonting i sitt liv. 

denna råa, nästan gripbara förnimmelse 

av tacksamhet att ha blivit funnen. 

för fotograferandet fann mig. 

den är en nästan äckelskön rysning i nacken, 

tanken på att allt det där kunde förblivit oupptäckt.
ett språk som aldrig fått ljuda.

motionless movement | självporträtt

annars närmar vi oss med stormsteg juldagar,

- & slutet på ett år. det känns stilla på något sätt.

i alla fall där ute.. och utanpå mig, tror jag. 

inte inuti.
där pågår en massa funderingar.

och jag läser t.s. eliot som ett mantra

innan jag ska sova;

’i said to my soul, be still and wait without hope, 

for hope would be hope for the wrong thing; 

wait without love, for love would be love of the wrong thing; 

there is yet faith, but the faith and the love are all in the waiting. 

wait without thought, for you are not ready for thought: 

so the darkness shall be the light,
and the stillness the dancing.’

god natt alla fina, 

hoppas Ni haft en vacker dag,

h

☮