morgon i mellanrummet

en december för några år sedan gick lillasyster, 
en vän, mamma & jag en fantastisk kurs 
för att lära oss att göra egen äggoljetempera.


långt upp i ett sverige med allt djupare, 
~ & allt renare snö,
bort från de stora vägarna, 
in i djupa skogar av bara oändlighet & vitt.
förbi något som hette vekhyttan, en liten träskylt som sa 
milis färghus, ~ & över en liten bro fanns norrgården. 
som om tiden stannat till, eller som om vi rest rakt in i en saga.
som norrgården, mellangården, ~ & sörgården. 
så urnordiskt. så urvackert. 

in kom vi i ett enormt trähus, stampandes vitt i hallen & bara andades ut.
tog sedan in rum efter rum målade i den ena färgen vackrare än den andra.
paradoxalt nog kanske, för en som bor i ett skrutthus med elva vita rum,
~ har jag aldrig sett något vackrare. 
kanske är det just det där att äggoljetempera har använts
för att måla med i över 500 år.
det finns där långt bak i ryggraden på något sätt. 



{Ni som var hos oss när vi hade linnéaträdgården
vet lite om det där, eftersom vi målade rummen där 
på det här sättet; puts, linolja, jordpigment & vad som 
måste ha varit många hundratals ägg. 
där fick jag också se den reaktion jag själv säkert bar 
den gången vi klev in i milis hus; 
som ett stort léende & en lång, djup suck.} 



färgskalorna rymmer namn som 3e september, 23e januari,
7e augusti & vi vägde, blandade & målade några 
magiska dagar där i milis brasuppvärmda hus 
med trägolv och otaliga lockiga fårfällar.



när vi skulle åka och tumlade ut ur huset alldeles uppfyllda,
stod milis i dörren och efter kramar, hejdå’n, 
~ & medan de andra pulsade mot bilen, 
lade hon handen på min axel och sa;
fortsätt hålla ögonen på mellanrummen, hannah.

och även om jag förstod att hon inte bara 
menade det bokstavligen, utan mest långt mer bildligt,
minns jag att jag spenderade hela resan hem
med att titta mellan träden i alléerna,
mellan molnen, ~ & mellan människorna på trottoarerna 
när vi reste ner genom det alltmer befolkade. 


jag tänker ofta på det där mellanrummet fortfarande. 
vad det innebär, vad som finns där. 
jag har lärt mig att där finns möten. 
möten av ett helt annat slag om man respekterar 
det mellanrum som finns in emellan två personer. 
om jag kan ge både av mig själv på riktigt,
~ & ta in den andra på riktigt
och inte med mina egna perspektiv.


här har Ni varit, ~ & är så fina, om än i det här 
lite illusoriska mötet, men annars har det kanske aldrig 
varit så tydligt som i ’bloggvärlden’, där människor 
dessutom kan gömma sig bakom skärm & alias;
i kommentarer som i vissa fall bara vittnar 
om de egna förväntningarna, ~ & ett nästan krav
på följsamhet tillbaka.


kan vi inte ha som vinterlöfte, inför 2012, 
att ge varandra lite mer utrymme? 
jag träffar Er allra helst där, i mellanrummet, 
där Du är Du och jag är jag, 
~ & jag sedan stänger ner datorn
lite mer full av vidsynthet & tillit
för att Du varit just Du och för att Du låtit 
mig vara just mig. 


det må vara hippie 
men så önskar jag, ~ & så Er
en riktigt vacker vinterdag..


h






± 

© hannah lemholt photography