illume

på denna den mörkaste dagen på länge,

då solen knappt har velat vakna alls, 

har det äntligen ljusnat för mig. 

det är fortfarande massor på listan. 

en hel del jag inte hunnit. 

från och till glömmer jag bort att jag måste 

sänka axlarna, höja blicken, ~ & andas längre ner i kroppen;

andas på riktigt, inte med hjärtat bankande i halsgropen.

men det har ljusnat. jag kan se vägen igen.  

jag tog en promenad i regnet, bara för att 

jag behövde andas lite, ~ & fann mig plötsligt i 

en liten butik som heter holy moly. 

det var bara jag & den vackra ljusa i kassan där inne. 

och det var precis lagom jul. 

sådär så att lagom är underbart & rofyllt & lustfyllt och.. lämnar plats.

så som det alltid borde vara. 

med mellanrum för det sanna vackra; 

sköna möten & fina ord. 

och där, i mellanrummet, kom plötsligt lusten.  

kanske just för att den inte kändes påtvingad, 

~ eller som livet är ofta;

för att jag inte förväntade mig det. 

skaffat en sån’ här goding år efter alla andra. vart tvungen att bli vän med dödskallarna först.

vad vi sysslar med här? inte en aning. men dödspolare är vi.

.. och visst var det härligt att snubbla över en mjuk ’scull scarf’ 

som jag letat efter så länge, ett nytt favoritljus med mandarin, 

vanilj, tobak & cederträ & lite små fina vintersaker, 

men det var inte det. det var att de där orosmomenten 

visserligen fortfarande finns där, men de försvann ut i kanterna 

och vilken plats det blev där i tomrummet efter dem; vilket ljus! 

så nu lyssnar jag på den här favorit-vinter-musiken

på dånande volym, fast det inte är jul än,

~ & tar mig tid att dansa runt med kameran, fast det egentligen 

är alldeles för mörkt. för att det är ljust i mig. 

och jag fortsätter plötsligt på den serie jag kallar habitat± 

som jag har bestämt ska bli en serie foto från, ~ & kanske för varje rum.

jag börjar med köket, där de svarta macaroons’en ingår,

 ~ & i dag blev det andra ytterligheten av vitaste vitt i form av himmelska 

pudrade lemoner { & därpå mig med vitt. runt. hela. munnen. } 

och mellantinget av beige blev just de urgoda knäckebröd 

från olof viktors som jag tänkt mig; som är som krispiga lager

av veckade böljande kjolar. 

december, härliga Ni.

jag hoppas att månaden fått en fin början också för Er. 

full av ljus. 

inifrån.

med kärlek,

h

±

© hannah lemholt photography