morgon med bijkerk

{morgonkaffe & uppslagen fantastisk my heart wanders ~ pia jane bijkerk}

i morse kände jag mig vilsen. 

vankade rundor i nattlinne & raggisar 
mellan våra rum med en märklig 
känsla i magen. 
{eller är det hjärtat?}


kanske är det det som är grejen med att 
titta på sig själv, som det så klokt heter.
nästan som att ta ett steg ifrån, vända sig om,
~ & titta liksom utifrån, tillbaka på den där 
rastlösa figuren som är i färd med att 
göra kardemummakaffe vid köksfönstret.

mindes i morgondimma att 
seb viskat om att han 
lagt en peng om jag ville på lyxloppis.
men idag är ingen lyxloppisdag för mig, 
hur fantastiska än loppisarna på magasin 36 är, 
för det är dem. och det var allt. det var bara 
det jag behövde konstatera.


säkert inget poppis bloggämne,
~ & jag vet inte om det bara är jag {?}, 
men ibland känns det som om vissa dagar bara är 
för sköra för vissa saker.
eller så är det man själv som är lite 
mer bräcklig?


för jag har gått dit på lätta fötter förut, 
med ett skratt & spenderarbrallor. 
jag har hittat fantastiska saker till vårt hem, 
 {som det långa, låga 1800-tals bordet som nu är tv-bänk,
industrilampor, vackra gamla korgar & stora ramar.}
och det var bra och det var då. 
idag är idag och jag är på någon annan plats. 
i mig själv. jag tror att jag måste lyssna på
den där rösten som säger


inte idag. 
inga vassa armbågar & pengaprassel idag.
jag orkar inte. 
jag vill hugga gran & baka.
och bara vara. 


jag vet att jag mår bra när jag identifierar 
vad den där rösten har att säga. 
det är svårt ibland. den har en tendens att viska alldeles för lågt 
& stundtals till och med rabbla osammanhängande.

jag har haft så många samtal med så många människor
de sista dagarna, som handlar om att de, 
med olika uttryck & olika ord;
 känner tomhet. att de inte funnit julstämningen. 
jag kan inte låta bli att fundera över vad det handlar om. 
utöver regnet & blåsten som känns mer som höst,
så kanske vi har kört lite slut på oss själva?


med de för några år sedan fullkomligt fladdrande 
veckorna innan jul, 
pakethögar som överträffade varandra år efter år, 
till de sista åren, när man hör fler & fler säga 
att de ger pengar & handlar efteråt, på rean, 
en del handlar på kredit innan & så ska julen betalas 
i februari & mars. 


kanske skymmer allt det där sikten lite,
för det vi alla, tror jag ~ vill & vet att det handlar om?
familjen. kärleken. skratten. att sitta tillsammans.
det enkla i att komma upp på tidiga morgnar & den 
inte alltid perfekta men helt oslagbara granen
står där & glittrar i dunklet. 


jag minns inte julklapparna jag fick som barn. 
jag minns att de låg under den där glittrande granen.
jag minns väntan. 
jag minns längtan.  


bara en tanke. 
hur tänker Ni ?


jag hoppas att Ni följer Er röst denna vinterlördag,
om den så vill köpa julklappar eller baka eller 
gå på loppis eller träffa en vän eller bara vara. 


tack också för alla snälla ord 
Ni lämnat efter Er vid mitt förra inlägg. 


kram från mig fina Ni !