det här med att förvisa skuggflickan genom att ha semester.
det är inte en solstol-och-paraplydrink-semester jag har.
en riktig sådan har jag aldrig haft, när jag tänker efter.
det är inte heller ens en semester rent geografiskt,
det är en semester inifrån. ända inifrån & ut.
och det är fint när det händer; att man liksom når sig själv.
när det kan resultera i att man är snällare mot sig själv,
då tror jag det gör mycket gott .. på riktigt.
och det är den sortens semester jag har just nu.
barfotadagar, skuggläsande, vindansikte,
tunnklädd, lätthjärtad, ~ & så njutandet av allt
från förädlandet av konsten att göra iskaffe till
från förädlandet av konsten att göra iskaffe till
att hitta tillbaka till lusten för både självporträtt och
det härliga med att fotografera just allt & ingenting
det härliga med att fotografera just allt & ingenting
och därmed vara, ~ & stanna till i precis. just. nu.
jag & bella äter havrekakor fullproppade med tranbär
under träden i mamma & pappas trädgård ..
storasysters lilla nykomling ligger invirad
i min kjol, sovandes i skuggan
och vi kan få till det där fotografiet av
kärleksfulla mammahänder runt alldeles nya
8 veckors fötter med de finast små veck ..
vid byggboden som han håller på att rusta upp, ~ & göra till sin,
efter konstens alla regler med putsad fasad & gamla stallfönster ..
efter konstens alla regler med putsad fasad & gamla stallfönster ..
det är dag efter dag av högsommarvärme,
med paus bara igår i form av blyertsgrå skyar.
då flyger fiskmåsarna så att jag måste gå ut och
stå på vår balkong länge, länge med kameran beredd.
stå på vår balkong länge, länge med kameran beredd.
de liksom mer så än flyger låter sig föras med i vindarna,
lyser vitt & lätt mot allt det tunga grå,
~ & trädgården fullkomligt sjunger som en enda helhet
i fågelsång som tycks djupna i stunden just
innan regnet börjar falla.
det är så rysligt vackert att det susar i mina ben.
och jag sparar just den känslan, än en gång genom bilder.
och jag tänker att jag, som ellen bass säger,
håller livet som ett ansikte mellan mina handflator
och säger jag älskar Dig igen.
det kanske man måste göra om igen.
och igen och igen.
kärlek till Er.
Ni är fantastiska.
h
och jag sparar just den känslan, än en gång genom bilder.
och jag tänker att jag, som ellen bass säger,
håller livet som ett ansikte mellan mina handflator
och säger jag älskar Dig igen.
det kanske man måste göra om igen.
och igen och igen.
kärlek till Er.
Ni är fantastiska.
h