ögonblick ur barfotadagar

jag har fått ögonblick på hjärnan, under huden.
ingenting kan jag göra för att de ska stanna kvar. 
jag kan bara försöka fånga dem. på film som små rutor,
i diktafonen som skrapiga ljud; hur mycket jag än 
spärrar upp ögonen, stretar emot, håller andan, önskar.


jag tänker på det när vi sitter i kvälls solen på 
bryggan i mölle hamn & dinglar med benen, 
dricker varm choklad ur de randiga muggarna. 
kommer på det igen, mitt i, att just detta blir aldrig igen. 
jag säger det inte när sebastian kisar undrande mot mig, 
men jag försöker ta upp muggen likadant, en gång till;
se berget avteckna sig suddigt bakom vyn‚ ~ & smaken 
av choklad. göra om, hålla kvar. 

vi åker mellan middagar & vitsippeskog, 

har noël med oss under några dagar. kameran ibland.

det är fint. så mycket mer här & nu på något sätt

när han är med, med sina tioårsfunderingar över livet.

jag är borta lite härifrån, är mer där ute,

samlar ögonblick, försöker fånga, ~ & stanna upp.

ibland tänker jag att jag inte går att översätta till blogg.

har svårt att komprimera tankar & funderingar till

korta meningar. men så saknade jag detta, ~ & Er,

och tänker att kanske är ett litet livstecken av vitsippor,

hattar och små ord, bättre än ingenting.

jag hoppas att Ni har det riktigt bra, alla fina.
önskar Er en härlig fredag & en vacker helg.


kärlek,


h