skuggflickan & semestern

jag har haft mörka dagar, 

det sanslösa sommarvädret till trots.

jag har känt mig som den största, ~ & enda

skuggan som gått runt i solen. 

kanske känner Ni igen Er i

det här att.. desto mer man har att göra, 

nästan desto stressigare det är till och med;

desto mer effektiv & idérik blir man.

när det blir lugnare är det mycket svårare.

jag kan börja tvivla på allt mellan himmel & jord 

när jag får för mycket tid att tänka. 

och då drar jag mig undan.

för att jag vet hur totalt o-kul & ful

jag är som människa då.

och så blir jag jätteledsen på mig själv över att 

jag gör så, att jag tänker så, över min så fullkomliga

stenhårdhet mot mig själv, ~ & över att 

de enda jag klarar prata med då, 

är okända farbröder på bänkar längs med havet.

och så går det runt runt i ledsamheten.

fram till igår. då torkade jag bokstavligt talat 

tårarna och bestämde mig för att tänka att

det är ju semester det jag har nu.

snart drar det igång igen & jag har inte

varit ledig på väldigt länge. 

då släppte det värsta greppet hon hade om mig, 

duktiga skuggflickan.

idag inspirerar jag mig själv genom att helt enkelt
breda ut alla stora vackra magasin på golvet och
stå på rika magazine & på acne paper, 

fundera ovanifrån och inte så mycket inåt,

- på ett skönt sätt över nästa fotografering.

jag tar på mig lite parfym och öppnar alla fönster
så att de sista körsbärsblombladen dansar in,
tillsammans med en eller annan geting.

jag öppnar upp huset, öppnar upp mig själv,

tar in mängder av syren i stora buketter
så att här doftar magiskt på de nattliga
små barfotapromenaderna, 

jag spelar musik högt högt och gör iskaffe efter iskaffe
så att de blir godare & godare. 

åt bara mig. 

för jag har semester. också från skuggan.  

kärlek till Er.

jag hoppas Ni mår riktigt, riktigt bra.

h

© hannah lemholt photography