5.25.2012

skuggflickan & semestern







jag har haft mörka dagar, 
det sanslösa sommarvädret till trots.
jag har känt mig som den största, ~ & enda
skuggan som gått runt i solen. 

kanske känner Ni igen Er i
det här att.. desto mer man har att göra, 
nästan desto stressigare det är till och med;
desto mer effektiv & idérik blir man.
när det blir lugnare är det mycket svårare.

jag kan börja tvivla på allt mellan himmel & jord 
när jag får för mycket tid att tänka. 

och då drar jag mig undan.
för att jag vet hur totalt o-kul & ful
jag är som människa då.

och så blir jag jätteledsen på mig själv över att 
jag gör så, att jag tänker så, över min så fullkomliga
stenhårdhet mot mig själv, ~ & över att 
de enda jag klarar prata med då, 
är okända farbröder på bänkar längs med havet.
och så går det runt runt i ledsamheten.

fram till igår. då torkade jag bokstavligt talat 
tårarna och bestämde mig för att tänka att
det är ju semester det jag har nu.
snart drar det igång igen & jag har inte
varit ledig på väldigt länge. 
då släppte det värsta greppet hon hade om mig, 
duktiga skuggflickan.









idag inspirerar jag mig själv genom att helt enkelt
breda ut alla stora vackra magasin på golvet och
stårika magazine & på acne paper, 
fundera ovanifrån och inte så mycket inåt,
- på ett skönt sätt över nästa fotografering.

jag tar på mig lite parfym och öppnar alla fönster
så att de sista körsbärsblombladen dansar in,
tillsammans med en eller annan geting.

jag öppnar upp huset, öppnar upp mig själv,
tar in mängder av syren i stora buketter
så att här doftar magiskt på de nattliga
små barfotapromenaderna, 
jag spelar musik högt högt och gör iskaffe efter iskaffe
så att de blir godare & godare. 
åt bara mig. 
för jag har semester. också från skuggan.  








kärlek till Er.
jag hoppas Ni mår riktigt, riktigt bra.


h




© hannah lemholt photography




22 kommentarer:

  1. Jo men det är rätta tager! :) Känner väl igen den där känslan av någon slags rastlös ångest när man är sin egen och alldeles själv måste "bestämma" när man ska ta det lugnt...och faktiskt kunna njuta av det dessutom. Tvivlen kryper in. Men det går över, och tänk på allt skojigt som väntar! Dina inlägg är lika inspirerande som vanligt, och jag gläds med Dig över "Le Mad" och alla härliga framtidsdrömmar. Kram och glädje till Dig!

    SvaraRadera
  2. Finaste Hannah,
    jag tror att många av oss känner igen oss lite i vad du så målande berättar. Att man egentligen borde vara TACKSAM för allt fint man har runt om sig och att vara omgiven av folk man älskar...och likväl kommer den där skuggan på besök...och det med besked.

    När den har fått fördunkla tillvaron ett litet tag brukar den som väl är försvinna härifrån och man får perspektiv på tillvaron igen.

    Här är skuggan portad ett tag, vi ska vara med på Trädgårdsrundan i nv Skåne och ha öppen trädgård nästa helg...och visa upp vårt halvt förvildade trädgård; så här är lite att göra! ;o)

    Varmaste kramen Lydia

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig i varje ord du skriver....
    Stora varma kramar till dig.

    SvaraRadera
  4. Vackra fina begåvade Hannah från insidan och ut - TACK för att du delar med dig och sätter så pricksäkert orden att ögonen tåras för att jag såväl känner igen mig. Vad klok du är som så intuitivt känner vad du behöver för att släppa in ljuset igen!! Och Bal d'Afrique kan ju få vem som helst på gott humör igen ;) VARM KRAM //Angela

    SvaraRadera
  5. Känner igen det du beskriver, du lyckas inte bara inspirera dig själv med de vackra bilderna...kram finaste Hannah

    SvaraRadera
  6. Ja, igenkänningsfaktor: H Ö G .

    Både på att mörka sej själv, men också i insikten, om att ta tillvara & gå tillbaka till sitt riktiga jag.

    Ha en fin, ljus & inspirationsrik helg!

    SvaraRadera
  7. Hej fina du!
    känner absolut igen mig i det du skriver och du skriver det såå bra!
    För mig försvinner skuggan när jag går in på din blogg...dina texter och dina bilder får mig att må otroligt bra!!!
    Tack för att du finns!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  8. Jag har läst ditt inlägg flera gånger om. Så fint formulerat och jag känner igen mig så väl. Skuggan. Hur jag jobbar med att inte ta enkla vägen och fly iväg till jobbet som jag älskar. Känslan av att tappa bort mitt hemmajag och lugnet som jag så väl behöver. En svår balansgång men livsviktig att hitta. För mig.

    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  9. Känner igen. Och igen. Och igen.
    <3

    SvaraRadera
  10. Så välskrivet och på pricken. Du har ett sätt med orden, både när det är eufori och dysfori, som går rakt igenom. Jag är så tacksam för att du skriver och delar, även om det mörka. All kärlek till dig! //Marie

    SvaraRadera
  11. Finaste ♥ Förstår mer än väl vad du menar... skuggan kommer ju alltför ofta speciellt när det är sol och överraskar som ett regnmoln på klarblå himmel. Svammel jag vet, men dina ord är alltför sanna.

    Massa Massa Kramar!

    Kärlek!

    SvaraRadera
  12. Å Hannah,
    kanske våra själar kommer från samma stjärna därute. Det du skrivt har jag längtat efter att skriva men inte hittat ord till.
    Du är så fantastisk, jag avundas hur du lyckas fånga känslor i ord och bild, avundas på ett positivt sätt ;)Ta hand om dig!
    Stor kram

    SvaraRadera
  13. Alla har sina mörker, fast många säger att de aldrig varit nere eller i skuggan. Det är en erfarenhet i livet att falla lite, nagga på havets botten för att sen komma upp till ytan för luft. Jag har varit där, jag var bra länge nere på botten och naffsade där i stenskravlorna.

    Ibland vill man bara fly bort och jag har hela livet sett den där stranden med höga klippor och piskande hav och hård blåst, få se om jag kommer dit ngn gång.

    Jag skickar dig frisk hög luft från vidderna och myrarna härikring, det stärker upp i det dystra.

    Styrkekramar från norr

    / Katarina

    SvaraRadera
  14. du är inte ensam finaste Hannah, vi är nog många som känner igen oss i dina målande ord. Jag tror också att man måste tillåta sig vara som en skugga lite också, för att sedan träda fram i solljuset, starkare på ngt vis även fast man inte kan se eller förstå meningen. Kanske för att på något sätt sedan stärka oss och hjälpa att inse hur fantastiskt duktiga är. Kraaamar, jag hoppas verkligen att du unnar dig själv, att du ger dig själv, tiden att njuta av din semester.

    SvaraRadera
  15. Skuggan bor här med emellanåt. Att besöka din blogg, se dina underbara bilder och läsa dina eftertänksamma ord är att skingra skuggan för mig. Det ger ljus och hopp.
    Glad att din skugga skingrats och hoppas att du kan njuta helt och fullt av din semester.

    Varma kramar, Carina

    SvaraRadera
  16. Fina Hannah! Vet om den där känslan...alldeles för ofta..letar och söker efter svar...men då blir allt bara ännu värre...hm, ibland önskar jag att man var som alla andra...vad det nu är? När jag sen till slut backar och låter mig själv vara ...som jag är.. släpper känslan sakta taget och jag kan andas lättare... ett tag till.

    Skickar massor av ljus till dig!

    KRAM
    Hanna

    SvaraRadera
  17. Nydelige bilder her inne hos deg!!
    Kan jeg spørre hvor du har kjøpt de fine sandalene og vesken?
    Marie :)

    SvaraRadera


  18. tack fina fina Ni .


    maruska | marie ~ stort tack ! :)
    skorna är ash & väskan är
    campomaggi {båda är köpta i en urfin
    liten butik i ängelholm, sverige som
    heter lita, dock förra sommaren;

    http://www.lita.me/html/hem.html

    campomaggi kan nog ha kvar den
    modellen, ~ alla deras väskor är
    riktigt fina; & denna är super; liten
    liten men får plats med mer än man
    tror .. :)

    lycka till & en fin sommar till Dig !

    SvaraRadera
  19. Åh vännen, det du skrivit träffade mig direkt. Vet precis... Älskar att läsa det du skriver, du skriver så som tankarna går. Beundrar verkligen det, själv har jag svårt att få ut ord ur själva huvudet, dom stannar där :)

    Det är verkligen konstigt, just nu sen allt lugnat ner sig ett snäpp, lov, ledigt från studier mm, då blir man helst plötsligt deppig, vet inte vad man ska ta sig an riktigt... Och som du skriver, när man har som mest att göra, då vill man ALLT, massor av idéer, man längtar efter tid, men när tiden väl kommer då blir man lite off. Det är skumt!

    Kramar L

    SvaraRadera
  20. Tack så mycket for ditt koselige svar!!!:)
    Kanskje finner jeg vesken en plass. Jeg er iallefall forelsket i den ;)
    God natt til deg.
    Marie

    SvaraRadera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...