the not so early bird

jahapp. 

då har man åkt dit på ett spel. en app. djävulens påfund.

nu spelade vi wordfeud till 01.30. i sängen. 

romantiken är död. länge leve romantiken.

.. & så det här med frukost. jag. måste. skärpa. mig. 

nu blir det bara en stor { & visserligen himmelsk }

kaffe med nymald kardemumma & mjölk. 

sedan .. ja. sen glömmer jag bort mig i redigering,

planering, mail, bilder, numera detta etc.

strax åker gympadojjorna på,

~ & så blir det långrundan längs havet. 

för mitt nya liv börjar i dag. igen.

här ska det dessutom erkännas en sån’ där grej 

man nog  inte ska erkänna. nu när jag är inne på 
själva det här renandet av kropp & själ ändå. 

jag är 33. häromdan’ kom jag på att breakfast 

betyder break fast. att det liksom hänger ihop.

betyder nåt’. det var ju kanske lite ett på-tiden-heureka. 

bryta fastan. just det. det var ju det också.

ses sen’ amigos. 

☼ 

noël & tålamodet

vi har haft fantastiska dagar med lillasysters noël.

ett tag hämtade vi honom efter skolan och åkte 

till det övergivna stenbrottet med picknick. 

det går hästar vid parkeringen, alldeles vid havet,

~ & noël har lyckats skapa något slags band 

med en av de unga hanhästarna {säger man så?}.

i början var den helvild. sprang bara till synes 

sanslöst stressad & olycklig, fram och tillbaka med mulen

längs, ~ & emot elstängslet och stannade inte upp.

vi pratade med noël om att ha tålamod. 

att han skulle vara lugn & vänta.

och han väntade. och väntade. och väntade.

satt där tyst på trätrappan i stängslet med en handfull gräs.

efter en lång stund 

{så lång att de pedagogiska, så kallade vuxna,

ångrade det där med tålamodet lite.}

stod hästen hos honom. noël klappade och klappade, 

pussade honom på mulen, ~ & var helt lyrisk. 

häromdan’ körde vi dit igen, ~ & då kom hästen

{som noël döpt till skallen jonas av någon outgrundlig anledning}

fram till honom direkt och åt medhavda morötter ur handen.

sedan spenderade vi några mysiga timmar i stenbrottet

med fika & fotografering, klättring {noël} och mack-kastning

{stenar. inte de med ost & rökt kalkon}.

jag vadade ut så långt jag bara kunde i vattnet

{det vill säga med vatten upp till midjan },

med kameran hängandes runt halsen & fotade näckrosor.

plötsligt blev himmeln blyertsgrå och det började fullkomligt vräka ner.

jag var redan halvt nerkyld som det var, efter mitt klafsande i dyn,

så vi skyndade till parkeringen, just som hästarna sprang långt bort, 

mot en träddunge för att ta skydd även dem. 

när vi startar bilen och börjar rulla bort från parkeringen och hagen, 

lösgör sig noël’s häst ur klungan och börjar gallopera tillbaka mot oss.

i munnen har han en lång gul blomma.

det var alldeles overkligt vackert. med betoning på overkligt

att se den där vita hästen dundra fram under tunga, gråsvullna skyar 

med en gul, nästan självlysande blomma i munnen.      

a horse on a mission. 

- han älskar mig verkligen, honey !  skrek noël. 

{hur jäkla söt får man lov att bli?}

- ja! ut och säg hej då ! sa jag.

han ut ur bilen. och där satt vi.

de pedagogiska halvvuxna. 

stumma och tårögda.

{ kålahue´ }

joråsåatt-ee. 

jag struntar i om det är präktigt värre med recept såhär. 

nu blev det ju muta i form av bl.a blomkål i mataffären; 

för att jag skulle locka mig själv att städa köket 

{ mer om denna personlighetsstörning här },

~ & då kom jag på att det här receptet vill jag dela med mig

av till Er, för att jag själv upplever det som en sån’ där 

varför har jag aldrig tänkt på d e t t a ? grej.

jag skulle vilja hålla på mer med matfotografering, 

just för att det är så jäkla utmanande.

det ryktas att det inte fuskas någonstans som vid matplåtningar. 

uppstoppade grillade kycklingar, 

hårsprej för att torra cookies’ar ska se nybakade ut, 

skokräm för att ge kött fashionabla grillränder,

~ & klassikern torr-is som får kall mat att ånga. 

värsta pimpandet.

här hemma är det ju inte så avancerat. 

på sin höjd försöker jag vifta med reflexskärmen 

samtidigt som jag balanserar uppe på någon stol eller så.

men holy moly vad jag längtar efter en studio. ändå. utan pimpande. 

jag vill ha den på mitt sätt. har börjat samla vintage 

old school studio spots & rekvisita med själ.

här ska det skapas porträtt & fångas drömmar!

i väntan på det? kål i dagsljus. 
now, that’s glamour!

nu ska vi tydligen spela wordfeud här..

vad är nu detta för nymodigheter?

vad det än är ska han ha stryk i det. 

önskar Er en go’ kväll !

♥

självinsikt part one

om jag ska städa, vilket jag kanske, kanske inte, 

skulle behöva göra i dag. då går det mycket 

lättare om jag först köper mig  

a) en, eller tre, nya växter i blomsteraffären som ligger farligt nära

b) världens bästa doftljus 

c) färska kryddor, frukt & grönsaker {?} i mataffären

d) allt ovanstående 

det är ett envägs-besticknings-hörn jag sopat mig själv in i. så att säga. 

i dag har vi förhandlat. jag & ja, jag.

den nya necessären som också råkade slinka med under

min fullkomliga mellow yellow mani får agera halvhemlig handtryckning 

på att jag då måste städa i badrummet, slänga bort gammalt smink, 

~ & organisera om bland det jag faktiskt använder.

{varför sparar man ens sju klibbiga läppglans när man aldrig använder ett?}

att jag nu ska få gå & frossa i färska kryddor,

~ & konstiga-kålsorter-jag-inte-ens-vet-vad-jag-ska-ha-till på ica,

det får bli mutan för att städa köket.

med vänliga hälsningar 

hannah, 
fullkomligt korrumperad 

  

mellow yellow

jag har gått & kärat ner mig. 

i gult. 

och inte vilken gul som helst. 

det ska vara en mellow yellow, 

sådär lite dov & smutsig, mjuk & djup. 

danskarna har ju gjort det igen. och det kunde inte hjälpas.

det fick bli en av day home’s höstnya gula plädar.

  dubbel storlek; så den blir urfin som sängöverkast om man vill ändra runt.

och det vill man ju. en dyna i samma förälskelsefärg & lite annat 

fick följa med hem från butiken.

dagen efter

åhåhh, vad det är mysigt att vakna dagen efter 

nu när man blivit en smula vuxen & lite trött av sig & inte dricker några 

våldsamma mängder när det är baluns. 

för mig kan det numera mäta sig med själva festen att tassa upp 

morgonen efter { 8 är sådär äckelmysigt när man somnat halv 4 } 

för att doften av nygjort kaffe letar sig ner till sovrummet när någon annan, 

som sovit över, redan är uppe & gör café au lait.

har man dessutom turen att det är sandra & noël som är nattgäster,

då doftar det kardemumma, intenzo, & tändstickor från nytända 

levande ljus i köket { sandra } och strax efter kommer 

ännu en rufsig en upp { noël } & kryper upp vid köksbordet för att dricka 

varm choklad, gnida sig sömnigt i ögonen, ~ & be om kill på ryggen, honey..

det är fint hur borden hopsatta i långa rader för fest, nu andas samtal, skratt,

~ & vilda diskussioner via sina vinfläckade dukar  i morgonljuset.

mer en aning dagen efter suddig familj dyker upp efter hand,

~ & det blir nya samtal, fler skratt 

och fantastiska rester att äta slut på.

oj, vad det är vackert med lyckligt trötta ögon.

det är först framåt eftermiddan’ & kvällen jag börjar 

känna av alla yalla yalla’s & de otaliga glasen vitt vin. 

 nu ska det bli mer än mysigt att nysta in sig i en pläd, 

sprida ut sig på varsin divan *, 

se någon film & bara vara sådär skönt dagen efter dåsig.

jag hoppas att Ni också har en riktigt fin helg bakom Er,

~ & ett extra hurra för oss som är något-och-30..

jag tycker det är en fenomenal ålder att vara i !

* vars in? vars en?! varsen?!

vad märkligt det låter, ~ & ser ut tillslut.

jag måste slå upp. hold your horses. 

på corren.se skriver sven-eric  

att han har hört uttrycket vars en i stället för var sin. 

som i ’vi har vars en dator’. är det korrekt, frågar han.

han, jag { & nu Ni } får svaret att vars en 

är en sydsvensk dialektal variant 

som inte är etablerad i riksspråket, ~ & heller inte korrekt. 

den härrör ur en talspråklig missuppfattning. 

uttalet av varsin i sydligare delar av landet har varit så att 

’i’ i sin har uppfattats som ’e’ ~ man har alltså sagt ungefär ’varseeeiin’. 

detta har omtolkats till vars en, 

vilket en del har uppfattat som det riktiga uttrycket. 

jag är inte bara nyansnörd. jag är googlenörd också.

hurra hurra hurra ! 

tio tankar om tid

{mamma har vackra händer som jag fotograferar ofta}

’tid - det enda du har.’ 

skriver bodil jönsson i sin vackra,
kloka bok tio tankar om tid. 

men jag känner ju då att.. jag har ju inte det. tid. 

det finns aldrig nog med tid. på många sätt känner jag så. 

inte nog med tid på ett dygn att få plats med allt jag vill. 

inte tillräckligt med tid på det hela taget att hinna allt
jag skulle vilja se, uppleva, prova, läsa, testa,
känna, leva ut, ~ & lära mig. 

den svåraste inte nog med tid, den som skaver,
är den där att livet rinner ifrån en,
känslan av att vilja stoppa tåget. 

när john mayer sjunger

’had a talk with my old man
said help me understand
he said turn 68, you’ll renegotiate
don’t stop this train
don’t for a minute change the place you’re in
don’t think i couldn’t ever understand
i tried my hand
john, honestly 

we’ll never stop this train’ 

då känner jag det ända in, som ett sus genom benen
och ett sorgdis bakom ögonen. 

och jag förstår precis känslan han har där mellan orden.

i dag ska vi ha fest här hemma för lillasyster som fyllde 30 häromdan’. 

hela familjen. den förlängda också. babbol, dansar-lotta & gänget. 

alla har de varit med sedan vi var små. 

det var på dansar-lotta’s studiogolv jag blev passad som barn. 

en pojkflicka i hängsle-byxor & konstig frisyr
bland söta ballerinor i relevé & plié.  

det var vi som badade alla samtidigt, i ett tass-badkar på en sommaräng,

så att det inte fanns en enda centimeter vatten kvar när vi steg upp.

det var vi som krockade tillsammans den där gången.

en vinterkväll i djupaste tiveds-skogarna.  

då en man i stor mercedes kom alldeles för fort,

~ & tvingade pappa att väja ner i ett dike.

då mercedesmannen låtsades att han skulle hämta något i sin bil, 

~ & istället trampade på gasen och lämnade en förlängd familj i 15° minus.*

 en gravid mamma, en flicka på 3 som var jag, 

en flicka på 8 som var min storasyster som blödde ner i snön. 

då när tre killar i en raggarbil sladdade upp,

~ & körde 11 mil tillbaka åt fel håll för att ta några till sjukhus

och vi andra tog oss hem på annat, förtvivlat sätt. 

den där gången syster fick sina ärr i pannan inristade.

det var vi. 

john sjunger vidare

’see once in a while when it’s good

it’ll feel like it should

and they’re all still around

and you’re still safe and sound

and you don’t miss a thing

’til you cry when you’re 

driving away in the dark.’

och i dag är det fest. det känns som det ska. 

alla finns fortfarande här. ingen & ingenting saknas. 

det är vi. och tiden är nu.

 * han ringde senare. mercedes-mannen. 

byta nummer när han var orolig för sin bil 

hann han med innan han drog.

han bönade & bad för att inte bli polisanmäld.

Du kan leva resten av Ditt liv i vetskapen
att Du är ett svin istället, sa pappa
och la på luren.