nostalgi

vet inte vad det varit med den här helgen ..

eller kanske vad det varit med mig den här helgen.

här sitter jag i alla fall. stirrar in i noël’s öga & finner inte orden 

för det som far rundor i mig, 

jag ser bara likheterna. familjedragen.

& så blir jag nostalgisk. så in i hellskotta nostalgisk.

han ligger utslagen på ett kalas, precis som jag & mina systrar gjorde.

’killa mej’

då var det mamma eller vänner som killade oss på ryggen; 

i soffor, på gräsmattor, dröjandes kvar vid bordet dukat till fest,

~ med hakan i händerna vaggades vi av killet & sorlet från de vuxnas

skratt & vilda diskussioner.

nu är mamma mormor,

~ & hon, eller någon annan, killar noël.

det är så speciellt det där med vad det är som blir kvar; ärvs ner.

generation efter generation.

det är så speciellt det där med att höra hemma. 

familj. vilket vackert ord. 

av oss tre systrar 

( varav jag är i mitten ) blev lillasyster först,

~ & fick noël på julafton för snart tio år sedan.

först nio år senare kom nästa. bella ..

kanske blev den koncentrerad den här helgen;

silad genom två kalas med älskade ansikten, bekanta berättelser & enkla skratt,

~ den där bitterljuva insikten om alltings förgänglighet.

när den kommer nära & känns, Ni vet?

gud, vad jag kan längta tillbaka då. 

jag kommer aldrig bli barn igen. 

det är ju liksom givet, men inte alltid något som känns.. i hela kroppen.

för ja, ~ det är nog det. att när jag ser noël så .. 

då vill jag tillbaka till somrarna i stugan i de djupa tiveds-skogarna.

tillbaka till när pappa hade trassligt, lockigt hippiehår. 

tillbaka till att lära mig simma i sjön; med mammas vackra, solbrända fötter som riktmärke, 

glittrandes vattendroppar borta vid bryggan.

tillbaka till tre vuxna & fyra barn nedklämt i ett tassbadkar ute bland ängsblommorna;

tillbaka till skratten när alla klev ur & det inte fanns en millimeter vatten kvar. 

tillbaka till sommarkvällarna med robin hood fester,

~ & keramiker, dansare, fotografer & skådespelare runt bordet fullt av 

vinglas, blommor & brokigt porslin.  

tillbaka till mitt eget ’killa mej’.

jag ska stänga ner här nu, gå och vara i nuet lite. 

äta vattenmelon och choklad, ~ & snusa min man i nacken särskilt mycket. 

nog nostalgi för i dag. 

men jag är ganska säker på att jag kommer att undra 

går den här känslan någonsin över helt?  

kommer jag alls, vid någon tidpunkt i mitt liv, helt & hållet acceptera 

att jag aldrig blir barn igen?

{papa & bella | bella gillar yoghurt}

♥