redigeraren & rädd-haren

såhär ser den del av vårt arbetsrum ut

där jag sitter & jobbar. eller såhär såg den ut

12.10 idag efter att jag sorterat lite. 

andra dagar kan den här lilla platsen se helt 

annorlunda ut; med en massa diverse lappar;

fullklottrade med tankar, mått & förvirrade 

små texter, tre urdruckna kaffekoppar,

~ & två vattenglas {jag är urduktig på att 

dricka kaffe. vatten; not so much.}.

just där har jag suttit den mesta delen av 

den här tisdagen; med klart höstljus 

vällande in bakom skärmen, frusna fötter,

~ & bohemia-ljuset brinnande så länge att jag blev yr. 

jag har jobbat med bilder för love warriors och 

så har jag, lite i taget, tagit in Era fullkomligt 

underbara tankar bland kommentarerna

och blivit mer än lovligt bortskämd.

jag försöker hinna svara Er allihopa. 

tack för fina ord om självporträtt..
svarar jag anna,
~ det är ju dock en hel del efterarbete också!
och så väljer man ju de som blev bra,
så kanske en av trettio..
jag ska inte ’göra ner’ mig själv, 
men jag är inte en av de där som fastnar
egentligen direkt, så är det bara..
dock har jag efter lång tid lärt mig att slappna
av när jag gör självporträtt och det är ju lite 
det som det handlar om, om man inte är 
sådär naturligt ’photogenique’ vill säga;
att slappna av.
när någon annan håller i kameran blir jag 
fortfarande superstressad.
axlarna åker upp till öronen & jag är så
rädd att le att jag kniper ihop munnen
till ett streck. och det blir i stort 
sett a l d r i g bra.

och så fortsätter jag hamra ner, svara anna, att

japp, jag tror på att göra det man är rädd 
för, alla gånger ! förutom att hålla i
spindlar. det gör jag bara inte.

varpå känslan av 

’vadå göra det Du är rädd för?’ 

ligger och skaver mot insidan av huden.

’Du lägger ju ut de bilder Du känner Dig nöjd

med, lugn med. Du är verkligen orädd, Du!’ 

och så höjer jag på ögonbrynen, liksom för,

~ & emot mig själv och det, det är mitt tecken.

mitt tecken till mig själv att här, 

här finns något att fundera lite över.

något som Du inte riktigt vill 

kännas vid i Dig själv. 

jäklar. 

det här tål att tänkas på.

så länge klappar jag rädd-haren lugnande 

över pälsen, fiskar upp de bilder som hamnade i 

papperskorgen, ~ & gör mig återigen hudlös.

hellre det än att det skaver inifrån.

det står jag bara inte ut med.  

tack för Er & Era tankar. 

jag tycker att Ni är fantastiska.

det är kanske mig själv jag ska redigera,

~ & refusera lite mindre.  

kärlek,

h

en särdeles självisk söndag

igår gjorde jag den där nya headern. 

fick bara för mig plötsligt att det var dags,

~ & pallade upp kameran på en bokhög i sovrummet.

där klickade den med sin tio sekunders autopilot,

balanserandes på françoise sagan & haruki murakami, 

och jag vågade knappt titta på någon av dem.

jag kan konstatera att jag blivit alldeles

främmande för självporträtt igen, 

bortskämd med att få stå bakom kameran,

där jag vill vara. min egen pilot.

och så är det ju sagt av många kloka;

att alla porträtt ändå är självporträtt,

~ & kanske är det så. 

och där någonstans befinner jag mig idag,

när en särdeles självisk söndag övergått

i grå oktobermåndag & ett arbetsrum 

som plötsligt känns alltför tyst, bara ljudet från

bilarna nere på gatan; plöjer undan regn. 

i att bilden är viktigare än tekniken för mig.

i att jag ändå har så enormt mycket att lära mig.

i att jag har mycket jag vill berätta.

och så kan jag konstatera att jag blivit alldeles

främmande för självporträtt igen,

~ & att det var alldeles för länge sedan jag 

tog mig tid att läsa en bok. 

haruki, snart ska jag se Dig i ögonen. 

massor av kärlek till Er. 

och när Ni delar med Er av Era tankar, 

stora som små, 

då blir jag väldans glad ska Ni veta,

h

± 

självporträtt 

canon eos 5d mark II | twin lens diy camera

françoise sagan | haruki murakami 

THE TIME IS NOW

afrikansk kudde : MO | vintage provdocka : sara’s franska marknad, atelier 54 | 

snäckhalsband : love warriors pre collection

vi kom hem från stockholm häromdagen, 

- & jag var fullkomligt till bredden full av skaparlust

efter att ha bott i sara & patrik’s fantastiska lägenhet
och efter vårt besök på fotografiska,
som just nu visar favoriten christer strömholm.
sådär skapar-kli:ig så att det inte räckte med hundratals bilder
att sortera & redigera. det var helt enkelt tvunget att jag fick klippa,
klistra, - & klottra lite också..

det där resulterade i att jag äntligen fått gjort en egen moodboard

i vårt arbetsrum; inspirerad av alla de fina som marie

haft med sig på fotograferingar vi gjort ihop.

jag kom på då, att det är ju något alldeles visst det där med
att sitta på golvet; med papper & pennor, bilder & berättelser.
dels att man inte tänker på något annat än det man gör precis då, 

vilket ju är underbart alldeles i sig självt,
- men också, i det här fallet; det där att gå igenom gamla boxar 

med fotografier & brev, sparade texter & tankar. 

jag kom på att jag satt där på golvet med stora delar 

av mitt liv utspritt runt omkring mig, 

- & nästan varenda urklipp, varenda anteckning, 

tar mig tillbaka i tiden till en doft, ett rum, en låt, ett minne.
och vår matta är en flygande matta,
om än stilla, så resande i tiden.

jag småsjunger medan jag tejpar

give up yourself unto the moment, the time is now,

med róisín murphy’s sköna röst kvar i huvudet
sedan bilresan ner genom sverige.

och jag tänker att jag ska säga att det är just därför 

det ibland dröjer mellan mina inlägg, 

hur mycket intention jag än har att ta med Er när jag är..
.. någon annastans, - för att där jag är; 

där vill jag vara helt & hållet. 

med ett glas vin i handen & sara’s ögon glittrandes mot mina,
i samtal över levande ljus medan seb spelar piano
så att det slingrar sig ner i trapphuset där i vasastan. 

då måste det få vara nu precis då.

och nu nu, är jag helt & hållet Er,

- & har jag tur så snurrar Ni runt med mig en stund i fredagskvällen.

raggsockar på lite glatt, vitmålat trägolv, precis nu, snurrar;

give up yourself unto the moment

the time is now

give up yourself unto the moment 

let’s make this moment last

även om jag aldrig får veta det.

kärlek till Er,

h

SA{VA}NNAH

sådär såg det ut när vi gick ivriga till frukosten
{eller, för den delen, - vingliga från kvällsdrinken}
på det fantastiska ställe vi love warriors bodde på 
som heter kupu kupu barong.


vi var miss sara & miss hannah.
eller ihop-buntade till sannah, 
med egen butler och jag har aldrig bott så
overkligt underbart i hela mitt liv.
eller upprepat så många gånger, förgäves, att
aj kän kärry mai bäg majself, itts åkej. 


kupu kupu betyder fjäril, läste jag på om
efter hemkomsten. och jag blev inte förvånad;
fjärilar har en tendens att dyka upp på lite
olika vis när vi fotograferar.


hemma är en gråmulen tisdag 
och fullkomligt frenetiskt arbetande. 
hemma är raggsockar & balinesisk kimono,brasa & chai-te.
det var bara det att jag var härligt tvungen att titta in
och bjuda på en droppe solsken från ’borta’, 
Ni har varit så jäkla goa’ med Era fina kommentarer
och vackra mail,
om möjligt mer än vanligt, sedan 
jag kom tillbaka hem. 


och oj, vad jag lever på de här 
bilderna från bali, nu när mörkret sänker sig.
det och att då & då kika i min, ännu inte,
 färdig-upp-packade resväska.


kärlek till Er,

h



±

{savannah coat : spell and the gypsy collective}
{snäckhalsband : love warriors pre-collection}
{location kupu kupu barong , bali}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{© hannah lemholt}

söndagsmood : bekännelser & lycka

affisch michelangelo di battista 39 : fotografiska | snäckhalsband : love warriors pre-collection

stora fine art prints : egna | etc

det är söndag och det märks i hela skrutthuset.

allt är lite sömnigt och ljusen & brasan brinner sakta,
musik från någonstans.

jag är rusig av kreativitet som behöver ut ur mitt huvud
och jag försöker organisera mig, 

men kommer bara till ett hörn av stora artbetsrummet.

jag önskar att jag hade en fotografering inbokad idag.

hittar ingen riktig riktning, bara pillar på rekvisita,

- & värmer sedan mycket hellre seb’s saffransrisotto från igår
{om möjligt ännu godare idag}. 

äter den i skål med kall keso medan jag förlorar blicken utåt trädgården,
där småfåglarna till slut har börjat tveka på kanten av fågelbaden; 

hoppar inte längre kanonkula rakt i, 

plirar mot mig i fönstret. 
jag är kär i fåglarna som bor i vår trädgård. 
de har sina personligheter. 

 blandade bilder på söndagens moodboard | oktobers blad ur favoritkalendern

stort kors med träkulor : love warriors pre-collection

det blir lite fotografering av detaljer i arbetsrummet,

mest för att en dag utan att använda kameran 

inte är någon dag alls.

jag tänker att såhär ser vårt hem väldigt välordnat ut..
och väldigt vitt. 

det är inte hela sanningen, kan jag säga. 

jag har inte ens packat upp min resväska från bali. 

så välordnad är jag. 

jag tänker att jag hoppas att jag inspirerar Er,

snarare än stressar Er. 

jag tänker att jag ju själv kan känna mig stressad ibland; 

av alla till synes perfekta hem som flimrar förbi, 

i vad som verkar vara en allt snabbare takt.

glossigt vitt & ständigt rent svart,
med alla de där vackra sakerna på önskelistan;
redan inköpta och på rätt plats.

då är det ganska nyttigt att tänka att 

vadå? sådär kanske någon ser på m i g {?},

och berätta att, även om jag vill visa det finaste jag har, för Er, på bild,
- så har jag också tvätthögar, dammtussar och, för bövelen;
ett helt rum där vi inte ens kommer in,
för att dethelt enkelt inte går att öppna dörren för allt bråte.    

mörk korg & tine k - pennor : butiken | solfjäder från underbara kupu kupu barong, bali 

stol : olsson & jensen / butiken | korgväska : bali | afrikansk kudde : MO

jag har alltid älskat rum och ting, 

hur olika ljuset kunde vara i våra olika rum hemma som barn,
hur allt förändrades med en väggfärg,
hur bara placeringen av saker kunde ändra hur man såg på dem. 

jag har jobbat många år i inredningsbutik, 

- & har även drivit en egen, så en del vackra saker har jag samlat på mig.
en hel del blev stulet i ett inbrott

och resten ägs numera av en hemlös man i skogen, 

som nu har den vackraste av samlingar 1700-tals möbler 

målade i äggoljetempera, på rad utanför sitt tält. 

men det är en helt annan historia. 

jag, glad i finaste presenten från lilla musan : blus i mjukaste silke, filippa k | bali gjorde 

inte bara underverk för hjärtat ~ huden är lycklig, kan jag konstatera | noël tänker 

på paris och jag tänker på att jag älskar honom gränslöst  

.. och det där var den första halvan av en söndag.

nu regnar det. när fågelbaden fylls till bredden utanför i trädgården;
sådär så att ännu mer regn får det att droppa tillbaka upp
och småfåglarna luftar vingarna & burrar upp sig;
sittandes på kanterna, lyckliga vad det verkar,
när brasan värmer bakom ryggen och nytt,
ångande kardemummakaffe sjuder ner i glaskannan,
väntar på mjölk, 

- då är livet så vackert att jag nästan måste gråtskratta.

det blir ett glansögt léende, men lever man tillsammans,
då ser man, - & och när seb lägger hakan på min axel,
står nära bakom och undrar vad är det?
då svarar jag att jag är söndagslycklig. 

hoppas Ni har det riktigt, riktigt bra,

- & att Ni är söndagslyckliga, Ni med.

kärlek,

h

GUDARNAS Ö

jag hade inte tänkt visa mig här i dag.

kunde inte få saker på pränt. visste inte vad Ni

kunde tänkas vilja titta på av allt som får 

bildmapparna att svämma över.
jag lyssnar på musiken som en fin anna 
påminde mig om, dricker kardemummakaffe
med mjölk & arbetar, arbetar, arbetar.

jag hade inte tänkt visa mig här i dag.

och det kommer jag inte heller att göra. 

istället ska jag visa vad mitt hjärta är fullt av.

det är fullt av människor som intagit hela

mig, fast att jag inte ens vet vad en del 

av dem heter, eller om jag någonsin

kommer se dem igen. men det slog mig så, 

där på bali, när vi susade förbi varandras liv,

att vi alla är samma. förbundna. 

men det här, det som annars kanske blir kvar 
i en av de där mapparna märkta ’blandat’, 
~ bilderna som aldrig visas, 
det är det enda som räknas. egentligen.

jag kan inte sätta ord på känslan och jag vet 

inte heller om jag kan göra dem rättvisa, 

men idag är de allt jag är.

tack Ni som lämnar ord efter Er här,
det betyder massor för mig. 
till Er, och även Ni i det tysta;
en riktigt skön helg,
~ & kärlek,

h

±

{f.scott fitzgerald quote via nina polli}
{n°5 : fantastiska swena | kupu kupu barong, bali}
{n°9, 10, ~ & 12 : best bosses ever | kuta beach}
{n°13 : black beach at balian beach, bali}
{snäckhalsband sara | love warriors}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{© hannah lemholt}