en särdeles självisk söndag

igår gjorde jag den där nya headern. 

fick bara för mig plötsligt att det var dags,

~ & pallade upp kameran på en bokhög i sovrummet.

där klickade den med sin tio sekunders autopilot,

balanserandes på françoise sagan & haruki murakami, 

och jag vågade knappt titta på någon av dem.

jag kan konstatera att jag blivit alldeles

främmande för självporträtt igen, 

bortskämd med att få stå bakom kameran,

där jag vill vara. min egen pilot.

och så är det ju sagt av många kloka;

att alla porträtt ändå är självporträtt,

~ & kanske är det så. 

och där någonstans befinner jag mig idag,

när en särdeles självisk söndag övergått

i grå oktobermåndag & ett arbetsrum 

som plötsligt känns alltför tyst, bara ljudet från

bilarna nere på gatan; plöjer undan regn. 

i att bilden är viktigare än tekniken för mig.

i att jag ändå har så enormt mycket att lära mig.

i att jag har mycket jag vill berätta.

och så kan jag konstatera att jag blivit alldeles

främmande för självporträtt igen,

~ & att det var alldeles för länge sedan jag 

tog mig tid att läsa en bok. 

haruki, snart ska jag se Dig i ögonen. 

massor av kärlek till Er. 

och när Ni delar med Er av Era tankar, 

stora som små, 

då blir jag väldans glad ska Ni veta,

h

± 

självporträtt 

canon eos 5d mark II | twin lens diy camera

françoise sagan | haruki murakami