PARIS STATE OF MIND

jag fumlade efter linas hand i dunklet, 
drog efter andan, - & svor dämpat. 
förlåt. jag svor! mumlade jag genom handen för munnen.

lina skrattade till med en viskning
precis som när jag var här med mamma..
jag kunde bara skaka på huvudet, stilla i tystnaden

och känna tårarna stiga.
all denna rymd. doften av sten & stearinljus.
den totala stillheten där inne, den fullkomliga tystnaden
hos så många hundratals människor från hela världen.
och sedan sången som strax fyllde upp valven.

vår ofta ordlösa kommunikation har väl aldrig

varit så ovärderlig som där och då, - & vi arbetade på,

alldeles tysta och i respekt för platsen, innan vi helt
uppfyllda, kom ut i det vita, sjudande ljuset igen.

där dansar ett par en plötslig, uppslukad vals, 

mitt bland duvorna på torget utanför notre dame.

{en söndag i notre dame - maj 2012}

på riktigt är det m's hand som fumlar efter min i dunklet

och jag kan höra havet ryta bortom tunga gardiner & våra fönster.

det är lördag morgon, blinkar jag mig fram till.

there’s been another attack in paris, viskar m.

maybe you should make sure lina is..

jag snubblar upp med andan i halsen och knappar in

ett meddelande till lilla musan i paris.

det är så fruktansvärt, honey, men vi är okej. svarar hon. 

jag sitter på sängen och lyssnar på nyheterna, 

stryker le bump och tänker på världen vi ska bli familj i.

och jag kan bara skaka på huvudet, stilla i tystnaden

och känna tårarna stiga.

om den bara räckte ändå.

kärleken,

h

all photos shot in paris 2012 |

n°1 & n°3 private behind the scenes projects | n°2 for fira s/s12

muse & model : lina lindholm | hair & mua : jossi madsen

n°4 model : sara n bergman and n°5 model : brian valentin

© hannah lemholt photography

//

i fumbled for lina's hand in the dusk,

gasped - and swore hushed.

pardon! i swore! i mumbled through my hand covering my mouth.

lina laughed in a whisper

just like when i was here with mom..

all i could do was shake my head, stilly in the silence

and feel the tears rise.

all this space. the scent of stone and candles.

the total stillness and the utter silence of so

many hundreds of people from all around the world.

and then the singing, that soon filled up the arched air.

our often wordless communication, had never been

as invaluable as then and there, - & we work in

complete silence and respect for this place, before we

entirely fulfilled, walk out into the white & wild light again.

there dances a couple, a sudden and absorbed waltz,

amid the pigeons of the square outside notre dame.

{a sunday in notre dame - may 2012}

in reality, it’s m's hand fumbling for mine in the dusk and

i can hear the ocean roar, beyond the heavy curtains & our windows.

it's saturday morning, i establish, blinking the night away.

there's been another attack in paris, whispers m.

maybe you should make sure lina is..

i stumble out of bed, breathless and enter a text message

going to the little muse, in paris.

it's horrible, honey, but we're okay. she replies.

i sit on the bed listening to the news,

stroke 'le bump' and think about the world

in which we are to become a family.

and all i can do is shake my head, stilly in the silence

and feel the tears rise.

if only it was enough.

- love,

h