ART FOR MOSAICS

jag hade låda efter låda fylld med vykort & fotografier, tidningsurklipp & printar
och en stycken mosaikbård som jag inte var alldeles förtjust i, 
på den fina lilla gästtoaletten här i nya, gamla lägenheten.
det var därför art for mosaics blev till,
med 20 minuter och en rulle washi tejp till hands.
kom in, - den är stor nog att trängas två på, minst..

runt, runt, överallt där bården fanns på ett ungefär, tejpade jag upp bilder.
eget arbete, vykort från runt i världen och vackra tidningsurklipp.
här är ju fantastisk takhöjd med stuckatur överallt
och alla fönster är de där magiska jag tjatar på Er om,
för att jag är så barnsligt förtjust i att de dras upp, som på film.
vaskar, toaletter och kranar är gamla och fina,
men vi hyr bara än så länge, så då får man hitta på
tillfälliga lösningar där man vill göra det till mer sitt eget.
till och med kroken jag inte gillade toppen på tejpades för, med mästaren
roversi's vackra fotografi, för att följa linjen runt i rummet
men ändå kunna använda till de där halsbanden som åker allra mest av och på.
till sist kom koushi lampan upp, med hjälp av lite klättrande och
nu är jag där inne, på gästernas toalett, mer än jag egentligen behöver.

ingen hjärnkirurgi till förändring direkt.
men konst kan vara många saker. det tycker jag är fint.

med en hel massa kärlek,


h

image n°1 | the gold turban comes on when i need some flair - from beyond retro
image n°2-6 | details from a favourite little room | bought the mark eden schooley koushi lamp
at artilleriet - if you’re in the uk lovely bodie and fou sell it too |  
image n°7 & 8 | extra portrait from morocco for fira s/s '15 marrakech intense | 
all spell and the gypsy collective for kiss johanna look book la belle heir |
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
© hannah lemholt photography

//


i had box after box filled with postcards & photographs, newspaper clippings & prints
and one mosaic border that i wasn’t too fond of, in the beautiful little guest toilet
here in the new, old flat. and that’s why art for mosaics came to be.
20 minutes and a roll of washi tape at hand.
come in - it is big enough to crowd two people, at least..

round and round, roughly wherever the border was,
i simply taped up images. my own work, postcards from around the world
and beautiful newspaper clippings that i’ve saved.
we have an amazing ceiling height with stucco throughout
and all the windows are those lovely ones i keep hassling you about,
just because i'm childishly fond of that they pull up, like in the movies.
the sinks, the closets & the faucets are old and beautiful,
but we only rent this place so far and that makes for having to find
temporary solutions, that make it all more one’s own.
even the old hook i didn’t like the tip of, i covered, with the master,
- roversi’s beautiful photography, - to follow the line around the room
but still be able to use for those necklaces that come on and off the most.
finally the koushi lamp shade went up, with some wobbly climbing
and now i’m in there, in the guest bathroom, more than i really need to.

it’s not rocket science, this make over.
but art can be many things. and that’s beautiful to me.

with love,

h

x

PALE SOUL

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

det låter som att någon drar fingrarna över strävt, vitt papper när jag andas.

jag har svårt med kylan. längtar bort. tycker att jag är genomskinlig.

tycker att jag är mest bara trött. en blek figur som möter mig i spegeln.

som av en slump råkar jag le. mot mig själv, precis då och egentligen inte för något,

det bara blir när jag kommer att tänka på hur jag skrivit till andra,

tänker om andra, hur jag utan tvekan ser andra,

~ de på riktigt fina orden ur master poems av leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

den hjälper. den här nyfunna mjukheten mot mig själv.

den som är svår att sätta ord på. som kanske inte heller ska berättas om.

det räcker att säga att jag odlar blekrosa vinter-rosor på kinderna.

att jag har ett oväntat léende som når ända in,

som kan liksom vända där inne för att den bottnar. kan le tillbaka,

där jag sitter i mitt dova lilla badrum av sten

och ser mig själv i speglade ögon.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

det blir en brasa och lillasyster som knackar på, med allt som behövs för att

hon ska kunna göra sin heavenly kiwi smoothie.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kiwis, lime, avocado, almond milk, honey etc | recipe at emma’s new soulfood 

det har alltid varit lillasyster som varit i takt i köket

och den sista tiden har hon intagit mitt i studion. tömt kökslådorna

på bomull, filmrullar, stearinljus, läppstift & små saker jag inte ens kan

förklara vad de gör där, ~ & fyllt dem med kokos-socker, sugrör,

torkade mullbär, dadlar & cashew nötter, små rivjärn & silar.

köksbänken svämmar plötsligt över av färska kryddor och en korg med

grönsaker & lime. medan hon hanterar mixern med flinka fingrar, 

förlorar jag mig i ljuset som faller in över porslin & pyjamas.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kimonos som bär minnen av bali & raggsockor från fåren vid kullaberg.

en brasa och ett sällsamt snöljus. planer & provande av recept.

det har allt en takt, även för mig som är hopplös i köket.

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

men jag har en lillasyster som kommer med en vitaminkick värdig sitt namn, 

~ & snön lägger sig inte. marken är för varm. våren i den vinner.

kärlek, 

h

emma has started writing here | recipes are found there

her kimono is the painter’s daughter by LW | mine is from spell

chevron straws bought here | ball mason jars from the mason jar company

i’ve put classic words on a vintage botanical sheet | sara has handmade the little bug for me 

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

i'm pale and frozen. get plum-purple fingernails matching my fever degrees. 

it sounds like someone stroking their hand over rough, white paper, when i breathe. 

i’m not friends with the cold. i long to leave. think i'm all transparent. 

think i'm mostly just tired. there’s a pale figure meeting me in the mirror. 

as by chance i happen to smile. against myself, right then and not really for anything, 

it’s just there, when i come to think about how i’ve written to others, 

what i’ve thought about others, how i undoubtedly see others, 

the truly beautiful words from the master poems by leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

it helps. this newfound tenderness against myself. 

the one that is difficult to put into words.
the one which perhaps should not be told of at all.

suffice it to say that i'm growing pale pink winter roses on my cheeks. 

and that i have an unexpected smile that reaches all the way in, 

that can turn back in there, because it reaches the bottom;
that can smile back, 

where i sit in my muffled little bathroom out of stone 

and see myself in mirror reflected eyes. 

how a feeling can shift in your body.
how it can lift and make everything lighten.

turning the day into a lit fireplace and a baby sister who comes knocking;

carrying everything needed to make her heavenly kiwi smoothie. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick.

it’s always been my little sister who was in tune with kitchens, 

and this past time she has seized the studio one.

she’s emptied kitchen drawers of cotton, reels of film, candles, lipstick & small things

i can’t even explain what they were doing there, ~ & filled them up with

coconut sugar, paper straws, dried mulberries, dates and cashew nuts,

small graters & sieves. the kitchen counter is suddenly overflowing with fresh spices

& a basket of vegetables & lime. as she handles the mixer with nimble fingers, 

i lose myself in the stunning light, flooding porcelain & pajamas.

and so a feeling can shift in your body. lift and make everything easier. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick. 

kimonos carrying the memories of bali and

woolen socks from the sheep of our kullaberg. 

a bonfire and that wondrous light of snow. plans & testing of recipes. 

it all has a tune, even for me who is hopeless in the kitchen.

i'm pale and frozen. get plum purple nails matching my fever degrees. 

but i have a baby sister that comes with a vitamin kick worthy of its name, 

~ & the snow doesn’t settle.
the earth is too warm. the spring in it wins.

x,

h

LA PARISIENNE

november är ett virrvarr av resor och fotograferingar, 

arbete och fest; stickat och swarovski, metropol och landsväg.
vägar inåt och utåt. nya ansikten som känns bekanta och
bekanta ansikten vars skiftningar är nya, i fördjupade vänskaper.
hur kändes ett tungt hjärta? jag har blivit glömsk. har fjäderlätt andning.

i stockholm arbetar vi med love warriors tills det svartnar för ögonen,
~ & badar utomhus-bubbel med varannan champagne tills det ljusnar.

jag åker tåg. det doftar clementin och det är fint att komma
tillbaka hem, tillbaka till studion. där doftar bergamott och eldstad.   

hemma blir jag trött så fort det mörknar, som om någon smugit i
mig sömnmedel medan jag betraktade skymningen.
och när jag väl sedan, längtansfullt krupit ner, inne i min myggnäts-kokong,
- då klarnar allt. klarvaken kan jag både urskilja & följa, - konturerna av mig själv;
följa dem med fingret i beckmörkret, så tydliga.
konturerna är kartan över den jag vill vara, hur jag vill leva,
så lättläst och självklar då. jag ler i mörkret som ingen vet
och somnar till ravel’s gaspard de la nuit.

när jag vaknar är kartan borta och jag försöker,
varje dag, att rita den ur minnet.

all kärlek,

h






±


image n°1, 2 & 4 | home / studio | astier de villatte & baldachine : artilleriet |
african pillow : MO | bedding, linen : HM home & soul of himla  |
wolf clan shaggy cardi : spell - also at kyss johanna |
kimono la parisienne collection sample : kimonos soon at love warriors | etc 
image n°3 | selfportrait | swarovski ear cuff : vintage parisian find
image n°5 | my little muse : lina lindholm at sacré-cœur, paris
© hannah lemholt photography

november is a jumble of travel and photography,

work and fiesta; knitwear and swarovski, metropolitan and rural roads.

roads leading inwards and outward. new faces that feels familiar and

familiar faces whose shades are new, in deepening friendships.

how did a heavy heart feel? i've become forgetful. breathe as light as a feather.

in stockholm, we work with love warriors until our eyes are dusky,

~ & sip bubbles in the bubbles of the outdoor jaccuzzi until dawn.

i travel by train. it has the scent of clementines and it's nice to come

back home, back to the studio. it has the scent of bergamot and fireplace.

at home i get tired as soon as it darkens, as if someone slipped me 

lubricants as i watched the nightfall. and so, when i, longingly, nestle

inside my mosquito net-cocoon - then everything sharpens.

wide awake, i can both identify and follow, - the contours of myself;

trace it with my fingers in the pitch dark, so distinct.

the contours is the map of the me i want to be, how i want to live,

so legible and axiomatic then. i smile in that dark that no one knows

and fall asleep to ravel's gaspard de la nuit. when i wake up,

the map is gone and i endeavor, every day,

to draw it from memory.

x,

h

LA LOBA

det regnar i ursinniga skurar. ljuset är dovt & vackert. 

jag försöker mig på lite sovmorgnar, eller i alla fall att dröja mig kvar.

dessa morgnar är därmed kaffe på sängen, med rosor ur trädgården,

som gjort en sista, envis comeback och doftar i full, ~ & fulländad blom. 

jag leker med kameran. det är min vila. och min lust.

jag gör en dagboks-anteckning, med penna i bok, för första gången så,

sedan jag var tonåring. jag pillar lite på ett bröllopsfoto av mamma.

det är slitet. hon är ljuv med myrten-krans & dröm-ögon.

bakom rosorna och spetsen slår ett vilt hjärta. ett varg-hjärta.

tänk vad som ryms i ett åldrande fotografi, när vi känner den som

blickar tillbaka på oss. vet dess historia.

 

jag känner för arbetad svart spets & gamla favorit-filmer,

gräddvit ull & för att finna någon ny musik-förälskelse.

jag sörjer sommaren lite, fast den kanske inte ens är riktigt över.

hösten, än så länge en melankolisk slöja; draperad över mina dagar

och jag kan inte se vad som ska komma. allt är så på nytt för mig i år.

däri också det vackra. melankoli i form av en orm med fjäll av rosenblad.

man vet liksom inte riktigt vad man ska tro.

jag tänker på sandra. min vilda, vackra vän med röd lejonman

och en sköldpadda tatuerad på ringfingret.

jag tänker på ’kvinnor som slår följe med vargarna’; boken mamma

packade med oss båda när vi flyttade till london. jag tänker på hur starka vi var,

hur vi gjorde allt vi var rädda för och lite till; bara vi fick krama varandras

händer på vägen, så hårt att knogarna vitnade. och hur vi ändå &

samtidigt; gav varandra den totala, villkorslösa friheten.

jag tänker att jag måste åka och hälsa på henne. se om hon har boken kvar.

den måste vara tummad & sliten som en hotellrums-bibel nu.

och jag tror att jag behöver en ny religion. en ny tro, för en ny tid i livet.

och kanske just en sådan också; en beprövad.

en som stannat kvar som en sanning genom de år som gått.

det jag vet gjorde mig stark en gång, fast med det hjärta jag har i mig nu,

det som vill framåt. det som vill vara starkt och mjukt på samma gång.

det som tror att inte bara är en annan värld möjlig. hon är på väg.

en tyst dag kan jag höra henne andas. *

i kväll ser jag ’top of the lake’, höstens nya kriminaldrama 

fast jag inte känner mig helt redo för sommar-mord. 

jag ändrar typsnitt här och behöver ett nytt ord för kärlek.

likväl är den där, för Er,

h

±

n°1, 5 & 6 | selfportraits :

black cat lace slouchies from spell / kyss johanna |

part wolf tee is buy me brunch | crystal bib necklace is old zara |

glimpses of cream wool is wolf clan shaggy cardi from spell |

n°3 & 4 | stills w. new leather diary & favorite coffee cup

* referring to quote by amazing arundhati roy 

etc | © hannah lemholt photography

ON CREATIVITY | VOL.2

mamma rensar bland rosorna i trädgården,
tar bort dem vissnande blommor
som nu bara tar kraft från buskarna; 

från de ännu snävt snurrade små knopparna. 

hon kommer med en halv säck och mig visar de sig ge kraft. 

taggarna är giftigt vassa, jag får suga blod från några fingertoppar.

jag klipper av stjälkar med min örtsax och trycker

näsan & läpparna djupt ner bland blombladen,

handflatorna kupade; fulla av regnstänkta rosor och en doft 

som jag inte ens kan komma i närheten av att beskriva.

man tager vad man haver

sa cajsa warg.

.. eller egentligen står tydligen inte det bevingade uttrycket

någonstans, men ofta i hennes recept däremot att 

’man tager om man så hafva kan..’

så tänker jag att det ofta är med min kreativitet,

och att det också är något jag tror kan vara en nyckel, 

- att utgå från det man har.

kanske se på det annorlunda, från en annan vinkel,

och använda det på ett annorlunda vis.
men hålla sig runt och till det som är naturligt för,
- & hos en. för det har en stark röst.

jag tänker ofta att studion är som ett dagis, eller ett
barnkalas, när jag fotograferar.

för att vara kreativ är ju i mycket en lek, att leka; 

att tänka utanför boxen.

och just det har legat lite i bakhuvudet sedan
sist vi pratade om kreativitet,
- & är en annan stor del av vad som är grejen för mig.

den har varit en följeslagare sedan jag  började fotografera,
just ’på kul’, för snart fyra år sedan; 

känslan av att vara barn igen, att sinnena är vidöppna 

och ingenting omöjligt eller ens konstigt.

och jag håller lite utkik efter den känslan,
som en vän jag önskar ska dyka upp i trängseln, 

ta min hand & dra mig ut på äventyr.

dra mig ut i friheten.

för jag skapar oftast bäst bilder då,

och jag mår också som allra bäst, när den friheten infinner sig. 

det är då jag sänkt ner både mig och modell bland

näckrosorna i ett övergivet och vattenfyllt gammalt kalkbrott,

det är då jag fött upp fjärilar, - & då jag upplevt den vackraste
av tystnader, mitt under pågående rock-konsert
just intill eiffel tornet. 

nu blir det svårare och svårare att skapa utan det där.

snarare övar jag på att bli vän med att vända blicken på annat håll då.

att helt enkelt faktiskt göra något annat då, när just den känslan inte finns.
att till exempel fokusera på den mer mer disciplinerade delen av arbetet;
sorterandet, - & bara just skapandet av det som håller samman
den serie bilder jag tog sist;

i färger och kurvor och övertoningar;
mitt workflow. 

ja, mitt workflow kommer efter mitt

flow

.. som det där med friheten nog också kan kallas.

det har studerats vetenskapligt det där med flow,
- och är hur spännande som helst, tycker jag. 

mer om det i en on creativity | volume 3, kanske.

(on creativity | volume 1 hittar Du här.)

men först volym två alltså.. 

att i det kreativa tänka utanför boxen.
att leka, att vara.. fri.

vad tänker Ni om det ?

berätta för mig !

kärlek till Er för att Ni gör det

på ett så fantastiskt vis här,

- just tänker högt, 

h

image n°6 | from an old shoot with model / muse lina lindholm

the rest are stills & selfportraits from yesterday & the days before :

image n°1 | ’tied down wilderness’ ankle cuffs by gold ordon

image n°4 | left ring : vintage  | right : ’thunderstruck’ slave ring by spell 

image n°5 & 7 | my lace longhorns from the indian summer selection : soon at LW

etc