november går mot sitt slut. invirad i allt fler lager mot kylan,
- & i snabb, något andfådd takt, går han här längs havet.
jag hinner bara som om se på vågorna en stund, så är allt
som är kvar av honom en suddig gestalt, på väg bort.
jag hinner bara som om se på vågorna en stund, så är allt
som är kvar av honom en suddig gestalt, på väg bort.
vi sitter med söndagens tidningar uppslagna;
tunt papper och tunga ord, över lång frukost med nybakat
frukt, -& nötbröd, smältande smör och en kanna te som suckande
ryker earl grey mellan oss, i sorlet på treacle café.
frukt, -& nötbröd, smältande smör och en kanna te som suckande
ryker earl grey mellan oss, i sorlet på treacle café.
m tar min hand under bordet, till väsandet av att någons
cappuccino blir varsamt tillredd.
vi pekar mot olika artiklar, delar tankar i tystnad.
i’ve got dark clouds, säger m sedan i bilen på väg hem.
det vet jag vad det betyder, hur de känns, de ’mörka molnen’.
då skämmer vi bort oss resten av dagen, säger jag, - & bara ä r.
det visar sig vara den bästa och vackraste av mediciner.
och så går en söndag i november. och hade dess humör bilder,
då skulle det se ut precis såhär.
med kärlek,
h
n°1 | the little muse for fira a/w'15 look book fall in bloom
n°2 | still i shot extra for that same look book
n°3 | words that linger, - & that i want to keep
n°4 & 5 | saturday's breakfast in our kitchen is a still affair
n°6 | harmony in the little muse - for fira a/w'15
n°7 | thinking of paris - a still, shot there on my last trip
n°8 & 9 | the amaryllis, in full bloom in our living room, makes me smile
n°10 | evanescence eternalised - one of my strongest intentions
muse & model - lina lindholm | mua & hair - jossi madsen
wardrobe - fira a/w'15 fall in bloom
© hannah lemholt photography
//
november is coming to an end. wrapped in ever more layers against the cold,
- & in a hurried, slightly breathless pace, he’s walking along the sea.
i seemingly only look over at the waves for a while and suddenly
he’s nothing but a hazy figure, disappearing in the distance.
we sit with the sunday papers spread open;
airy paper and heavy words, over a long breakfast with
freshly baked fruit, - & nut loaf, melting butter and
a big pot of tea, sighing earl grey smoke between us,
in the murmur of the treacle café.
m takes my hand under the table, to the hissing of
someones cappuccino being carefully prepared.
we point at different stories, share thoughts in silence.
i’ve got dark clouds, says m later, in the car on the way home.
i know what it means, how they feel, - the ’dark clouds’.
let’s just spoil ourselves for the rest of the day, i say, - let’s just b e.
that turns out the best and most beautiful of medicines.
and so a november sunday passes. and had its mood pictures,
- it would look just like this..
with love,
h
isn't it exciting how our feelings depend on external circumstances,
SvaraRaderalike the time of year, weather, and so much more...?!
when we can make it, that our inner feelings are
independent of everything, then we got it, I think.
and maybe we can learn to enjoy also the dark clouds?
why are the dark clouds bad?
maybe just because we evaluate?
learn to not to evaluate and simply accept,
that's the challenge, I think.
but it will improve a lot and simplify.
Don't you think?
I wish you happy, calm and cuddly last days of November,
sweet Honeypie....and a lot of kisses!!!
x
t. :)
Raderaso much so, sweetheart..!
.. and i think, if not enjoy, - at least
(and at least for us two) it’s about not rejecting
the dark clouds, - but seeing them as part of the
whole, - & also trusting that they always, always
bring something with them into creation. be that
then dark or light. it’s all part of the process.
.. what i DO believe more and more, for me, though,
is to be kindhearted to yourself (and like here, to your
loved ones; or rather take the time to identify t h e i r
’clouds’ - or accept it [never ever take it personally]
and just be there for that too..) .. it makes for SUCH
a beautiful whole.. *smiles*
and yes, you write about that too, in your words,
the ’not to evaluate but simply accept’.. exactly that.
.. and that in itself, if one can stomach / master /
live it, - is to simplify perhaps.. *smiles*
thank you, always, for your thoughts, - so full of
just that, - t h o u g h t.
x
h
Everything in life has two sides...
Raderano light without darkness,
no joy without sorrow,
ying - yang, you know ?!
And in the meantime we know,
everything in life has a meaning,
even if we can not immediately identify.
So we learn to accept what is -
and exactly, you're right, never take it personally
(I still have to practice, hihihi...)
oh and yes ... be kindhearted to ourselves ...
which is so important ... and how long it lasted,
until I understood!
currently I try to learn to stay by myself...
to breathe and stay by myself...
it´s really not easy These days,
because of the higher energy the world has come.
we are on the way to a "female-energy" -
which means on the way to love.
to remind myself to this makes it easier for me to learn.
so let us breathe...and love...
and you Honey, you have to know, that you are so sensitive -
that´s the reason why you can feel that Special energy that much.
Don´t be afraid!
x
t.
Perfect November hues, darling
SvaraRadera~ so deep & rich,
full of that mystery and secret
that somehow goes hand in hand
with November.
I'm a November girl
and have a special weakness for it...
x
Raderathank you so much, sweet rebecca,
- yes; isn’t november the 'mustardy' burnt yellows
and the light that lives in the shadows.. :)
i can s o see how one can want to be a november girl...
*smiles* .. b e a u t i f u l ..!
x
h
detta är så vackert.. precis som november känns,
SvaraRaderamörkt och mysigt med små ljusglimtar i dunklet.
det doftar earl grey med honung ända hit och nu
längtar jag så jag nästan spricker..
ä.D.
/e
Raderaja, det har varit en riktig november så,
den har varit fin, - & nu får jag avsluta
den på det bästa av sätt. med Er.
Can’t Wait..! som spartanen utropar.. :)
ä.D.,
h
Finaste.
SvaraRaderaSitter med morgonkaffet med liten sjuk vid sida som kikar på film denna mörka fredagsmorgon. Jag suger i mig lite Hannah här idag och läser inläggen om och om igen. Fast jag redan varit här och kikat och läst inläggen innan...Varenda gång tolkar jag dem olika sätt. Eller inte tolkar, utan de faller ner i magen på olika sätt. Ibland har jag fokus på bilderna och ibland har jag mer tid och läser texterna ingående. tack för det. För att du får mig att stanna upp. Vill önska dig en mjuk december och all lycka med den lilla magen. Hoppas ni alla mår bra. Varma kramar från ett stormigt Varberg
Raderatack, allra finaste k..
.. i kväll betydde Dina ord alldeles extra mycket.
som jag hoppas att Du känner det ända till Dig.
.. tack .. !
och varma kramar alldeles tillbaka från ett annat hav;
ett där vi förundras över att det är december
(och folk sitter ute fortfarande på caféerna i stickat)..
h