FROM EDEN

loud please | new favorite on repeat : hozier - 'from eden'

det har hunnit bli vinter och jag blev en flyttfågel.
jag lever i london och här, i ändlösa nätter av neon,
drickandes lychée martinis på barer i sagohöga glastorn,

- frågas det på engelska hur det är.

på middag efter plåtning under stockholmsbesök,

bland långkok & levande ljus, hyacinter & hemligheter,

- frågas det på svenska hur det är.

hur det är för mig att leva i london? 

jag svarar, på båda språk,

både nya vänner och de som känner mig bäst,
precis som jag verkligen känner det;

att det är fantastiskt & svårt, alldeles på samma gång.

det är svårt för att jag saknar min familj

och de vänner som känner min historia.

svårt för att jag saknar det nordiska på vis jag faktiskt inte väntat mig,

- saknar, som m kallar det, efter att vi hälsat på;

vår känsla för detaljer och det goda i livet. 

jag saknar min studio ibland.
den med öppen spis & hopplösa gamla fönster,
vita, dragiga trägolv & svarta spindlar, stora som femkronor.

jag saknar att ha havet bara en andlöst längtande promenad bort.

jag saknar bellas mjuka lilla hand i min och noëls frågande honey?
jag saknar papa's minutiösa droppande av vit tryffel-olja på

musfällans manchego, innan de ska upp på vinden

{åkermössen ska åtminstone ha en god sista måltid!}.
jag saknar mama's ansikte som dyker upp bakom hallväggen,
fortfarande nyfiken på min dag, trots att hon inte gjort annat
än att lyssna på, - & reda i människors svärta och svårigheter
sedan innan solen ens var uppe.

saknar hans själfulla ögon & hennes själfulla léende.

then | december 2013 | selfportraits & stills from the studio

det är fantastiskt för att det är precis så.

att jag har älskade människor i mitt liv att sakna
så att det fullkomligt värker i kroppen.

det är fantastiskt för att den här staden är det.
fantastiskt för marknaderna att gå vilse på, bland loppor & blomster.
fantastiskt för nattlivet högt upp i de där glastornen,
de med svindlande utsikt & yra drinkar.
fantastiskt för de klassiskt engelska små pubarna med brasa,

manchesterbyxor, innerliga darling! & ett glas pinot en regnig onsdag.

fantastiskt för en familj med människor som egentligen
är nya för mig varenda en, men känns märkligt bekanta in under huden;

med sina sirapsögon & gapskratt, diskussioner, olikheter & likheter.

fantastiskt för att adressen egentligen närapå kvittar.
fantastiskt för att hemma, så förbi klichén, - finns i mig.
fantastiskt för att jag inte ens riktigt kan berätta allt,
för att jag tänker att det hade svämmat över då,
av hur romantiskt det är, på riktigt, - när det är rätt.

then | december 2013 | december & extra sheet from the photo art calendar we made for LW (sold out)





och, som det så ofta är, när jag samlat virrvarret av tankar,
skrivit ner dem här. när jag delar dem,  - då blir de allt klarare.
bara det allra viktigaste blir kvar efter att de fått ta plats.
det allra viktigaste? paradiset. det finns redan här. mitt ibland oss.
eller som en av mina favoritmeningar lyder;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’

now | december from the new photo art calendar we've made for LW & 2015





inget paradis utan en orm.
där gömmer sig guld. och kärlek,

h

image n°1 | mouse girl | soon in my own little print shop (being built as we speak) 
image n°2 | just the sink | at last, i’ve found a way to make my favorite coffee in english
blessup december | handwritten by sara n bergman for the LW photo art calendar’15
image n°3 | quartet remembering december 2013 | selfportraits & stills
image n°4 & 5 | from the now sold out LW photo art calendar’14
model : lina lindholm | handwriting on body : sara n bergman
image n°6 | december from the new LW photo art calendar’15
(illustration by sara n bergman & photography by me for love warriors)
favorite quote on paradise is by nikos kazantzakis
© hannah lemholt photography / love warriors






//




winter has arrived and i turned into a bird of passage.
i left sweden for a life in london and, in endless nights of neon,
drinking lychée martinis at bars in fairytale tall towers of glass, 
- i’m asked in english what it’s like.

at dinner after the photo shoot during a stockholm visit,
among confit & candlelight, christmas flowers & clandestineness,
- i’m asked in swedish what it’s like.

what’s it like for me living in london?

i answer, in both languages,
both the new friends and those who know me best,
just the way it really is for me;
that it's amazing & hard, all at the same time.

it's hard because i miss my family and the friends who know my story.
difficult because i miss the nordic in ways i actually hadn’t expected,
- miss, as m call it, after us visiting sweden;
our attention to detail and appreciation of the good life.

i miss my studio sometimes.
the one with the fireplace & hopeless old windows,
white, drafty wooden floors & black spiders; large as two pound coins.
i miss having the sea just a breathlessly wistful walk away.
i miss bella's soft little hand in mine and noël's wondering honey?

i miss papa's meticulous dribbling of white truffle oil
on the mouse traps manchego, before going up to the attic
{the field mice should at least have a good last supper!}.
i miss mama's face emerging behind the wall of the hallway at night,
still curious about my day, even after doing nothing but listen to, - & sort in,
- peoples darkness and difficulties since before even the sun was awake.
miss his soulful eyes & her soulful smile.





it's amazing because of just that.
that i even have beloved people in my life,
to miss so much there’s an actual ache,
in the first place.

it is amazing because this city is.
amazing for its markets to get lost in, among fleas & flowers.
amazing for the night life high up in those glass towers,
those with the stunning views and the dizzy drinks.
amazing for the classic british busy local pubs, with logs on the fire,
corduroy pants, - & all the heartfelt darling! 's
amazing for the glass of pinot on a rainy wednesday.

amazing for a family of people, who really are all new to me,
every single one, - but feels strangely familiar below the surface,
with their soft syrup eyes & roaring laughter,
for the discussions, and the differences & similarities.
amazing for the fact that an address really doesn’t matter much.
amazing for that home, so beyond the cliché of it - is in me.

amazing because i can’t even bring myself to tell you everything,
because i think it would overflow then,
- with how romantic it is, for real, when it's right.





and, as so often is, when i’ve collected the jumble of thoughts,
when i’ve written them down here. when i share them,
- then they become increasingly clear to me.
only the most important things are left, after it's all allowed to take up space.
the most important thing? paradise. it’s right here. right among us.
or as one of my favorite sentences reads out;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’



and the snake?
well, no paradise without one.
it hides gold. and love,

h

STHLM - LDN | FIELD NOTES

sara har svart japansk tusch på fingrarna, vitt näsdukspapper ur näsan,

blanka ögon och vinterrosor på kinderna.

med pennan i luften, just innan orden, - och ljusbordet som strålar
mjukt ljus upp över ansiktet, har jag aldrig sett henne vackrare.

fast att hon skojar bort det, så är det ändå så.

jag är blek och frusen, med plommonlila naglar.

men lycklig och alldeles varm på insidan.

jag har sorterat bland mina fotografier, lyssnat efter röster, 

valt ut de som har något att säga.

vi för vårt arbete samman. på ljusbordet framträder sara's penna
mot min lins, halvgenomskinligt silat genom smörpapper.

ansikten & händer bär plötsligt ord, tomma vita ark plötsligt datum.

november är mammas vackra händer med spår av äggoljetempera efter
att hon målat, nu med sara's vita krita och ord som känns alldeles
sanna i det här projektet. kalendern vi arbetat fram för LW ’15.

jag flyger till stockholm, tunnhudad genom morgontimmarna.
hjärtat lättar lite när solen går upp över horisonten;
glöder guld över molntäcket & flygplansvingen utanför fönstret.
vi arbetar metodiskt, men i det vanliga kreativa kaoset, under några

disiga dagar. ljuset är fantastiskt vackert grått och världen vit.

jag flyger tillbaka till london, alldeles utmattad i kvällningen.
bagaget är fullt av fotografier och hjärtat av inre bilder som jag vet
kommer få inspirationen att fullkomligt flöda över in i arbetet.
det är natt när vi landar försenade. bakom en grå ull-rock

göms en stor bukett brokiga, bleka kvistrosor och
bakom mörka, glittriga ögon; samma längtan som i mig.
jag är i det där hemma som inte har någon adress.
min tacksamhet vet inga gränser.

kärlek,

h

photos and stacks of field notes : 
note stack n°1 / photo n°1 | styling / home : sara n bergman | 9 of the months from
our project - the LW photo art calendar ’15 : launching this week | pillows
note stack n°2 / photo n°2 | november photo - meraki - from the calendar | etc
note stack n°3 | date sheets from the calendar up on sara’s office wall |
black warrior necklace from LW
photo n°3 | packing christmas gifts | read & see more over on the LW blog
note stack n°4 | january photo from the calendar | etc
thank you | LW team for a beautiful week | m for making me miss home
like never before

© hannah lemholt / love warriors

//



sara's got black japanese ink on her fingers, white paper tissue out the nose,
glossy eyes and winter roses on the cheeks.
with her pen in the air, just before the words - and the light table
glowing up over her face, i’ve never seen her more beautiful.
though she shoos it off, it’s still so.

i’m pale and frozen with plum purple finger nails,
but happy and all warm on the inside.
i’ve sorted thru my photographs, listened for voices,
selected those who has a voice, something to say.

we’ve joined our work together. on the light table sara’s pen
appears against my lens, translucently sieved through waxed paper.
faces and hands suddenly carry words, empty white sheets suddenly hold dates.
november is my mother's beautiful hands with traces of egg oil tempera
from painting, - now with sara's white chalk and words that feel
very true of this project; the fine art calendar we’ve created for LW '15.

i fly to stockholm,  thin skinned through the morning hours.
my heart lightens as the sun rises over the horizon;
glowing gold on the clouds and the airplane wing beyond the window.
we work methodically, but in that ordinary creative chaos, for a few foggy days.
the winter light is an amazingly beautiful grey and the world is white.

i fly back to london, completely exhausted through the evening hours.
my baggage is full of photographs, and my heart of the kind of inner images,
that i know will have inspiration completely overflowing into work.
it is night when we land, delayed. behind a gray wool coat
hides a big bouquet of pale garden roses and behind dark,
gleaming eyes; the same longing as in me.
i'm back at that home which has no address.
my gratitude knows no bounds.


x,

h

A YEAR IN THE LIFE OF LOVERS & WARRIORS | VOL.2

alla de lager som läggs på. med åren. med upplevelserna.

av bara livet självt. hur de kan förändra synen hos oss, av oss.

det funderar jag på när jag lägger en in-skannad gammal ’glas platta’ över 

ett av porträtten av finaste lilla musan. hur hon är alldeles samma,

men hur hon ser stark ut i skuggorna, sorgsen i ljuset.

hur det talar till mig, eller så blir det av överhuvudtaget

för att det redan talat om för mig, omedvetet,

det här. det här ska Du berätta.

ibland vet jag inte vilket som kommer först.

kanske ska jag också fortsätta berätta, i ord mer, om året

som snart är över. april var förbi, med sina första danssteg och

de lämnar vi bakom oss så, som månaden där det plötsligt 

fanns dagar av magiskt tänkande.* 

i maj dansade jag faktiskt mer, med allra finaste sara. 

eller mest hon, över mjukslitna parkettgolv, ~ & i virvlar

försiktigt mellan solkatterna, i det där övergivna, gamla huset. 
men när sara dansar, då dansar ju även jag,
även om jag sitter stilla på golvet.

jag återupptäckte min livslånga fullkomliga förälskelse

i att förlora mig bland sidorna i böcker. jag kom på, igen, hur

mycket där kan finnas att lära om sig själv och hur det 

inte är texterna vi återkommer till som förändrats,

det är vi själva. jag var både bortkopplad, ~ & sådär

fullkomligt i kontakt med livet, allt i en enda röra.

den röda tråden var att inspirationen var tillbaka. och inte

bara längre den med såriga kanter, utan den av lust. 

den rena, den som står för sig själv och bara lockar så,

pockar på uppmärksamheten tills bilderna blir av. 

i kalendern vi just skapat för love warriors, där finns en

text som hör till juni. den lyder

june is bustin’ out all over. ** 

och det är få ord som säger mycket, även om min juni.

jag var i mermaid mood och hade på något sätt kapitulerat

inför att leva en stund nere i djupen. överlämnat mig åt att jag

inte visste hur länge det skulle vara, det där som kunde 

vara både blått bråddjup och en himmel omvänd, havsblå.

juni var kontrasternas månad, mellan en midsommarnatts-dröm

med sju sorters blommor under kudden och urban djungel

med arbete i flimrande snabb takt. och så kom dagen när allt,

allt, vändes till tacksamhet. på riktigt. och så oväntad, 

slog den ner i mig som en sommarblixt, i vidöppet fält; 

tacksamheten. livet är vist. det tar oss på den resa vi behöver.

och jag kände mig så levande. jag åkte longboard på 

min barndoms gator & kastade mig i havet med alla kläderna på,

till en elvaårings förtjusta skrik och en pappa & morfars

förvånade ansikte ovanför strandrågen. 

allt för ett barns 

’Du gjorde det, honey!’ 

och ett barn långt inuti.

för en ny lust att förvåna mig själv. 

för tacksamheten i den till synes enkla,

men så svindlande, insikten av att

jag är här nu.

jag är tillbaka. 

i juli kom den så, som ett berömt brev på posten, tröttheten.

jag kan se den på bilderna nu efteråt. det var allt arbete, ~ & så

var det nog, med kloka mammans ord, att jag slappnade av till slut.

att min kropp & alla sinnen varit ute i krig. legat både sårade och

ständigt beredda, i skyttegravarna. med frivilligt nedlagda vapen.

och Ni var många, långt fler än vanligt, som delade med Er

om hur Ni mådde, när jag undrade. när jag bad också Er att

hålla uppsikt på den där väggen, inte rasa rakt in i den.

jag slogs med deadlines. påstod att jag åt dem till frukost.

egentligen var jag verkligen helt slut. men det är ju det där..

den eviga balansen när man arbetar för sig själv. att 

fånga kreativiteten när den kommer, för att den är en gåva.

och jag skapade en hel massa då, på det sätt jag kanske tycker

allra mest om, ~ lite som ett barn som ser det den har 

omkring sig som en annan värld, där allt är möjligt,

~ & ingenting är vad det verkar. 

augusti vilade sig från sol, regnade i ursinniga skurar

och lämnade sedan efter sig ett sällsamt, dovt & vackert ljus.

jag försökte också vila. men även hitta sätt att arbeta så att det fungerar.

jag kände för arbetad svart spets & gamla favorit-filmer,

gräddvit ull, ~ & för att finna någon ny musik-förälskelse.

jag sörjde sommaren lite, fast den kanske inte ens var riktigt över.

hösten var, än så länge, en melankolisk slöja; draperad över mina dagar

och jag kunde inte urskilja vad som skulle komma. jag skrev något som fortfarande

känns väldigt sant, att allt är så nytt för mig i år. däri också det vackra.

melankoli i form av en orm med fjäll av rosenblad.

man vet liksom inte riktigt vad man ska tro.

 musiken då? den som hörde till de där månaderna?
junip’s line of fire. på hög volym.

med kärlek, 

h



± 

image n°1 | a shot between takes for the LW photo art calendar ’14 |
model / muse : lina lindholm  
image n°2, 3, 4 & 5 for & from the calendar |
bodypaint : sara n bergman 
image n°6 | the last of the garden roses, shot back in july
image n°7 | july to december prints tested on my studio wall 
© hannah lemholt photography

* days of magical thinking in reference to joan didion
** quote by oscar hammerstein II, 1945


//

all the layers that are added on us. by the years. by the experiences.
by just life itself. how they can change the perception we have, are seen with.
i'm thinking about that, as i add a scanned old glass plate over one
of the portraits of my most lovely little muse. how she’s actually exactly
the same, ~ but looks strong in the shadows, sad in the light.
how it speaks to me, or how it it even got made that way; 
because it already has spoken to me, unconsciously. sayin’
this. this you should tell about.
sometimes i don’t know which comes first.


maybe i'll also continue to tell, in words more, about the year which will
soon be over. my 2013. april was passed, with its first dance steps and
we leave it at that & behind us, as the month in which there were
suddenly days of magical thinking. *

in may, i actually danced more, with loveliest sara.
or mostly, she did, over softly worn parquet floors
~ and in gentle swirls between the dazzling sun reflections on
the floor, of that old, abandoned house. but when sara’s dancing,
then so am i, even if i’m actually sitting quietly on the floor.

i rediscovered my lifelong passionate love for losing myself,
completely, in between the pages of books. i found out, yet again,
how much that can lie hidden there; to be learnt about oneself,
and how it’s not the texts we return to that has changed,
it is ourselves that has. i was both unplugged, ~ & so, so
completely in contact with life, all in one mishmash.
the common story line, for me, was that the inspiration was back.
and no longer only the kind with dolorous edges, but also the one of lust.
the pure one, the one that stands on its own, and just tempts so.
insists and persist, until the photographs comes about.


in the calendar we just created for love warriors,
there is a text associated with june. it reads

june is bustin' out all over. **

and those are few words that says a lot, also about my june.
i was in mermaid mood and had somehow surrendered 
to living for a while down in the depths. surrendered to not
knowing how long it would last, that state where all could be
both a blue precipice and a heaven in reverse, ocean blue.
june was the month of contrasts, between a midsummer night's dream
with seven kinds of flowers under the pillow and an urban jungle
with work in flickering fast pace. and then came the day when everything,
everything was turned into gratitude. for real. and so unexpected,
it struck down in me like a summer lightning in wide open fields;
gratitude. life is wise. it takes us on the journey we need.
and i felt so alive. i went longboarding in my childhood streets
and threw myself into the ocean with all my clothes on,
to an eleven-year-old’s delighted scream and a father & grandfather’s
surprised face above the beach rye.
all for a child’s

'you did it, honey !'

and for a child far inside.
for a new desire to surprise myself.
for gratitude to the seemingly simple,
but vertiginous realization that

i'm here now.
i'm back .

sure as shooting, in july it came around, the fatigue.
i can see it so clearly in the pictures afterwards. it was all the work, 
~ & probably also, in the wise words of my mother; i finally let go and relaxed.
my body and all my senses had been as if out to war. been both hurt and
constantly prepared, in the trenches. having voluntarily abandoned my weapons.

and you were many, many more than usual, who shared
about how you felt, when i asked. when i appealed for you to,
as well as for myself, - keep an eye on that famous wall,
not to plummet straight into it.
i fought with deadlines. said that i had them for breakfast.
truthfully i really was exhausted. but there it is..
the eternal balancing act when working for oneself.
to capture the creativity when it comes, because it is a gift.
and i created a whole lot at that time, the way i like the very best,
i think, ~ a bit like a child; seeing what is right around you
 like another world. one where everything is possible,
~ & nothing is what it seems.


august rested from the sun, rained in furious bursts
and then left behind a wondrous, dim & stunning light.
i tried to rest as well. but also tried finding ways to work in functioning ways.
i felt in the mood for intricate black lace & old favorite movies,
for cream-colored wool, ~ & to find some new musical crush.
i mourned summer a bit, although it might not even had really been over.
early fall was, so far, a melancholy veil; draped over my days
and i couldn’t distinguish what was coming. i wrote something that still
feels very true; everything is so new for me this year. therein is also the beauty.
melancholy in the form of a snake, with scales of rose petals.
you really don’t know what to believe.


x,


h


{and the music? the music above.
the one belonging to those months.
with the volume set to loud.
junip’s line of fire}

A YEAR IN THE LIFE OF LOVERS & WARRIORS

har man läst runt här, ~ & inte bara tittat på bilderna, 

då vet man att det gångna året varit ett av uppbrott, sorg, 

mörker & förändringar, för mig. 2013 har varit ett av de mest 

omvälvande åren i mitt liv. ett av de vackraste. ett av de svartaste.

ett av de med mest sorg. ett av de med djupast glädje.

det känns faktiskt i kroppen, som ett klockslag som närmar sig. 

som ett nyårs tolvslag fast ett hjärtslag för mig, om några dagar, då jag 

passerar den dag för ett år sedan då så mycket i mitt liv blev

annorlunda på en enda frostig decembernatt. 

i januari undrade jag hur jag ens skulle hitta tillbaka hit,

till något alls egentligen, hur illa det än låter. hitta tillbaka till livet.

allt tycktes mig en enda bottenlös natt. det enda ljuset var månens,

~ & så de frostiga fälten som den fick att glittra.

jag skrev att "kanske låter det romantiskt. det är det inte.

inte ett jävla dugg. jag har hört ljud i min gråt som jag inte trodde tillhörde mig.

som om någon släpat ett sårat djur in emellan mina linnelakan."

i februari var jag mest ordlös. och så arbetade jag. och arbetade.

jag arbetade för att bli trött även fysiskt. för att det var det enda jag

då hade som var mitt och som var helt. för att det var, ~ & nog

alltid kommer att vara, mitt andningshål att komma upp till,

ur djupet. för att jag får arbeta med det jag älskar. arbeta med att dra

bilder ur känslor & stämningar, frysa tiden i stillbilder, fånga sorg och 

förgöra den, fånga glädje & aldrig behöva glömma den.

jag skapade fine art serien för love warriors, bilderna som redan visste,

~ & berättar allt det där om vad jag slogs med, i mer än tusen ord,

långt innan jag ens hade ett enda.

att de där fotografierna nu hänger runt i Era hem, runt i världen, 

det är en av de vackraste sakerna med det här året, en av de där som

hotar spränga mitt bröst i tusen bitar när jag ens försöker föreställa mig det.

i mars höll känslan av att ständigt falla, i sig. jag åkte

till stockholm, men vart & hur jag än reste tog jag den med mig,

känslan av att falla. men det finns olika sätt att falla. och där,

hos de bästa av vänner föll jag en natt som visar mig nu, att det är

kärleken som blir kvar, det andra försvinner. det är att bli uppfångad

man minns, fallet bleknar. det jag alltid kommer minnas är en ur-stark

arm, översållad med tatueringar som höll om från ett håll, 

~ & en av de mjukaste jag vet, med hand som sakta strök, från andra.

jag hade vinterkropp & vårfågel-hjärta. jag rörde mig försiktigt

som om allt var av glas. mest av allt jag. jag arrangerade små, små saker

runt mig, ~ & försökte hantera de största av tankar.

jag frös konstant & var genomskinligt blek, med fladder ständigt

i bröstkorgen. men hackspetten var åtminstone borta, och jag kunde 

drömma om rom-drinkar & sandfötter. sommarkropp & frifågel-hjärta.

i april tog jag några första dans-steg, rörde mig i både mörkrum och ljusrum.

vaknade plötsligt en dag, till en vägg av fågelsång bortom skogen

och en känsla av lycka. bara så. en dag av magiskt tänkande.

vaknar plötsligt en dag, ~ & inser, ser, att jag är omgiven av en

dröm jag haft. den kom inte in i mitt liv på det sätt jag trott, 

eller kanske egentligen önskat, men där stod jag plötsligt, står jag nu,

bland fine art prints i rullar och gamla studiolampor redo att riktas.

atelier ôgonblick.

jag bor mitt i atelier ögonblick.

maj, juni, juli, augusti.. & resten av året, de tar vi en

annan dag. det här var ungefär så mycket, som någon av Er

så vackert skrev ’glimmande bokslut i skenet av stearinljus’ som

jag orkar i kväll. nu ska jag hälla upp en liten whiskey, sätta mig framför

brasan & lyssna på en låt som känns passande.

’let her go’ med passenger. från albumet ’all the little lights’. 

jag har släppt taget om så mycket. det finns så mycket plats för ljus nu. 

med kärlek, 

h

±

image n°1 | beloved muse / model : lina lindholm

the ’calendar girls’ are for upcoming photo art calendar ’14;

a year in the life of lovers & warriors for the love warriors shop

mua / bodypaint : sara n bergman

image n°5 | my ’sky-circles’ fine art print for LW | home / styling : MO

© hannah lemholt photography | love warriors

if you’ve been reading your way around here, ~ & not just looking at the pictures,
then you know that this past year has been one of breaking up & grief,
of darkness & changes, for me. 2013 has been one of the most
tumultuous years of my life. one of the most beautiful. one of the darkest.
one of the most filled with sorrow. one of the most filled with the deepest joy.
 i can actually feel it in my body, as a strike of the twelfth hour approaching.
as a new years tick-tock-twelve, a heartbeat for me, in a few days, when i
pass the day when, a year ago, ~ so much of my life changed
over one frosty december night.

in january, i wondered how i would even find my way back here
find my way back to anything really, however bad that sounds.
find my way back to life. everything seemed to me one and only one bottomless night.
the only light was the moon and the frosty fields it got to glisten.
i wrote here that "perhaps it sounds romantic. it’s not. not the effin least.
i’ve heard sounds in my crying i didn’t think belonged to me.
like someone dragged a wounded animal in between my linen sheets."


in february, i was mostly wordless. and so i worked. and worked.
i worked to tire myself out physically. because it was the only thing i
had, then, that was mine and that was whole. because work was, 
~ & maybe always will be, my respite, my breathing space to surface to,
from the depths. because i get to work with what i love. work with dragging
pictures out of emotions & moods, freeze time in still images, capture sadness and
defeat it, capture joy and never having to forget it.

i created the 1st fine art series for love warriors, the photographs that already knew,
~ & spoke of all that stuff that i fought with, in a thousand words;
long before i even had one.
that those photographs now hang around your homes, around the world,
that’s one of the most beautiful things about this year, one of those things which
threatens to burst my chest open whenever i even try imagining it.


in march, the feeling of constantly falling, held tight. i went
to stockholm, but wherever & however i travelled, i took it with me,
the sensation of falling. but there are different ways to fall. and there,
with the best of friends, i fell one night showing me now, that it is the
love that remains, the other disappears. it is to be captured that you remember,
the fall fades. what i will always remember is the unyieldingly strong
arm, studded with tattoos; which embraced from one direction,
~ & one of the softest i know, with the hand slowly stroking, from the other.

i had a winter body & a spring bird - heart. i moved cautiously, like
everything was made ​​of glass. most of all i. i arranged the little, little things
around me , ~ & tried to handle the largest of thoughts.
i froze constantly and was translucently pale, with a flutter constantly
in my chest. but the woodpecker in there was gone at least, and i could dream
of rum cocktails and sandy feet. of a summer body & a free bird - heart.


come april, i took some first dance steps, moved in both darkrooms and light spaces.
woke up suddenly one day, with a wall of birdsong beyond the woods and
a feeling of happiness. just like that. a day of magical thinking.
woke up suddenly one day , ~ & realized, saw, that i was surrounded by a
dream i’ve had. it didn’t come into my life the way i had imagined,
or maybe had even really liked, but there i was, suddenly, am now;
among fine art prints rolled up and old studio lights ready to be directed.

’atelier moment’.
i live right in my atelier moment. my studio dream.


may, june , july, august .. & the rest of the year, we’ll take those another day.
this was just about as much, like one of you so beautifully wrote
'glittering closing of the books by candlelight', ~ as i can handle for one night.
now i'll pour myself a small whiskey, cosy up in front of the fire
and listen to a song that feels appropriate.
'let her go' with passenger. from their album 'all the little lights'.
i have let go of so much. there is so much room for more light now.



with love,


h