LEEKING SOME LOVE

sneak peek from the shoot for fira autumn’14 - a love story | models are my forever beloved muse & new fave face - bodhi

jag har haft en märklig helg.

en helg som har varat ända till nu.
en som lever vidare i form av ett léende
som liksom inte vill låta sig nötas bort,
verkar bara ta sig allt längre in; djupna de där
smajlgroparna, som storasyster försökte tuta i mig
var en missbildning, när vi var små.
det där fån-léendet på mina läppar, massor av musik,
ett bali som denna gången förblir på huden,
vår och fågelsång i morgonluften och
en evigt bara lavinartad växande passion för mitt arbete;
allt det där bidrar till en känsla i hjärttrakten,
lite som om att risken är att det kanske skulle kunna brista.
av ren & skär lycka och.. uppfyllande.

för det är ju uppfylld jag är.
därav den där känslan igen, av att någon har 
placerat en lyckogranat mellan mina revben. en som
aldrig brisrerar, bara består. trots att den hela tiden 
vidrör mitt hjärta, borde detonera. 

och det ord som ständigt återkommer;

så att jag måste skriva ner det, 

viska det,
säga det högt så många gånger på rad
att det till slut låter som en ramsa?


tack.

det var det. jag ville bara titta in snabbt och läcka lite
av allt det där ljuset, all den där kärleken,
~ & smyg-visa Er lite bilder för hösten.
fast först väntar en vår. en sommar också.
och där göms ytterligare en tacksamhet; för den här sidan året
viskar om så mycket vackert, så många på nytt.
men först, allra först; ska en helg få
dröja sig kvar i mig. kanske ända till nästa.

med ett léende. ett stort ett.
ända in,


h

//

shoot : fira autumn’14 - a love story

models : lina lindholm & christoffer erneholm

make up & hair : jossi madsen

quote i wrote on an old envelope : rumi

the little mayfly is hand painted for me by sara

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

 i’ve had a wondrous weekend.
a weekend that has lasted until now.
one that lives on in the form of a smile
that simply refuses to wear off,
just seem to be making its way further in;
deepening those dimples that my big sister tried to
convince me was a deformity, when we were growing up.

that halfwit smile, loads of lovely music,
a bali that this time remains on the skin & in the soul,
spring and birdsong in the morning air and
a forever growing avalanche of passion for my work;
all of that is what contributes to a precordium sensation
a little as if the risk is that it could perhaps rupture.
from pure happiness and.. fulfillment.

because it's fulfilled that i am.
thereof that feeling again; as if someone has
placed a blissfulness-granade between my ribs.
but it never explodes, only consists,
although it continually keeps touching my heart,
ought to detonate. 

and the word that keeps coming to me;
so much so that i have to write it down,
whisper it,
say it out loud so many times
in a row that it eventually sounds like a
chant of some sort ?


thank you.

and that ’s all.
i just wanted to check in quickly
and leak a little of all that light, all that love,
~ & sneak peek show you some pictures of autumn. 
although first awaits a spring. a summer too. 
and right there some additional gratitude lies hidden;
this part of the year whisper about so much beauty, so many anew. 
but first, first of all; a weekend is gonna get to linger
in me even longer. perhaps all the way into the next one.




with a smile. a deep one. 
all the way in, 

h

kärlekstecken

under några timmar igår kväll jobbades

det intensivt här, med att leverera  

en hel drös bilder för spira autumn 12.

det blev till en liten ceremoni medan 

natten föll stjärnlös utanför fönstren, på vår 

ovanvåning i trädtoppshöjd. 

datorn hummade. jag hummade. 

och så tänkte jag på att det här med att 

förälska sig i en stad, är påfallande likt att

falla för, ~ & älska en människa. 

det är skavankerna & det levda; 

det som format, som går in allra djupast 

och får hjärtat att ömma över tid.

som på trocadéro, 

under vår fjärde dag i paris, 

~ & med eiffeltornet bakom mig, där

jag inte kunde ta ögonen från den vägg 

vid palais de chaillot’s ena vinge,

där hercules & hans bisonoxe blöder brons 

i ärgade rännilar nerför stenfundamentet.

vi kunde inte lämna platsen utan att utöver 

spira, också fotografera lite för oss själva,

~ & så satte jossi igång att trolla.

en halvtimme senare, 

med hundratals människor passerande,

~ & ljudet av tusentals fler ner vid tornet; blandat med 

pulsen av hög musik i någon konsert dånande på håll,

under åskgrå parisskyar är lina plötsligt mer

eller mindre naken, inlindad i bara spira’s

mjuka höst-sjal, ~ & är beredd att släppa även

den till marken. och vi skrattar sådär kvävt frustande

och jag väser att nu är det inte längre 

sju franska poliser som står & tittar mot oss. 

nu är de arton. i klunga.

de har batonger, skruttan, för bövelen.

bâtons !

när vi kikar ner på jossi som står och spexar 

med ett those girls! what can you do? i höjda 

ögonbryn & axlar upp till öronen med ett stort

smajl mot poliserna och när de skrattar,

när de låter oss hållas, ~ & försvinner bort

med batonger & allt,

då vet jag att jag fallit handlöst 

för denna stad som sett det mesta 

och där det brokiga är just färgglatt.

denna plats på jorden där det verkar finnas 

plats för människor av regnbågens alla färger.

  mina människor, 

de där två jag är där på trocadéro med.

de var det längesedan jag föll för.

omedelbart, upp över öronen, ~ & jorden runt.

mer från spira, ~ & bilderna som blev

av vårt lilla projekt ovan en annan

dag, snart. nu har ännu en natt fallit 

stjärnlös utanför mitt arbetsrum och ett

annat projekt ska paketeras & skickas;

det blir en t-shirt jag fått designa 

för spira spring / summer 13.

inga konstigheter. men väldigt roligt!

kärlek till Er,

h

±

{text : mumford & sons | via the virtual typewriter}

{© hannah lemholt photography}

{modell : lina lindholm}

{make up & hår : josefin madsen}

{kläder : spira autumn 12}

stål & spets

jag sitter med alla bilder från paris 

och dagarna blandas samman.

jag lyssnar på musik & olika podcast-röster.

jag dricker vitt te & svart kaffe. 

jag tänker på den här lilla världen; på Er, 

 ~ & så tänker jag på något som det 

pratas mycket om nu,

transparens.

.. att vi går in i, eller ju redan lever i,

en tid och en värld, där vi alla är mer 

transparenta inför varandra. 

jag vet inte. samtidigt är vi det kanske 

verkligen inte, ~ & mindre än någonsin, 

eftersom det ju också går att välja

vad man är transparent med.

jag har varit hudlös så länge jag

kan minnas. innan det hade ett ord. 

och det bär jag ju med mig, just där utanpå, 

eller kanske under, huden; en alltför tunn

hinna, som jag inte lärt mig, ~ & inte

längre är så säker på att jag vill lära mig;

att göra härdigare.

 jag minns inte längre vart jag 

ville komma. och det, mina damer 

{& occasional herrar} är så transparent 

jag bara kan vara. just nu. 

för jag känner mig lite som i en annan värld, 

och det har bara intensifierats sedan 

jag började fotografera.

det känns som att jag flyter omkring 

lite ovanpå på något sätt, utan ankare, 

~ & det som är för ögat otydligt, eller 

till och med osynligt, 

är ändå minst lika klart och kännbart 

som att mjölken gått ut i datum.

jag är inte rädd för min hudlöshet. 

det är mer att jag inte vet om detta, lite

substanslösa, är något att alls skriva ner,

något för Er att läsa,  

något att vara just transparent med.

där är i så fall min osäkerhet.

hur var det? 

things i’m afraid to tell you.

nä. 

jag lär mig hellre hur man är

hudlös & hårdhudad på samma gång. 

hur och när? 

eller som någon sagt om just 

eiffeltornet;

i like the eiffel tower because it looks like steel and lace

kärlek till Er,

h

±

{© hannah lemholt photography}

{modell : lina lindholm}

{make up & hår : josefin madsen}

{kläder : spira autumn 12}

  

behindbilder & bultande hjärta

{lina | montmartre}


dagarna bara rinner förbi i ett enda dis 
av arbetet med bilderna för spira.
paris känns både långt, långt borta,
~ & alldeles nära inpå ändå. 

{finaste lina | jossipuss på minst sagt såsigt trött fotograf | montmartre}


idag blev en kort paus i form av möte
på magasin 36. med andan i halsen,
~ & en mjuk kreativ kollision med nya människor 
och deras underbara idé {först i oktober/november 
kan jag berätta mer om det} som de, underbart nog, 
vill ha med mig på ett hörn av. 
jag är både här & där i tanken,
men hjärtat säger ja, ja, ja 
och det gäller bara att få ihop allt. 

tillbaka vid mitt skrivbord samlar jag
intryck & känslor. det stressade, fladdriga
får stoppas ner i en burk. med lock.
hjärtat slår kännbart & idéerna
slår in över mig i intensiva vågor.
jag tänker på de där vackra orden :


be still, my beating heart


jag ändrar det, för mig, till :


be with me, my beating heart


för när det är mycket, som nu,
~ & när nästan allt är nytt och 
osäkert och ibland lite skakigt,
då känns det som att den enda formeln
för att det ska fungera,
det är att ha hjärtat med sig. i allt.
och är inte hjärtat med, 
då är det bättre att hoppa över.


här är hjärtat med.
det känns alldeles tydligt. 
det är tiden jag önskar kunde stilla 
sig lite, ~ & så ber jag mitt hjärta
att fortsätta vara med mig.
då blir det en spännande höst.

{lina under ett ombyte | montmartre}

men först, sommar. 

hur regnig den än må bli, 

~ så ska den njutas av.

det skålar vi för på mötet som 

fortsätter ikväll; med en & annan 

drink, bubblande idéer & början på 

något nytt och bra, så kännbart 

att det går att ta på.

kärlek till Er,

h

  

paris, encore

vår sista kväll här, 

konstaterar vi, 

~ & undrar vart tiden blev av.

i morgon väntar de två sista

ombytena, ~ & sedan lämnar vi 

paris med kroppen full av skratt,

hjärtan på glänt för det franska sättet;

det högljudda men öppna & livsbejakande.

och så en kamerväska till bredden full 

av bilder från spira’s parisliv. 

men det blir en lite senare historia.

nu : 

en stunds slummer på 

hotellsängen, till franskt tecknat,

~ & svalor som dyker i kvälls-solen 

utanför balkongdörren och sedan väntar 

en kväll med mina fina tjejer. 

mina änglar. 

med små, små, 

underbara bushorn.

vi ses där hemma.

kärlek,

h

paris, derrière les coulisses

allt snurrar på, 
i någon slags snabb, ~ men 
samtidigt oerhört behaglig paris-takt.
intrycken dansar framför ögonen i 
varenda kvarter, varje ögonblick.

paret som faktiskt också dansar;
en plötslig, uppslukad vals,
bland duvorna utanför notre dame.
alla människor som passerar när vi pausar; 
världens godaste falafel med grillad aubergine;
äten sittandes på en karusell och 
hur vi bara skrattar & skrattar & skrattar, 
när vi blir förföljda av en galen fransyska
på vespa som verkar ha något problem
med vår taxichaufför, ~ & hur de spottar ur sig 
argheter på franska, fram & tillbaka,
genom bilfönstren, ~ & han låser alla
dörrar, medan vi sitter tätt, tätt i baksätet, 
tryckta mot varandra i fnissig förundran.
vi fotograferar ute i refugen
på champs élysées & känner bilarna 
nästan stryka mot benen när de 
far förbi, tutande.

.. och det byts om, byts om, ~ & byts om.
vit bomull mot asfalt, blytunga skyar, 
~ & nyfikna blickar. 


skorna Ni tycker om används 
flitigt, ~ & är från boss orange.

mustaschen, ~ nya favoritringen får 
också följa med överallt; får se paris 
från väskan, tillsammans med nya, mjukaste
höstsjalarna från spira & kamerautrustningen.

.. och så mina fina tjejer. bästa av allt.
det är obeskrivligt härligt hur det flyter på,
utan att allt måste sägas, planeras.
och bara att se jossi fläta & fixa, lyfta blicken upp 
förbi bladverket bakom dem, ~ & se notre dame 
sticka fram sin mörka spira & skira kors,
medan någon spelar hallelujah på harpa på 
bron, ~ & hur hela staden tycks lyssna just då.
den känslan finns inte ord för.
men den är någonstans nära det vi
också viskar till varandra, när vi går in
under valven i den enorma kyrkan;
det här är att bli religiös.

någon har satt ord på det åt mig,
nedklottrat med svarta bokstäver i 
en vacker fönstersmyg;


jag har änglar.




♡

{© hannah lemholt photography}

{modell : lina lindholm}

{make up & hår : josefin madsen}

{kläder : spira autumn 12}