LA LOBA

det regnar i ursinniga skurar. ljuset är dovt & vackert. 

jag försöker mig på lite sovmorgnar, eller i alla fall att dröja mig kvar.

dessa morgnar är därmed kaffe på sängen, med rosor ur trädgården,

som gjort en sista, envis comeback och doftar i full, ~ & fulländad blom. 

jag leker med kameran. det är min vila. och min lust.

jag gör en dagboks-anteckning, med penna i bok, för första gången så,

sedan jag var tonåring. jag pillar lite på ett bröllopsfoto av mamma.

det är slitet. hon är ljuv med myrten-krans & dröm-ögon.

bakom rosorna och spetsen slår ett vilt hjärta. ett varg-hjärta.

tänk vad som ryms i ett åldrande fotografi, när vi känner den som

blickar tillbaka på oss. vet dess historia.

 

jag känner för arbetad svart spets & gamla favorit-filmer,

gräddvit ull & för att finna någon ny musik-förälskelse.

jag sörjer sommaren lite, fast den kanske inte ens är riktigt över.

hösten, än så länge en melankolisk slöja; draperad över mina dagar

och jag kan inte se vad som ska komma. allt är så på nytt för mig i år.

däri också det vackra. melankoli i form av en orm med fjäll av rosenblad.

man vet liksom inte riktigt vad man ska tro.

jag tänker på sandra. min vilda, vackra vän med röd lejonman

och en sköldpadda tatuerad på ringfingret.

jag tänker på ’kvinnor som slår följe med vargarna’; boken mamma

packade med oss båda när vi flyttade till london. jag tänker på hur starka vi var,

hur vi gjorde allt vi var rädda för och lite till; bara vi fick krama varandras

händer på vägen, så hårt att knogarna vitnade. och hur vi ändå &

samtidigt; gav varandra den totala, villkorslösa friheten.

jag tänker att jag måste åka och hälsa på henne. se om hon har boken kvar.

den måste vara tummad & sliten som en hotellrums-bibel nu.

och jag tror att jag behöver en ny religion. en ny tro, för en ny tid i livet.

och kanske just en sådan också; en beprövad.

en som stannat kvar som en sanning genom de år som gått.

det jag vet gjorde mig stark en gång, fast med det hjärta jag har i mig nu,

det som vill framåt. det som vill vara starkt och mjukt på samma gång.

det som tror att inte bara är en annan värld möjlig. hon är på väg.

en tyst dag kan jag höra henne andas. *

i kväll ser jag ’top of the lake’, höstens nya kriminaldrama 

fast jag inte känner mig helt redo för sommar-mord. 

jag ändrar typsnitt här och behöver ett nytt ord för kärlek.

likväl är den där, för Er,

h

±

n°1, 5 & 6 | selfportraits :

black cat lace slouchies from spell / kyss johanna |

part wolf tee is buy me brunch | crystal bib necklace is old zara |

glimpses of cream wool is wolf clan shaggy cardi from spell |

n°3 & 4 | stills w. new leather diary & favorite coffee cup

* referring to quote by amazing arundhati roy 

etc | © hannah lemholt photography

MERMAID MOOD

dagarna fortsätter gå i något slags drömlikt tillstånd. 

det känns som att jag bara kommer upp för luft då & då, 

men att jag annars befinner mig någonstans långt under ytan. 

jag dök djupt ner då för sex månader sedan, 

~ & nu, nu har jag lärt mig andas här nere.

och just nu vill jag stanna här nere. för nere är inte ett bråddjup, 

det är en himmel omvänd. havsblå. 

tänk att det kunde vara så, tänk att djupet visade sig

vara meningen, visade sig vara nya höjder,

så fort jag accepterade det.

så fort jag fortsatte nedåt i mörkret trots rädslan.

det har kostat på dock, att hålla andan. 

jag. är. helt. slut.

jag har arbete upp över öronen, 

~ & jag älskar det jag gör. 

men jag längtar också bort. jag har både vild reslust 

och längtan efter semesterlugn. så mycket att det kliar i mig. 

men det är det här jag vill göra, så jag arbetar. 

och arbetar..

och arbetar. 

och så låtsas jag helt enkelt att jag har semester. 

även hemma. i studion. 

när jag ändå är uppe för luft i den här; 

den andra världen, den vid ytan. 

fast ibland undrar jag vilken av dem som är

mest på riktigt?

 

det är lördag & det börjar bli sent. 

någonstans är det fest men jag är inte där.

jag arbetar. många av de närmaste är iväg. semester. 

min får än så länge vara av en annan sort.

för det pågår så mycket resande ändå, fortfarande.

neråt, inåt. jag har nämligen bestämt mig för

att gå till botten med det här; 

med att finna mig själv igen.

massor av kärlek till Er.

tack för att Ni är här, ~ för trots att det är

högst sporadiskt att jag ger livstecken

ifrån mig, så är jag här. jag läser Era 

fantastiska ord och de betyder

väldigt mycket.

alltid. 

h

n°2 & 11 | ’tied down wilderness’ ankle cuffs by gold ordon

n°3 | the straw hat is vintage & the shell brim is this love warriors piece

n°5 | marrakesh dress from free people | rest is vintage

n°8 | the perfect summer nights sequin wrap | bikini : HM | 

fira’s moon star necklace got my new fave scent in a shell attached |

gold bracelet is vintage & shell cuff will be sold here

n°12 | the cutest show-off seagull ever tells a quote by storypeople

etc

SACRED GEOMETRY

jag drömde i natt att jag stod på ett museum. 

barfota på kallt marmorgolv, 

i en elfenbens-färgad lång spetsklänning

som rörde sig lätt mot mina anklar, 

som om genom en bris från någonstans.

det doftade sten, sådär som i gamla kyrkor,

stearinljus och utbrända tändstickor.

jag stod framför en enorm målning.

nära, nära,

allt var bara färger med flytande gränser

och jag blinkade och blinkade strävt,

det var det enda ljud som hördes.

klipp klipp med trötta ögonlock.

så backade jag sakta bakåt. 

försiktigt i sakta versmått; 

tår sedan häl mot sten. 

den skira klänningen rörde sig sakta, 

från sida till sida med rörelserna. 

som en sån’ där stor klocka

i ett torn, fast ljudlöst. 

det suddiga blev till prickar

med mina steg,

individuella penseldrag och 

den vaga känslan av något

slags sammanhang.

till slut stod jag med fötterna

i en kyss av fladdrade varm sol på golvet,

i skuggmönster av blad från ett träd någonstans,

~ & blurret, prickarna, penseldragen;

den enorma målningen, 

var mitt ansikte.

så är mina nätter nu.

jag drömmer igen. långa & korta drömmar.

men alla med början och slut.. som förr.

som alltid förr. jag har saknat dem, mina drömmar 

och nu är det som att de får plats igen, 

i nätter omsluten av baldakinen

och med doft av blommorna från ängen utanför.

mina dagar nu är arbete,

som flyter in i varandra även dem,

fotograferingar & möten i ett blurr av

måndag och plötsligt fredag. 

men känslan. det inne i mig, som

inte nödvändigtvis syns; mitt inre liv,

det bildar de vackraste mönster 

och har fått betydelse, ett sammanhang.

jag vill bara säga till Er,

Ni som går igenom svåra grejer, 

{jag vet för att Ni skickar mig

de mest vidunderliga mail,

de där med de såriga kanterna}; 

att tro mig. 

tro mig just för att jag precis

kommit ut på andra sidan;

plötsligt stämmer allt. 

plötsligt faller det på plats,

~ & går med perspektiv att se mönster,

och till och med mening, i.

om Du vågar stå ensam när det blåser

utav bara helvete, istället för att

mumla i någon klunga, 

då blir Du starkare. då ser och

hittar Du Dig själv.

det finns en målning någonstans,

i ett museum med svalt marmorgolv

och doft av sten & tändstickor, 

vars blurr av turkos & benvitt, 

gråsvart & blekrosa, 

vars prickar & penseldrag

bildar Ditt ansikte.

och det är inte bara en dröm. 

tror Ni mig ?

kärlek, 

hur som helst,

h

image n°1 | flower of life etching by chad lassin

{the rest of the photos are my own};

image n°2, 3, 6 & 8 | selfies

image n°5 | my old, wise beautiful elephant,

stetson hat, scents & jewelry

image n°6 & 7 | bag : coriumi | silver bracelets : free people,

silver aperture cuff : photojojo, necklace : soul of maïa

 denim : please / cirkus | shell bracelet : bought in bali

etc 

THE MOUNTAIN DREAMER

jag läser mig yr på morgnarna. 

jag förlorar mig mellan boksidor

så som jag glömt att jag alltid brukade förr;
lever en hel liten värld medan jag dricker morgonkaffe.

jag snubblar över en text som jag minns från några år sedan. 

läser den helt annorlunda nu.

men det är inte texten som förändrats.

det är jag.

hon skriver 

“it doesn't interest me where or what 

or with whom you have studied. 

I want to know what sustains you, 

from the inside, when all else falls away. 

I want to know if you can be alone with yourself 

and if you truly like the company you keep 

in the empty moments.”  

och jag svarar

att det som håller mig uppe,

inifrån, 

när allt annat faller bort;

är någon slags inre övertygelse om att göra ’det rätta’,
som för mig är att göra det modigaste,
det godaste och det bästa jag kan.
även när det skrämmer mig så att knäna blir skakiga
och en hackspett bygger bo i mitt bröst.

och även om jag aldrig får veta att,

eller ens om, ~ det var värt 

något för någon annan.

jag svarar att jag kan vara ensam.

jag kan vara med bara mig själv.

och jag kan tycka om det, 

i de mest tomma och tysta av stunder.

jag vet det nu. på riktigt.

jag packar det sista. 

vi åker till österlen över helgen..

.. och jag bryr mig inte om var eller vad Ni studerat.
jag vill veta vad som håller Er uppe, inifrån, när allt annat faller bort?

jag vill veta om Ni kan vara ensamma,

med bara Er själva
och om Ni tycker om Ert eget sällskap
i de tomma ögonblicken?

kärlek till Er. 

godingar.

h

±

quote from ’the invitation’ by oriah

tahitian moon kimono | spell & the gypsy collective

i’m a dreamer | temporary ink | skin art

leather bag | vintage | tine k

selfportraits | © hannah lemholt photography

AT THE IVY GATE

 


det finns ställen inte alla får se.
ställen där tiden står stilla men drömmar
tycks vara i ständig rörelse.
idag har sara & jag vaknat till en sån’ plats.
och det måste ju vara så den första
dagen som är som riktig vår bara kan
vara, när endast drömmar är i rörelse,
men själva tiden står stilla för en stund.

det finns ställen som slungar en
tillbaka till både tidiga minnen; de där 
som liksom utgör själva ryggraden, 
~ & slungar också en in i önskan om de 
minnen man vill skapa. framåt.
gör den viljan alldeles extra stark.
om hur man vill leva sitt liv.
och det måste ju vara så den första
dagen som äntligen är som riktig vår bara 
borde vara; där man påminns om 
både dagboks-anteckningar & musik, 
texter & fotografier. 

och om hur man vill leva sitt liv.

det finns ställen som när man
lämnat dem och är tillbaka hemma,
gör det alldeles extra tyst inuti.
och det mesta av sådant som inte är viktigt;
har obemärkt skalats av & bort.
det finns människor som när man
lämnat dem och är ensam igen;
dröjer sig kvar i en.
och det mesta av sådant som inte är 
viktigt; har obemärkt skalats av & bort.
och i ljuset; bland solkatter & fötter i
otakt {fast det gör ingenting} är
det lättare att se livet;
sådär som man vill få det att
leva med en.







kärlek till Er,

h




±

sara in dress by mes demoiselles
soundtrack by brian crane
words from my {no longer so-} secret diary
skull candle by LW | soon in the shop
© hannah lemholt photography

A DAY OF MAGICAL THINKING

jag undrar vad det är. det där när 
man vet precis när man vaknar, att det är,
~ och kommer att vara, en vacker dag. 
fast att allt börjar som det brukar mest, med att 
man vaknar till och blinkar in världen. den vakna. på nytt.

det verkar finnas i det lilla. att jag drar upp täcket ända till
hakan och ler för mig själv. att jag sträcker mig mot fönstret
och öppnar det lite på glänt. att in kommer luft som börjat
värmas upp av vårsolen, men som nu är frisk & full av
andetag jag kan dra långt ner i magen.

att det är som en vägg av fågelsång bortom lilla skogens
kant, ~ & att den sången blir som i stereo,
skänker en intuition av volym, mellan små gråsparvar och
en väldig himmel, blygrå av väntande regn.
att det är det där sällsamma ljuset, som blir ibland 
just innan det ska regna. det vackraste vädret jag vet.

när jag sedan dricker mitt morgonkaffe ser jag mig 
omkring i studion. plötsligt inser jag, ser jag, 
att jag är omgiven av en dröm jag haft. 

den kom inte in i mitt liv på det sätt jag trott, 

eller kanske egentligen önskat, drömmen; 

men här står jag nu, bland fine art prints i rullar 

och gamla studiolampor redo att riktas.

atelier ôgonblick. 
jag bor mitt i atelier ögonblick.

jag undrar vad det är. det där när 

man vet precis när man vaknar, att det är, 

~ och kommer att vara, en vacker dag.

är det bara så ibland ?

att plötsligt kommer en dag av 

magiskt tänkande.

kärlek !

h

±

n°1 | print for LW ’a spy in the house of love’ | rolled up : ’cringe & hide’
n°2 | vintage handmade frames : soon in the LW shop
n°3 | beloved model / muse lina lindholm | shoot : fira spring’13 

n°4 | vintage handmade frame : LW | prettiest cardigan ever