THE GOD OF SMALL THINGS

small, golden temple bowls from the island of the gods | postcards going in the mail box | golden bookmark is a special gift | twig pencil from innkit |
magic 'three hundred nights’ volcano sand necklace by bjørg - thank you lovelies ! 

solen tycks evig nu, färgar luften kritigt vit. 
svalorna dyker och dansar där, på sitt rena ark i vild frihet. 
värmen formar mig mjukare och dämpar alla ljud.
månen tycks ha legat i de gyllene fälten utanför
under sina sista morgontimmar,
har lämnat enormt avtryck av halvmåne bland havren.

jag flyter in & ur sömn utan en enda klocka,
raderar tiden tills resan mot italien & en efterlängtad börjar.
arbetar in i stjärnklara nätter & somnar matt bort i het middagstid.
inspirationen rinner över & det kylda, vita vinet flödar.
jag tänker så många gånger att jag tappar räkningen;
på hur bra vi har det.
allt detta vackra, allt det enkla, allt det självklara
i friheten av att mest ha sina drömmar att hålla reda på.
världen är barbarisk bitvis. vi är bortskämda.
jag viskar tack till en sten & har fjädrar i bröstet.

lillasyster kommer cyklande med cykelkorgen full av
kokosmjölk & ananas, vanilj & yoghurt, blicken full av förväntan.
så mumlar & mixar hon i köket medan jag fotograferar,
serverar vad hon spontant kallar sin greek goddess smoothie
för att så tycker hon att min klänning liksom känns.
den skruttar jag förresten runt i mest hela tiden, även barfota
i kryddträdgården, till bellas fullkomliga förtjusning,
medan vi varsamt smygande plockar smultron och vårdslöst
hoppar bland samtalsämnen in emellan himmel & jord.
det som blir över av morgonens smoothie, förvandlas i frysen
till glass att svalka kvällen i.

jag tänker igen då, på hur bra vi har det.
då när glassen smälter och när skratten över att vi ändå
tvunget ska föreviga den blandas med vanilj & blomblad.
allt detta vackra, allt det enkla, allt det självklara
i friheten av att mest ha sina drömmar att hålla reda på.
de små tingens gud.
jag viskar tack till en sten & har fjädrar i bröstet.

favorite valley dress by candela, from free people | another stunning poem by christopher poindexter




och så har jag en hel massa kärlek
i det där bröstet också,


h





//


the sunshine seem eternal now, colors the air a chalky white.
and the swallows dive and dance on their clean slate, in wild freedom. 
the warmth moulds me softer and muffle all sounds.
the moon appears to have taken a rest in the golden fields outside,
during her last nocturnal hours;
has left a huge crescent moon imprint among the barley. 

i float in & out of sleep without a single functioning clock; 
erase time until the journey towards italy & someone longed for, begins.
work into nights clear with stars and fall asleep matt into midday.
inspiration is flowing over & the chilled, white wine flows. 
i think, so many times i lose count, about how lucky we are.
all this beauty, all that which is simple, all that is given in the freedom
of that, mostly, - we ever only have our dreams to keep track of. 
this world is barbaric in bits. we are spoilt rotten summer fruit.

i whisper thank you to a stone & have feathers in my chest.





baby sister e comes riding her bike; basket full of
coconut milk & pineapple, vanilla and yogurt, eyes full of fever.
and so she mumbles & mixes frantically in the kitchen while i shoot;
serves what she spontaneously calls her greek goddess smoothie,
as, to her, that's what my dress kinda make her feel.
i mess about in that one all the time by the way,
even barefoot in the herb garden, to bella's utter delight,
as we gently tip toe, picking wild strawberries and
carelessly jump among all topics between heaven and earth.  
what is left of the morning smoothie, is transformed in the freezer;
into ice cream to soothe the humid, hot evening.

and i think yet again then, about how lucky we are.
as the ice cream melts and when the laughter over the fact that we
still have to eternalize it in photos; mixes with vanilla and flower petals. 
all this beauty, all that which is simple, all that is given in the freedom
of that, mostly, - we ever only have our dreams to keep track of. 
the god of small things.

i whisper thank you to a stone & have feathers in my chest.



and also, in that chest of mine;
a whole lot of love,


h







* headline refers to amazing book the god of small things by arundhati roy
© hannah lemholt photography 

THE DARK CHOCOLATE IF YOU WILL

jag hade den vackraste kväll i går. 

satt på golvet och sorterade gamla anteckningar & fotografier, 

med ett hav av tankar & toner omkring mig,

till en försvinnande sol, musik, - & en fullmåne som tog plats,

rann ut över golvet den med.  

det är så mycket som ligger undanstoppat
i analoga askar och digitala vrår.

här är en del av det. allt mellan fotografier jag tagit

för lillasyster till gamla självporträtt & porträtt,

texter, texter, texter. de som rör vid hjärtat.

quartet from ’11 - 'the canelle shadows and vanilla light' -  they had a soundtrack too, back then, - the studio 360 'we added it up';

recepten på de sortens hjärtan av choklad finns hos emma.
och lyckan? den finns bland kanel-skuggor och vanilj-ljus.
och precis överallt där emellan.

och nu? nu ska jag springa mellan åkrar som
viskar om vår, med signerings-pennan i högsta hugg.
tänk att ha sina dröm-makare, de som får ut allt det här
på papper jag äntligen kan stryka fingrarna över,
på några andetag & fågelsångs avstånd.  

med kärlek,

h

stills for soulfood are shot on amazing work
featuring fares fares by johan renck from the last magazine |
the canelle et vanille series can all be seen closer here |
selfportrait, music & words scribbled down;
thank you roman payne for phrasing it so beautifully.
 © hannah lemholt photography





//



i had the most beautiful evening yesterday. 
sat on the floor and sorted old notes and photographs, 
with a sea of ​​thoughts and notes surrounding me, 
to a vanishing sun, music, - & a full moon taking its place;
spilled all over the floor, she too. 

there’s so much that lies tucked away in 
analog boxes and digital corners. 
this is part of it. everything from photographs i’ve taken 
for soulfood, to series of old self-portraits & portraits,
and words, words, words. those touching the heart.

the recipes for the kind of hearts made of chocolate 
are over at emma’s. and the happiness? 
among cinnamon shadows and vanilla light. 
and just about everywhere in between. 

and now? now i'm gonna run between fields 
whispering of spring, with the signing pen at the ready. 
imagine having ones dream-makers, the ones that get all of this 
onto paper i can finally stroke my fingers over,
- at a few breaths & a birdsong’s distance.


with love,


h

PALE SOUL

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

det låter som att någon drar fingrarna över strävt, vitt papper när jag andas.

jag har svårt med kylan. längtar bort. tycker att jag är genomskinlig.

tycker att jag är mest bara trött. en blek figur som möter mig i spegeln.

som av en slump råkar jag le. mot mig själv, precis då och egentligen inte för något,

det bara blir när jag kommer att tänka på hur jag skrivit till andra,

tänker om andra, hur jag utan tvekan ser andra,

~ de på riktigt fina orden ur master poems av leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

den hjälper. den här nyfunna mjukheten mot mig själv.

den som är svår att sätta ord på. som kanske inte heller ska berättas om.

det räcker att säga att jag odlar blekrosa vinter-rosor på kinderna.

att jag har ett oväntat léende som når ända in,

som kan liksom vända där inne för att den bottnar. kan le tillbaka,

där jag sitter i mitt dova lilla badrum av sten

och ser mig själv i speglade ögon.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

det blir en brasa och lillasyster som knackar på, med allt som behövs för att

hon ska kunna göra sin heavenly kiwi smoothie.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kiwis, lime, avocado, almond milk, honey etc | recipe at emma’s new soulfood 

det har alltid varit lillasyster som varit i takt i köket

och den sista tiden har hon intagit mitt i studion. tömt kökslådorna

på bomull, filmrullar, stearinljus, läppstift & små saker jag inte ens kan

förklara vad de gör där, ~ & fyllt dem med kokos-socker, sugrör,

torkade mullbär, dadlar & cashew nötter, små rivjärn & silar.

köksbänken svämmar plötsligt över av färska kryddor och en korg med

grönsaker & lime. medan hon hanterar mixern med flinka fingrar, 

förlorar jag mig i ljuset som faller in över porslin & pyjamas.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kimonos som bär minnen av bali & raggsockor från fåren vid kullaberg.

en brasa och ett sällsamt snöljus. planer & provande av recept.

det har allt en takt, även för mig som är hopplös i köket.

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

men jag har en lillasyster som kommer med en vitaminkick värdig sitt namn, 

~ & snön lägger sig inte. marken är för varm. våren i den vinner.

kärlek, 

h

emma has started writing here | recipes are found there

her kimono is the painter’s daughter by LW | mine is from spell

chevron straws bought here | ball mason jars from the mason jar company

i’ve put classic words on a vintage botanical sheet | sara has handmade the little bug for me 

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

i'm pale and frozen. get plum-purple fingernails matching my fever degrees. 

it sounds like someone stroking their hand over rough, white paper, when i breathe. 

i’m not friends with the cold. i long to leave. think i'm all transparent. 

think i'm mostly just tired. there’s a pale figure meeting me in the mirror. 

as by chance i happen to smile. against myself, right then and not really for anything, 

it’s just there, when i come to think about how i’ve written to others, 

what i’ve thought about others, how i undoubtedly see others, 

the truly beautiful words from the master poems by leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

it helps. this newfound tenderness against myself. 

the one that is difficult to put into words.
the one which perhaps should not be told of at all.

suffice it to say that i'm growing pale pink winter roses on my cheeks. 

and that i have an unexpected smile that reaches all the way in, 

that can turn back in there, because it reaches the bottom;
that can smile back, 

where i sit in my muffled little bathroom out of stone 

and see myself in mirror reflected eyes. 

how a feeling can shift in your body.
how it can lift and make everything lighten.

turning the day into a lit fireplace and a baby sister who comes knocking;

carrying everything needed to make her heavenly kiwi smoothie. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick.

it’s always been my little sister who was in tune with kitchens, 

and this past time she has seized the studio one.

she’s emptied kitchen drawers of cotton, reels of film, candles, lipstick & small things

i can’t even explain what they were doing there, ~ & filled them up with

coconut sugar, paper straws, dried mulberries, dates and cashew nuts,

small graters & sieves. the kitchen counter is suddenly overflowing with fresh spices

& a basket of vegetables & lime. as she handles the mixer with nimble fingers, 

i lose myself in the stunning light, flooding porcelain & pajamas.

and so a feeling can shift in your body. lift and make everything easier. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick. 

kimonos carrying the memories of bali and

woolen socks from the sheep of our kullaberg. 

a bonfire and that wondrous light of snow. plans & testing of recipes. 

it all has a tune, even for me who is hopeless in the kitchen.

i'm pale and frozen. get plum purple nails matching my fever degrees. 

but i have a baby sister that comes with a vitamin kick worthy of its name, 

~ & the snow doesn’t settle.
the earth is too warm. the spring in it wins.

x,

h

cakepop’s & popsicle plié’s

självporträtt x 2 : popsicle plié | não sou nada

att baka cakepops på pinnar i glada färger

och något annat jag inte riktigt kan eller 

kanske måste, ~ sätta fingret på ~ 

har gjort mig glad och
ensam hemma - sprallig i dag. 
hoppa i sängen hoppig. 
dansa i trappan i hala raggsockar dansig. 

.. och Ni vet ju att jag helst dansar till världens 

nog vackraste, ~ & säkert mest 

talangfulla syskonpar ..

dra upp den här på så hög volym datorn tål.

och säg sen’ att det inte händer någonting 

liksom inne. i. höfterna. 

och med smajlgroparna. 

vi gjorde våra cakepop’s i påhittad version; 

med själva cake'n på mjuk pepparkaka 

och philadelphia med florsocker & rivet citronskal. 

efter en halvtimme i kylen doppade vi i smält vit choklad,

~ & så strösslade noël pepparkakor, som han smulat 

sönder i vår stora stenmortel, över alltihopa.

själva pop’et står nog glasspinnarna i 

glada färger för, ~ & den sinnrika torkanordningen; 

en skokartong med strategiskt utplacerade knivsnitt i locket,

står givetvis papa för {samma man som lägger ut 

memorybrickor med tumstock}.  

jag hoppas att Ni har dansat lite i dag, 

eller gjort något annat som fick det att 

värka i skrattmusklerna. 

tack för att Ni tittar in här.

fina Ni. 

kärlek till Er. 

h