morgon i skrutthuset

det är verkligen höstväder nu. på riktigt. 

mama & jag brukar mötas upp för en 1 & ½ timmes

promenad längs havet varje dag. 

jag älskar det. men vissa dagar, som i dag, när det 

regnar småspik & man lutar i 45° vinkel

{och i & för sig har rätt bra medvind hem}, 

då tar det emot lite. 

men sen’. 

när man kommer tillbaka alldeles 

röd om kinderna & kall på låren 

och känner sig sådär nöjd med sig själv, 

då är det lite extra mysigt att byta om till raggsockar 

 {idag, läs; byta ut allt. dyngblöt.}, 

tända ljus & äta en sen frukost med kaffe & 

frasig nybakad surdegsbulle med hummus, 

lätt rostad sparris, örtolja & parmesan. 

i dag kunde vi inte höra ett ord av vad den andra sa

när vi var ute & gick, så det blev en stund vid slagbordet, 

med brasan vinandes, 

~ & jag passade på att ställa en av Era 

mamafrågor. 

{ ... }

"jag har större barn än pia, men när jag läser om henne så tänker jag 

så mycket enklare det kan vara och skönt att ha en dialog om dessa vardags problem - underbart.
jag tänkte också flika in med en fråga. jag har som sagt större barn, min minsta tjej är 6 år. 

jag tänker ställa en fråga jag länge undrat över, hur pass nyfikna är barn på varandra - intimt, 

vart går gränsen och ska man låta dem utforska varandra. 

jag märker att hon frågar mycket kring detta och leker även med en kille i samma ålder 

där jag hör och ser att de fnissar och tasslar, ofta utan kläder under täcket.

hur agerar jag?" 

precis så är det. 

och jag som inte ens har barn njuter lika mycket 

av diskussionerna som väldigt ofta uppstår här hemma,

eller hos mamma & pappa, när t.ex våra vänner med barn 

ställer någon fråga, ~ & så börjar det som Du kallar 

dialogen om vardagsproblem. det slutar ofta i befriande 

skratt & kloka utbroderade funderingar, ~ & också, 

och inte helt sällan i att någon ringer ett par dagar senare 
med ett glatt wooOooot ! i luren för att de hittat sätt 

att komma vidare med sina grejer. 

vad jag hör mama svara nu, över kaffekoppen, 

är att det är helt naturligt i den åldern Din flicka är

att barn börjar bli nyfikna, de lägger märke till att 

flickor & pojkar är olika etc. 

på ett mer praktiskt & kroppsligt plan finns det tydligen bra 

böcker gjorda för barn om detta på biblioteket, 

som hon säger kan vara bra att låna som stöd,

~ & läsa tillsammans med barnet.

{hon minns inga titlar tyvärr. vi är virriga så i min familj.}

men när Du pratar med Din flicka ’ska’ det vara mer 

ur ett känsloperspektiv. 

vuxna har en tendens att överförklara säger mama, 

och det är typiskt vid sådana här frågor 

~ & även sådana kring döden. 

ett enkelt sätt att veta när det räcker

är helt enkelt att vara uppmärksam på när barnet blir ointresserat. 

då har de fått de svar de behöver, ~ & kan ta in. 

vad det gäller gränsdragning tycker mama att det 

kan ses som en inbjudan att fundera över var Din gräns 

går, ~ vad kan Du tillåta? de svaren har bara Du.

det är härligt att våra barn får oss att fundera, 

skrattar mama, ~ & fortsätter att säga att

det är ofta ganska oskyldigt det som pågår, de är bara nyfikna, 

~ & ett bra riktmärke är just fnisset,

som visar lite på att ingenting som känns jobbigt för 

barnet pågår ’under täcket’.

nu ska jag jobba på med bilder medan jag 

överdoserar grönt yogi te med honung,

~ & lyssnar på vad som helst på nätet 

med världens bästa mia skäringer. 

allt gott till Er därute !

♥