WHEN IT RAINS ON BALI

my sunday has a sound and cirrus clouds for real. t h i s cirrus is by bonobo;

i helgen sitter jag på en fest.
fjädrar, påskharar, levande ljus, såpade golv, tulpaner,
gudomlig mat, fågelsång som tar sig ända in.
- hur var bali denna gången, hannah ?
frågar någon.
jag hör mig själv sucka av välbehag.
- magiskt.. alltid magiskt. men mer & mer så.

- men hur då ? hur ä r det då ?
frågar någon annan.
- vad är det som är så.. magiskt ?!

m a g i s k t.
jag vet att det kan låta som ett ord för vissa,
ett som.. förlorat sin tyngd. inte för mig. 
medges; ganska mycket är magiskt i livet, tycker jag.
men ingen gång
{okej, kanske någon gång. en annan dags historia.}
är det så sant för mig som när jag pratar om bali.

such ladies.. walking in the rain.. | sara with most beautiful, kindest stranger



- det är människorna, säger jag först.
- deras léende går ända upp i ögonen & ända in i.. i mig. 
varje gång. alltid. de är bara så.. fruktansvärt vackra.

- pratar de engelska ? frågar en tredje.
jag ler, inåt, för att jag faktiskt måste tänka efter en sekund.
vilket språk pratar vi med varandra? vi bara pratar,
tänker jag. - mm, ganska bra gör de, svarar jag.
de är.. framförallt är de så.. naturligt & omedelbart
liksom inställda.. på vänlighet. de ä r bara så.
allt, allt går att lösa & förstå då. alla möten är möjliga.

- varmt và ? frågar någon med en pust & en blinkning.
- ja, det är varmt, ler jag. magiskt fuktigt !
vi måste skratta. 
- .. och regn perioderna då ? hur är det med regnet ?
jag har redan en dag, direkt, för min inre syn.
- vi har aldrig varit där under någon av dem.. 
och det har vi inte.. än. men jag tänker på en dag senast.
denna. förevigade.
när det regnade några underbara timmar.
och ja, hur är det nu med regnet ? 
vad gör man när det regnar på gudarnas ö ?

always the frangipani’s. scattered everywhere. | sara in our private little pool. well, what can you do? last room available late at night was a private pool villa. it’s tough. but somebody’s gotta take it..




man söker gatorna i bil, med bali kaffe i pappmuggar, 
och vår allra käraste egen ketut. för att man har med
sig fotografier, satta i ram, av de förevigade förra resan.
de som tog sig in & stannade kvar av alldeles speciella skäl.
man torkar tårar på kinderna ständigt, när ketut inte ser,
för att han bara är så fantastisk där han envisas med
att springa in & ur bilen för att fråga människor längs vägen.
man tar varandras händer, blint & vant på sätet, 
medan man stirrar ut i regnet på de här människorna,
som man inte känner, men ändå känner,
som med enorma léenden mot varandra, yviga gester,
~ & fundersamma ansikten, är lika fast beslutna 
som vi, att hitta paret från blomsterfältet.
med andan i halsen, hoppet i bröstet;
få se att de lever, få ge dem deras porträtt, pengar
och förhoppningsvis nya möjligheter.

man badar i regnet. man vänder ansiktet mot det
och blundar; sparar det så. alltid. 
man tar simtag bland frangipani’s & droppar.
man känner att man lever. i minst varenda procent
av sig själv som också är vatten.
och man ligger på vita massage britsar bredvid varandra,
i ett dovt rum där det doftar blommor
och levande ljus, slumrar in små stunder
under mjuka händer, precis perfekt skrubbande
kokoskräm & varma handdukar. vaknar små 
stunder & ligger bara så, på vars en kind,
vända mot varandra, förlorar sig i varandras blick;
den som speglar och vet allt om den andras lycka,
i ögon blanka av tacksamhet i dunklet.

det sägs att
livet inte handlar om att vänta på att stormen
ska passera, utan om att lära sig dansa i regnet. 

och det är just det som är magiskt med bali.
det påminner en om att solen, stormen, regnet,

allt,

är en dans.



h






//




this weekend i'm sitting by the table at a party. 
feathers, easter bunnies, candles, soaped white wooden floors,
tulips, divine food, ~ & birdsong that reaches all the way in.

- how was bali this time, hannah? 
someone asks. 
i hear myself sighing with pleasure. 
- magic.. always magic. but more and more so. 

- but how? how so ?
asks someone else. 
- what is it that is so magical about it..?! 

m a g i c a l. 
i know it may sound like a word for some, 
~ one that.. has lost its weight.
not for me. 
granted; quite a lot is magic in life, i think. 
but at no other time 
{okay, maybe some time. other day story.} 

is it as true for me,
as when i talk about bali.





- it's the people, i say firstly.
- their smiles go all the way up into their eyes
& all the way in.. into me. 
every time. always. they’re just so.. tremendously beautiful. 

- they speak english ? asks a third. 
i smile, inwardly, because i actually have to
consider it for a second. 

the language in which we talk to each other ?
we're just.. talking, i’m thinking.

- mm, pretty good they do, i reply. 
they are.. most of all they’re so.. naturally and immediately 
as if.. attuned to kindness. they’re only l i k e that. 
everything, everything can be solved & understood then.
all encounters are possible. 

- hot there, huh ? asks someone with a whiff & a wink.
- yes, it's hot, i smile. magically humid ! 
we have to laugh.
- .. and what about the rain periods ? what’s the rain like ? 

i already have a day before me, in my mind's eye. 
- we've never been there for any of them.. 
and we havn’t.. yet. but i’m thinking about a day,
on our last trip. this one. eternalized.
when it rained for a few wonderful hours. 

and yes, what about the rain ?
what do you do, when it rains on the island of the gods ?





from the car you search the streets, with bali coffee in cardboard cups,
and your own & dearest ketut at the wheel. 
because you have photographs; put in frames,
of the immortalized ones from the previous journey.
those who got into your heart, ~ & stayed there, for very special reasons.
you dry tears from your cheeks constantly, when ketut doesn’t see,
because he is just so amazing.. the way he insists to
run in & out of the car, in the rain, to ask people along the way.
you take each other's hands, blindly & from habit, on the seat,
while staring out into the rain onto these people,
these people you don’t really know, yet you know them,
they who, with huge smiles for each other, sweeping gestures,
~ & pensive faces; is equally determined as you, 
to find the couple from the flower field.
you’re holding your breath and hope in your chest;
to get to see that they are still alive, get to give them their portraits,
money.. and hopefully new opportunities.

you bathe in the rain. you turn your face towards it
and close your eyes; save it like that. always.
you take swimming strokes among frangipani's & raindrops.
you feel that you are truly living. with at least every percent
of yourself that is also water.
and you lie on white massage bunks next to each other,
in a relaxed room, that holds you, and the scent of flowers
and candlelight. you drift off for little moments under soft hands,
just perfectly grazing coconut cream, ~ & hot towels.
you wake for small moments, just lying like that, on a cheek each,
facing each other, lost in each other's gaze;
the one reflecting and knowing all about the happiness of the other,
in eyes glistening from gratitude in the obscure.




it is said that 
life isn’t about waiting for the storm to pass,
it’s about learning to dance in the rain. 

and that is precisely what is magical about bali. 
it reminds you that the sun, the storm, the rain, 
all of it, everything, 


is a dance. 




h