CURRENT OBSESSIONS

jag har helg-huvudvärk och ett garnnystan av drifter & intuition
bakom revbenen. inget att reda i i dag.

bara fotografera och skriva. mitt enda sätt.

det bästa sättet i världen jag vet. att leta ljus och rätt ord

i de mörkaste hörn. pauser bara av kaffe
{vi maler de kopi luwak bönor jag köpte med från bali.

jag återkommer till det.} och whiskey.
så flyter kväll in i morgon, blandas med stjärnklar natt,
där jag driver in & ur sömn med ljus som får brinna.

mer som får brinna. och musik.
ett helt nytt album av musik, sprängfyllt av betydelse,
- fast bara mitt för nu. 

Ni som brukar vara här vet att jag tycker
mycket om syskonen angus & julia stone’s musik. 
denna går nu varm, både bildligt och bokstavligt
och först är det något med hennes röst som skaver.
men när den sjunker in, på repeat, är det mer än all okay.
på massivt hög volym.
så att garnnystanet där inne blir alltmer poröst.
så mycket själ i ett enkelt piano riff och perfekta trumslag.
hjärtslagen ekar.
jag dansar ensam. enkelhetens lycklig. 

det är en sån’ vacker sak det där.
svår att dela med sig av, utan att den blir en platt kliché,
men likväl minst lika sann.
människors ensamma stunder. 
en av de vackraste saker jag vet. utan att egentligen veta.
och däri också det vackra egentligen ju.

som detta, nu dock delat med Er. en söndag förevigad.
alla ljus brinner, utanför soldattorpets stiliga gamla fönster
skiftar ljuset rörande vackert, jag har ett glas whiskey
stående som kan få ta mig timmar, ändå ingen is.
bali ligger kvar, bronserad på huden.
jag lyfter ett av doft-korten från qatar’s flygplats.
vi förälskade oss i de maffigaste parfymflaskorna någonsin, där,
- i myllret av svarta huvuddukar & vita långskjortor svepande stengolven.
vi lyckades backa därifrån, trots vår tradition att alltid köpa
vars en ny doft, en lämna-bali-tröst i sprayform.
de doftar fortfarande, känner jag nu..
och christian dior, som Du lyckats.

jag hänger på mig mitt 'N.Y transit token'.
doftar på det också.
{denna mani att ta in allts doft. vart har jag fått den ifrån?}
den doftar ju just inget, men bär minnen desto starkare.
får mig att tänka på twin towers och vår midsommarnatt
i the Greatest Bar on Earth, allra högst upp i det norra tornet.
jag minns pianomusiken. och svindeln framme vid fönstren.
höjden. stålkonstruktionen. hjärtat värker till lite.
jag fingrar på småsaker & vidrör försiktigt stora tankar.
det är en sån’ vacker sak det där.
människors ensamma stunder. 

spela henne högt. dansa som om ingen ser.
och säg mig;
vilken är den vackraste ensamma stunden Du vet? 
jag tycker så mycket om Era tankar.



med en hel massa kärlek,


h

stills & self portraits from the studio | n°1, 2 & 3 :

the most beautiful black dress i’ve ever worn is by candela / free people

n° 4 : crystals from the rock shop by johnyrocks | erica weiner has

N.Y transit token necklaces | all on big book

photographers i met and liked bought at fotografiska

n°5 : antique books bought in paris w. handmade pencils from inkkit

small images : black leilana stud bra from spell | vintage stuff | etc

feather is handmade for me by sara

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

i have a weekend headache and a ball of thread made of

instincts & intuition behind the ribs. nothing to be unravelled today.

just photograph and write. perhaps my only ways.

the best ways in the world i know of,  to look for the most

beautiful light and the most suitable words, in the darkest of corners.

there are breaks only for coffee {we grind the kopi luwak beans i bought

on bali. i’ll come back to that.} and whiskey.

and so evening floats into morning, mingles with starry night;

where i drift in & out of sleep

with candles allowed to keep burning.

much more that is allowed to burn. and music.

a whole brand new album of music, filled to the covers with

significance, but just mine for now.

you who are regularly here, know how much i

like the music of siblings angus & julia stone.

this is now the one spinning, - and spinning me.

at first there is something about her voice that chafe a bit.

but once it sinks in, on repeat, it's more than all okay.

on massively high volume. so that the ball of thread in there

is honeycombed. so much soul in a simple piano riff

and perfect drumbeats, echoing heartbeats.

i dance alone. the happy of simplicity.

it's such a beautiful thing that.
difficult to share without it becoming a flat cliché,
but nevertheless equally at least as true.
people's solitary moments.
one of the most beautiful things i know.
without really knowing.
and in just that lies the beauty really.
like all of this, however now shared.
a sunday eternalized.
all candles burning and outside the soldiers cottage’s
handsome old windows; the light shifts stunningly.
i have a glass of whiskey attending, one that can
get to stay for hours, got no ice anyway.
bali lingers on bronzed skin.
i pick up one of the scent cards from qatar airport.
we fell in love with the mightiest of perfume bottles ever, there,
- in the concourse of black head scarves
and white long dresses sweeping stone floors.
we backed away, despite our tradition to always buy
a new scent each, a leaving- bali-comfort in spray form.
the cards still carry scent, i realize now..
.. and christian dior, how you’ve flourished with this one.

i put on my N.Y. transit token. smell that too.
{this mania to take in the scent of everything. where did i get that from?}
it doesn’t really have a scent, but a memory nonetheless powerful.
i think of the twin towers and our magic midsummer night
in the Greatest Bar on Earth, at the very top floor of the north tower.
i remember piano music. and my vertigo in front of the windows.
the height. the steel construction. my heart ache a little.
i fiddle with the small things & carefully touch the big thoughts.
it's such a beautiful thing that.
people's solitary moments.

play her loudly. dance as if nobody’s watching.

then tell me;

which is the most beautiful solitary moment, you know?

i like so much your thoughts.

with a whole lot of love,

h