THE DARK CHOCOLATE IF YOU WILL

jag hade den vackraste kväll i går. 

satt på golvet och sorterade gamla anteckningar & fotografier, 

med ett hav av tankar & toner omkring mig,

till en försvinnande sol, musik, - & en fullmåne som tog plats,

rann ut över golvet den med.  

det är så mycket som ligger undanstoppat
i analoga askar och digitala vrår.

här är en del av det. allt mellan fotografier jag tagit

för lillasyster till gamla självporträtt & porträtt,

texter, texter, texter. de som rör vid hjärtat.

quartet from ’11 - 'the canelle shadows and vanilla light' -  they had a soundtrack too, back then, - the studio 360 'we added it up';

recepten på de sortens hjärtan av choklad finns hos emma.
och lyckan? den finns bland kanel-skuggor och vanilj-ljus.
och precis överallt där emellan.

och nu? nu ska jag springa mellan åkrar som
viskar om vår, med signerings-pennan i högsta hugg.
tänk att ha sina dröm-makare, de som får ut allt det här
på papper jag äntligen kan stryka fingrarna över,
på några andetag & fågelsångs avstånd.  

med kärlek,

h

stills for soulfood are shot on amazing work
featuring fares fares by johan renck from the last magazine |
the canelle et vanille series can all be seen closer here |
selfportrait, music & words scribbled down;
thank you roman payne for phrasing it so beautifully.
 © hannah lemholt photography





//



i had the most beautiful evening yesterday. 
sat on the floor and sorted old notes and photographs, 
with a sea of ​​thoughts and notes surrounding me, 
to a vanishing sun, music, - & a full moon taking its place;
spilled all over the floor, she too. 

there’s so much that lies tucked away in 
analog boxes and digital corners. 
this is part of it. everything from photographs i’ve taken 
for soulfood, to series of old self-portraits & portraits,
and words, words, words. those touching the heart.

the recipes for the kind of hearts made of chocolate 
are over at emma’s. and the happiness? 
among cinnamon shadows and vanilla light. 
and just about everywhere in between. 

and now? now i'm gonna run between fields 
whispering of spring, with the signing pen at the ready. 
imagine having ones dream-makers, the ones that get all of this 
onto paper i can finally stroke my fingers over,
- at a few breaths & a birdsong’s distance.


with love,


h

DREAM BEACH

vissa saker, eller ska jag säga, - vissa platser, vissa människor,

vissa stunder, de har ju inga ord som gör dem rättvisa.

jag ska inte berätta min dröm

{man kan tråka ut vem som helst till tårar med det där}.

jag ska istället bara berätta att då, när vi vadar ut i havet,

med väskor på huvudet, - & kjolar samlade i knutar, 

när vi tar fart med båten & ser bali bli mindre, snabbt, bortom vågskummet,

när vi går i land en stund senare,

med väskor på huvudet, - & kjolar samlade i knutar,

när vi hoppar på bakpå scooters och håller om de vi aldrig träffat

med gammal vänskaps självklarhet,

när vi, 

framförallt när vi

kört en stund på dammiga vägar; smala mellan palmer & snårskog,

- & en träskylt i pilform förkunnar att med en skarp sväng

tar vi nu av ner mot dream beach, 

när jag förundrat ser mig omkring i farten,

på de vackraste av stora hyddor högt upp på pålar;
 i solblekt strå & vindpinat trä,

då kunde den här platsen ha hetat vad som helst,

men så klart heter den dream beach.
jag har den där överväldigande känslan, som jag hittils
bara varit med om ett par gånger i livet;

att här har jag varit förut.

fast att jag aldrig satt min fot här.

för den här platsen har jag drömt om.

han i backspegeln ler mot mig.

jag skakar på huvudet och skrattar. han bara ler.

kanske är det inte att det inte finns ord som gör rättvisa.

kanske behövs det inga ord.

jag minns inte att det någonsin fanns ord

i drömmen.

sedan dess har jag blivit tvungen att kapitulera.

det finns inte längre något sätt att leva mitt liv på ett

 fullkomligt vis, utan gudarnas ö i det.

bali. det har tagit mitt hjärta så oväntat.

visst, det låter ju som ett paradis, bara på namnet,

likväl var jag var helt oförberedd på att jag skulle känna

så för själva ön. för folket.

varje gång blir det svårare & svårare att lämna

och känns mer & mer tomt när vi är tillbaka hemma.

sist föll jag på knä på stenplattorna i trädgården,

så fort taxin kört iväg och jag blev ensam.
och jag grät. och grät.
det där är kanske sådant man inte ska berätta för folk,
men så var det.

jag kände mig förlorad & funnen, på samma gång.

och det är en ravin där emellan,

mycket att få plats med i en enda kropp.

och det är hela denna kropp som saknar det.

som fattas en hel ö.

som längtar till där orden inte behövs.

med kärlek,

h

photos & a portrait from dream beach :
my sandals are holding beach treasures & this bracelet |
sara is wearing shells around her neck, warrior crown
and the full moon lace maxi kimono : all LW |
the feather is hand made for me by sara
© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration



// 


some things, or should i say, - some places, some people, some moments;
they don’t have any words that do them justice.
i won’t tell you my dream
{you can bore anyone to tears doing that}.

instead i’ll just tell you that just then, when we wade into the sea,
with bags on our heads, - & skirts gathered in loose knots,
when we take the speed boat & see bali become smaller, fast,
beyond the whitecaps,
when we go ashore a while later,
with bags on our heads, - & skirts gathered in loose knots,
when we jump on the back of scooters
and firmly embrace those we never met with an ease
as if we knew eachother always,

when we’ve, especially when we’ve
driven for a while on dusty roads;
narrow and tucked in between palm trees and brushwood,
- & an arrow shaped wooden sign proclaims that,
with a sharp turn
we’re now taking off down towards dream beach,
when i, in wonderment, look around on the fly,
see stunning huts of sun-bleached straw & windswept wood;
reaching for the sky up on high poles, 
- then that place could’ve been called anything,
but of course it's called dream beach.
i have that overwhelming sense, that i’ve only
experienced a very few times in my life so far;
that i’ve been here before.
though i’ve never set foot here.

for this place i have dreamt of.
the he in the rearview mirror smiles at me.
i shake my head and laugh. he just smiles.
maybe it's not that there are no words that can do justice.
perhaps no words are needed at all.
i don’t recall that there were ever words
in the dream.

since then i’ve had to surrender. 

there is no longer any way to live my life in a 

  complete way, - without the island of the gods in it. 

bali.

it has touched my heart so unexpectedly. 

sure, it carry the sound of paradise, in just the name alone.

nevertheless, i was totally unprepared for feeling

like i do for the island itself. for the people. 

each time it gets harder and harder to leave 

and feels more and more empty, when we’re back 'home'. 

last time i fell to my knees on the paved path in the garden, 

as soon as the taxi drove off and i was alone.
and i cried. and cried.

maybe that's one of those things you shouldn’t tell people,
but so be it. 

i felt totally lost and completely found,

all at the same time. 

and there is a ravine in between, 

a lot to be held inside just one body.

and it’s this whole body that misses it.
misses an entire island. 
longs to be where words are not needed.


much love,

h

CURRENT OBSESSIONS

jag har helg-huvudvärk och ett garnnystan av drifter & intuition
bakom revbenen. inget att reda i i dag.

bara fotografera och skriva. mitt enda sätt.

det bästa sättet i världen jag vet. att leta ljus och rätt ord

i de mörkaste hörn. pauser bara av kaffe
{vi maler de kopi luwak bönor jag köpte med från bali.

jag återkommer till det.} och whiskey.
så flyter kväll in i morgon, blandas med stjärnklar natt,
där jag driver in & ur sömn med ljus som får brinna.

mer som får brinna. och musik.
ett helt nytt album av musik, sprängfyllt av betydelse,
- fast bara mitt för nu. 

Ni som brukar vara här vet att jag tycker
mycket om syskonen angus & julia stone’s musik. 
denna går nu varm, både bildligt och bokstavligt
och först är det något med hennes röst som skaver.
men när den sjunker in, på repeat, är det mer än all okay.
på massivt hög volym.
så att garnnystanet där inne blir alltmer poröst.
så mycket själ i ett enkelt piano riff och perfekta trumslag.
hjärtslagen ekar.
jag dansar ensam. enkelhetens lycklig. 

det är en sån’ vacker sak det där.
svår att dela med sig av, utan att den blir en platt kliché,
men likväl minst lika sann.
människors ensamma stunder. 
en av de vackraste saker jag vet. utan att egentligen veta.
och däri också det vackra egentligen ju.

som detta, nu dock delat med Er. en söndag förevigad.
alla ljus brinner, utanför soldattorpets stiliga gamla fönster
skiftar ljuset rörande vackert, jag har ett glas whiskey
stående som kan få ta mig timmar, ändå ingen is.
bali ligger kvar, bronserad på huden.
jag lyfter ett av doft-korten från qatar’s flygplats.
vi förälskade oss i de maffigaste parfymflaskorna någonsin, där,
- i myllret av svarta huvuddukar & vita långskjortor svepande stengolven.
vi lyckades backa därifrån, trots vår tradition att alltid köpa
vars en ny doft, en lämna-bali-tröst i sprayform.
de doftar fortfarande, känner jag nu..
och christian dior, som Du lyckats.

jag hänger på mig mitt 'N.Y transit token'.
doftar på det också.
{denna mani att ta in allts doft. vart har jag fått den ifrån?}
den doftar ju just inget, men bär minnen desto starkare.
får mig att tänka på twin towers och vår midsommarnatt
i the Greatest Bar on Earth, allra högst upp i det norra tornet.
jag minns pianomusiken. och svindeln framme vid fönstren.
höjden. stålkonstruktionen. hjärtat värker till lite.
jag fingrar på småsaker & vidrör försiktigt stora tankar.
det är en sån’ vacker sak det där.
människors ensamma stunder. 

spela henne högt. dansa som om ingen ser.
och säg mig;
vilken är den vackraste ensamma stunden Du vet? 
jag tycker så mycket om Era tankar.



med en hel massa kärlek,


h

stills & self portraits from the studio | n°1, 2 & 3 :

the most beautiful black dress i’ve ever worn is by candela / free people

n° 4 : crystals from the rock shop by johnyrocks | erica weiner has

N.Y transit token necklaces | all on big book

photographers i met and liked bought at fotografiska

n°5 : antique books bought in paris w. handmade pencils from inkkit

small images : black leilana stud bra from spell | vintage stuff | etc

feather is handmade for me by sara

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

i have a weekend headache and a ball of thread made of

instincts & intuition behind the ribs. nothing to be unravelled today.

just photograph and write. perhaps my only ways.

the best ways in the world i know of,  to look for the most

beautiful light and the most suitable words, in the darkest of corners.

there are breaks only for coffee {we grind the kopi luwak beans i bought

on bali. i’ll come back to that.} and whiskey.

and so evening floats into morning, mingles with starry night;

where i drift in & out of sleep

with candles allowed to keep burning.

much more that is allowed to burn. and music.

a whole brand new album of music, filled to the covers with

significance, but just mine for now.

you who are regularly here, know how much i

like the music of siblings angus & julia stone.

this is now the one spinning, - and spinning me.

at first there is something about her voice that chafe a bit.

but once it sinks in, on repeat, it's more than all okay.

on massively high volume. so that the ball of thread in there

is honeycombed. so much soul in a simple piano riff

and perfect drumbeats, echoing heartbeats.

i dance alone. the happy of simplicity.

it's such a beautiful thing that.
difficult to share without it becoming a flat cliché,
but nevertheless equally at least as true.
people's solitary moments.
one of the most beautiful things i know.
without really knowing.
and in just that lies the beauty really.
like all of this, however now shared.
a sunday eternalized.
all candles burning and outside the soldiers cottage’s
handsome old windows; the light shifts stunningly.
i have a glass of whiskey attending, one that can
get to stay for hours, got no ice anyway.
bali lingers on bronzed skin.
i pick up one of the scent cards from qatar airport.
we fell in love with the mightiest of perfume bottles ever, there,
- in the concourse of black head scarves
and white long dresses sweeping stone floors.
we backed away, despite our tradition to always buy
a new scent each, a leaving- bali-comfort in spray form.
the cards still carry scent, i realize now..
.. and christian dior, how you’ve flourished with this one.

i put on my N.Y. transit token. smell that too.
{this mania to take in the scent of everything. where did i get that from?}
it doesn’t really have a scent, but a memory nonetheless powerful.
i think of the twin towers and our magic midsummer night
in the Greatest Bar on Earth, at the very top floor of the north tower.
i remember piano music. and my vertigo in front of the windows.
the height. the steel construction. my heart ache a little.
i fiddle with the small things & carefully touch the big thoughts.
it's such a beautiful thing that.
people's solitary moments.

play her loudly. dance as if nobody’s watching.

then tell me;

which is the most beautiful solitary moment, you know?

i like so much your thoughts.

with a whole lot of love,

h

LEEKING SOME LOVE

sneak peek from the shoot for fira autumn’14 - a love story | models are my forever beloved muse & new fave face - bodhi

jag har haft en märklig helg.

en helg som har varat ända till nu.
en som lever vidare i form av ett léende
som liksom inte vill låta sig nötas bort,
verkar bara ta sig allt längre in; djupna de där
smajlgroparna, som storasyster försökte tuta i mig
var en missbildning, när vi var små.
det där fån-léendet på mina läppar, massor av musik,
ett bali som denna gången förblir på huden,
vår och fågelsång i morgonluften och
en evigt bara lavinartad växande passion för mitt arbete;
allt det där bidrar till en känsla i hjärttrakten,
lite som om att risken är att det kanske skulle kunna brista.
av ren & skär lycka och.. uppfyllande.

för det är ju uppfylld jag är.
därav den där känslan igen, av att någon har 
placerat en lyckogranat mellan mina revben. en som
aldrig brisrerar, bara består. trots att den hela tiden 
vidrör mitt hjärta, borde detonera. 

och det ord som ständigt återkommer;

så att jag måste skriva ner det, 

viska det,
säga det högt så många gånger på rad
att det till slut låter som en ramsa?


tack.

det var det. jag ville bara titta in snabbt och läcka lite
av allt det där ljuset, all den där kärleken,
~ & smyg-visa Er lite bilder för hösten.
fast först väntar en vår. en sommar också.
och där göms ytterligare en tacksamhet; för den här sidan året
viskar om så mycket vackert, så många på nytt.
men först, allra först; ska en helg få
dröja sig kvar i mig. kanske ända till nästa.

med ett léende. ett stort ett.
ända in,


h

//

shoot : fira autumn’14 - a love story

models : lina lindholm & christoffer erneholm

make up & hair : jossi madsen

quote i wrote on an old envelope : rumi

the little mayfly is hand painted for me by sara

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

 i’ve had a wondrous weekend.
a weekend that has lasted until now.
one that lives on in the form of a smile
that simply refuses to wear off,
just seem to be making its way further in;
deepening those dimples that my big sister tried to
convince me was a deformity, when we were growing up.

that halfwit smile, loads of lovely music,
a bali that this time remains on the skin & in the soul,
spring and birdsong in the morning air and
a forever growing avalanche of passion for my work;
all of that is what contributes to a precordium sensation
a little as if the risk is that it could perhaps rupture.
from pure happiness and.. fulfillment.

because it's fulfilled that i am.
thereof that feeling again; as if someone has
placed a blissfulness-granade between my ribs.
but it never explodes, only consists,
although it continually keeps touching my heart,
ought to detonate. 

and the word that keeps coming to me;
so much so that i have to write it down,
whisper it,
say it out loud so many times
in a row that it eventually sounds like a
chant of some sort ?


thank you.

and that ’s all.
i just wanted to check in quickly
and leak a little of all that light, all that love,
~ & sneak peek show you some pictures of autumn. 
although first awaits a spring. a summer too. 
and right there some additional gratitude lies hidden;
this part of the year whisper about so much beauty, so many anew. 
but first, first of all; a weekend is gonna get to linger
in me even longer. perhaps all the way into the next one.




with a smile. a deep one. 
all the way in, 

h