9.28.2015

ODE TO AUTUMN








vi är i indiansommaren så mycket vi bara kan.
sitter halva söndagen på café stolar vippiga av kullersten,
dricker cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 
i flera omgångar, flyttar bara för att följa solens väg över himlen.
 i timmar tittar vi på främlingar som passerar, här i vår stad vid havet.
vi ler och säger att det verkligen är en regnbågens plats.
jag stryker över bulan på magen och tänker att vi kunde
inte ha valt bättre, även om vi inte visste än då,
när alla pilar pekade hitåt, att vi ska bli tre.
vi gick bara på känsla. samma känsla av hemma
som förde oss samman från första början.

det är så sanslöst vackert hur folk sitter och pratar,
i stickade tröjor och färgsprakande sjalar, men än så länge
utan tjocka jackor. hur de lyfter sina ansikten mot solen
och hur luften är sådär underbart hög. en sådan frihet däri.
det här.. det här är det bästa med hösten,
tänker jag om och om igen,
- & om vad som känns som hundratals olika saker.
för mig är nog det bästa med hösten, om jag måste välja
en sak, känslan av en ny start. som första skoldagen
och den där buketten med ny-vässade orange blyertspennor.
det är bara att börja skriva ner dess historia. bladen är
blanka där de faller i virvlar mot bilrutan när vi kör hem.







finaste kristin, vid ett helt annat hav, ställer sig höstfrågor och listar.
jag får lust att haka på, liksom bara för att det är hon.


vad kommer du äta i höst ?

just nu är jag alldeles tokig i tomatsoppa.
favoriten rör spartanen i på gasspisen; den med rostade tomater,
vitlök, balsamvinäger & basilika. bredvid blir det alltid små
surdegs-knäcke som lillasyster hade med från sverige;
med mjuk philadelphia & lite vällagrad cheddar på.


vad kommer du dricka i höst ?

massor av vatten försöker jag få i mig. och te på pepparmynta.
jag dricker inget vin alls med bulan, - även om kvällarna nu,
är de första på de här sex månaderna när suget efter ett glas rött kommit.
jag har valt att se den här tiden som en riktig detox,
hur många vänner runt bordet på restaurangen som än säger
men ett glas f å r man dricka, honey !
det känns alldeles rätt för mig att låta bli helt, både i kroppen och själen.
jag kysser m lite extra djupt, alldeles efter hans klunkar istället.
och det är dubbel lycka i rött.







vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst ?

jag har hunnit tänka många gånger redan, hur lyxigt det är just nu,
att jobba hemifrån mycket. i studion lever jag i lång kimono
och tänker ofta på alla blivande mammor i storstadsmyllrets london
som skyndar till olika kontor, eller ännu mer, står upp hela dagen, - på höga klackar.
då drar jag raggsocks-fötterna under mig i fårfällen och
säger ett extra thank you, thank you, thank you.



vad gör du om dagarna egentligen ?

jag arbetar allra mest med fotografier och några nya, fina projekt
för hösten & vintern. tankarna är ett sorl av allt det,
tillsammans med en liten röst som då och då påminner
om några månader är du mamma.
då kan jag antingen skratta till av förundrad förväntan
eller bli lätt skakig i knäna.



vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

jag hade precis lämnat det gamla soldattorpet inbäddat
mellan skånska fält, - för london och kärleken.
när jag skriver ner det nu, måste jag se efter att det ens stämmer
och det slår mig igen hur mycket som kan hända på bara ett
år i livet, när allt plötsligt bara hamnat rätt.





  


vad kommer du lyssna på ?

förundrat på hjärtljud, - ett extra vildhästbankande nära mitt eget,
söndagsjazz på en underbar club, spartanens röst som pratar med bulan
att jag blir alldeles vimmelkantig av kärlek, podcasts när jag arbetar,
- & en alldeles speciell lista klassisk musik som är ett av de
kommande projekten för den här hösten


vad läser du?

kärleksbrev och sally mann's självbiografi hold still


vad tittar du på?

tacksamt på havet, förundrat på en ultraljudsbild,
tätt tillsammans på svartvita gamla filmer,
- & granskande på pappersprover och provtryck av
fotografier för kommande lilla print shop'en









vad var det bästa med sommaren ?

det bästa den här sommaren var för mig att jag mådde bra min kropp,
efter att ha varit en av dem som undrar varför det kallas morning sickness
när det är varje vaken minut av dagen, under hela våren.
jag vet inte hur många gånger jag tänkte att så länge man är frisk 
finns det egentligen ingenting att inte vara tacksam för varje dag i livet.

jag har njutit enormt av vår nya lägenhet, av kärleken,
av att återupptäcka lyxen i att andäktigt packa upp minnen
och inse vilken rikedom några år av liv kan rymma,
- & av kreativiteten som spirade lite extra starkt 
kanske just i och med sommar-regnet.



vad har du för höstplaner ?

jag har några fotografi-projekt på resande fot runt hörnet,
- & sedan vill jag njuta av att ta det lite lugnare.
jag vill försöka lära mig om andning och bara vara alldeles här;
att vara i just den här tiden av både före & förväntan.

just nu är vi i indiansommaren så mycket vi bara kan.
går upp lite extra tidigt för att hinna sitta tillsammans
morgonsolen på det lokala caféet som rostar sitt kaffe själva,
dricka cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 
och flytta runt bara för att följa solens väg över himlen.




med kärlek och tusen tack för alla fantastiska
lyckönskningar Ni lämnat efter Er,
både här & på instagramsedan jag berättade om 
att det slår två hjärtan i mig,



h



all photos are from the autumn'15 look book fall in bloom
for swedish brand fira | model is my little muse lina lindholm |
mua & hair : magic miss madsen | © hannah lemholt photography


//




we dwell in this indian summer as much as we can.
spend half of sunday on coffee shop chairs, cobblestone-swagging.
drink café au lait & freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
in several turns, - move only to follow the sun's path across the sky.
 for hours we look at strangers passing, here in our new city by the sea.
we smile and say that it really is a rainbow spot on earth.
i stroke the bump and think, again, that we couldn’t have
chosen any better, although we didn’t even know yet back then,
when all arrows just seemed to be pointing this way,
that we are to become three. 
we just went on feeling. that same sensation of home
which brought us together from the beginning.

it is so blindingly beautiful how people sit and talk, in knitted
sweaters & wrapped colorful scarves, but so far without thick jackets.
how they lift their faces to the sun and how the air is that
especially wonderful autumn clear. such a freedom therein.
this.. this is the best part of autumn, i think over and over,
- & about what feels like hundreds of different things.
for me, the best part of autumn, if i have to choose one thing,
is probably that feeling of a fresh start. like the first day of school
and that bouquet of freshly sharpened orange pencils.
it’s all about starting to write down its story.
the leafs are all unwritten where they fall in still twirls
against the car window as we drive home.




beautiful kristin, living by a different sea, asks herself autumn questions
and i get the urge to join in on the autumn list, just because it's her.



what you will you be eating this fall ?

right now i'm crazy about tomato soup.
the favorite is one the spartan stirs on the gas cooker,
- the one with slow roasted tomatoes, garlic,
italian balsamic vinegar & fresh basil. 
on the side there’s the sourdough crisp bread that
baby sister e brought from sweden;
with soft cream cheese & some aged cheddar on top.



what will you be drinking this fall ?

i try drinking lots of clean water now. and peppermint tea.
i drink no wine at all with the bump, - although the evenings now,
are the first in the last six months when cravings for a glass of red has hit.
i have chosen to see this time as a real detox,
however many friends around the table at the restaurant may say
but you’re a l l o w e d one glass, honey !
it feels completely right for me to skip it, in both body and soul.
i kiss the spartan a little extra deeply, just after his sips instead.
and that right there, is double blissfulness in red.



what will be your most used garment this fall ?

i've had time to think many times already, how luxurious it is
when expecting a baby, - to be working from home a lot.
in the studio, i live in long, soft kimonos and often think of all
expectant mothers in the metropolitan hive of london, hastening
to offices, or even more, standing up all day; in high heels.
that’s when i pull my teal sock-feet under me in the sheepskin
and say an extra thank you, thank you, thank you.



what is it you actually do all day ?

i work mostly with photographs and some exciting,
new projects for autumn & winter. my thoughts are a constant
murmur of all of that, along with a small voice that occasionally
remind me that in a few months, you’ll be a mother.
that’s when i either chuckle in amazed anticipation
or become a bit weak in the knees.



what were you up to at this time a year ago ?

i had just left the old soldier's cottage nestled in
between the swedish fields, - for london and for love.
as i write that down now, i have to make sure that
that’s even actually right. and it strikes me, again, how much that
can happen in just a year of life,
when all of a sudden everything is just.. right.



what will you be listening to this fall ?

marvelled at the sound of a heart beat,
- a wild horse one pounding close to my own,
sunday jazz at a wonderful club, the spartan's voice
talking to the bump in a way that make me dizzy with love,
podcasts when i'm working,
- & a special list of selected classical music
that is also part of one of the projects for this autumn



what are you reading ?

love letters and sally mann’s autobiography hold still



what are you watching ?

gratefully the sea, astonished an ultrasound image,
closely curled together black and white old movies,
- & observantly paper samples and proofs of photographs
for the upcoming small print shop




what was the best thing about this summer ?

the best this summer for me, was that i felt good in my body finally,
after having been one of those who wonder why it’s called morning sickness
when it’s every waking minute of the day, throughout the spring.
i don’t know how many times i thought that as long as you are healthy
there is really nothing not to be thankful for every day of life.

i have enjoyed, so much, our new apartment. the love.
and to rediscover the luxury of carefully unpacking memories
and what treasures a few years of life can hold,
- & i’ve also enjoyed the creativity that sprouted a little
extra strong, perhaps from all the raining.



what are your plans for this fall ?

i have some photography projects on tour, just around the corner,
- & when they’re done i’m looking forward to enjoying just taking it a bit easier.
i want to try to learn about breathing, maybe some lamaze,
and just be right here; to really be here and now,
in this special time of both a before and expectant anticipation.


right now we dwell in this indian summer as much as we can.
we get up a bit extra early to get to sit together in the the morning sun
at the local coffee shop, that roast their own coffee, drink café au lait
and freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
- moving only to follow the sun's path across the sky.




with love and a thousand thank you’s
for all the amazing wishes you’ve left behind,
both here and on instagram, since i told you that
there’s two hearts beating inside of me,


h




21 kommentarer:

  1. Åh. SOM Du skriver, och åh, vilka bilder...vilket LJUS i dem. Jag tittar och läser liksom girigt, begärligt...:) Och blir mätt och belåten som efter den godaste middag. Underbart. Tack.

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack för fantastiska ord, joanna..!
      är inne i en sån’ där period när jag tänker
      rätt så mörka tankar om det här skrivandet
      just här, ställer för många frågor jag ändå
      inte har svar på & är liksom allmänt lite skuggigt
      inställd till det hela.. det ska erkännas o c h sägas
      att ord som Dina, de hjälper, - väger massor av
      ljus i andra vågskålen, alldeles speciellt mycket
      då..!

      så TACK till D i g !

      och en varm kram,

      hannah


      Radera
    2. Åh...säger Du det? Vet precis. Jag har ett väldigt kluvet förhållande till mitt bloggande och det ligger mest i träda, faktiskt...jag som är ganska bra på att analysera A L L T jag bär på har så svårt att reda ut varför det känns så. Men *Dina* ord hjälper alltså *mig*...(leende)...för även om jag vet bättre är det så lätt att tänka att andra människor förstås har allt på klart, och går framåt lugna och säkra på sin sak hela tiden. Din blogg är ju så omtyckt, för att inte säga älskad; på något sätt skönt att höra att dess plats i Ditt liv inte alltid är så självklar ändå. För oss som läser är det nog ändå bara underbart, det ska jag säga...en stunds flykt in i en skönhet som inte heller saknar svärta ibland. Och det är nog det, ärligheten, som gör Din blogg så förunderligt fin. Sagt till uppmuntran! Men Din mamma skulle kanske fråga om Du vet *varför* Du känner så...;)...och den frågan ska iallafall jag fortsätta ställa mig själv. Varm kram!

      Radera


    3. mm.. jag har tyckt, - & tycker att det är fantastiskt att 'blogga'
      (är en så total ÄLSKARE av fritt utryck, - & med en blogg kan man ju verkligen det;
      uttrycka sig helt fritt i ord, bild, musik.. hur och vad man vill egentligen ju..)
      och jag har gjort det här så på.. 'egen njutning' redan från början,
      - vilket jag är jätteglad för; har liksom aldrig känt tvång så,
      att det måste vara ett visst antal inlägg eller känt sådana ’regler’,
      utan gjort, - & gör det på lust..
      så det här som kunnat smyga sig in ibland nu.. jag vet inte..
      ibland, om jag ska vara helt ärlig
      (först leta fram det där inne, som sagt.. *ler*) mot både mig själv & nu Dig,
      - så är det nog en känsla av.. ja, men, lite 'hopplöshet',
      lite i takt med det vi skrev om tidigare, runt att vara närvarande och så..
      att jag känner att jag hinner så långt ifrån allt jag vill (och ska, för all del)
      redan som det är.. och då tror jag att jag ibland att jag kan känna att
      "vad gör detta (skrivandet här) för 'nytta' egentligen?!" ..
      jag skriver aldrig om det, för det handlar inte om bekräftelse utifrån,
      att få höra att 'snälla fortsätt', - det handlar bara om mig.

      .. men så får jag fantastiska mail, eller kommentarer som Dina,
      eller får höra när jag är någonstans (sanslöst fantastiskt) för att folk
      kommer fram och frågar om 'det är jag'.. - hur mycket de inspireras på tuffa dagar,
      eller till och med orkat igenom något riktigt svårt för texter jag skrivit ner.
      det är klart att då.. då känns det, på riktigt som att,
      bara EN sådan människa, - har jag gjort minsta skillnad åt det bättre för
      ens e n människa utan att ens veta det så.. det är ju helt fantastiskt..!

      jag vet ju själv vilken kraft ett stycke musik, eller en textrad kan ha
      för mig själv, - att det faktiskt kan göra skillnad; vara den 'trigger'
      som plötsligt öppnar upp sinnena och får allt att ljusna.
      så.. ja, den biten är enormt fin..

      men ja, jag kommer nog tillbaka till det där ändå,
      som vi skrev om tidigare, - tiden. att vara närvarande.
      jag tycker att det är svårt. jag letar sätt hela tiden.
      samtidigt behöver jag mitt uttryck, som detta. väldigt mycket så.

      också.

      .. jag tror också att jag längtar efter u t b y t e t, som bara nu med Dig,
      det får mig att på riktigt, nu, tänka & känna efter, - jag sitter verkligen här nu.
      i raggsockarna & kimonon. med en kopp varmt kardemummakaffe som jag gick
      och gjorde i ordning för att just.. ta mig den här stunden.
      och däri finns så mycket. närvarandet igen
      (till och med m e d just en skärm emellan!).
      inget annat just nu. bara detta. till fullo. jag njuter av det.

      .. och kanske är det så enkelt att vi alla bara blir 'trötta på oss själva ibland'..?
      (därav behovet av utbytet också.) jag får alltid upp rader av favoriten anaïs nin,
      liksom i bakhuvudet, när jag är på det här humöret, - & de säger nog en del;

      "i’m sick of my own romanticism"

      jag har alltid varit en starkt rotad drömmare, en lone wolf & rätt så stark,
      men verkligen; en drömmare och idealist. jag får många kommentarer,
      - & ser folk benämna det jag gör som ’drömskt’ och att det nästan är
      lite overkligt. då slår det mig alltid att för mig är det inte det. det är såhär
      jag är och ser livet. m e n - där kommer ju det där igen; att kunna bli trött
      också på just det, sitt eget uttryck, sin egen ingång i saker, sina egna ’glasögon’
      man ser världen med. ibland vill jag bara slita av dem, se på nytt, kanske..
      och samtidigt vill jag vara precis som jag är. är det inte märkligt ?
      vi är så komplexa.. *ler*

      det här satte igång tankarna igen.. frågorna. och några svar. *ler*

      fint så. väldigt fint så.. tack..!

      varm kram,

      hannah



      Radera
    4. Tack för Dina tankar, för delandet (också med en skärm emellan) - det är SÅ värdefullt, och fint, när det sker spontant. (Stort leende)
      Att Du satt där med en kopp kardemummakaffe för att bara vara i stunden och skriva...det gör ju det desto speciellare för mig!

      Och precis som Du har jag också funderat mycket på mitt "varande", om man kan säga så, och tyvärr kommit fram till att jag länge levt så att jag liksom...*stulit* till mig tid för det som egentligen är livgivande och roligt, kanske för att jag inte är så bra på framförhållning och planering alltid...och det har inneburit att de där fina stunderna, med just bloggen eller skapande överhuvudtaget, har blivit befläckade av skuldkänslor. Det här var en tag sen, den här uppenbarelsen, och nu försöker jag medvetet leva lite mer vaket och samtidigt respektfullt mot mig själv - det har t.ex. inneburit att jag bokat in fotopromenader, museibesök mm och fredat den tiden ordentligt. (Och sett till att jobbet var gjort I N N A N...).
      Jag gör det därför att jag behöver det. Jag lever (precis som Du, tänker jag mig) så mycket på att både få intryck, och sedan ge uttryck för det jag tänkt och upplevt. Får jag inte göra det blir jag olycklig, så är det bara...

      Och sen finns ju de nära och kära, de som man vill tillbringa helst all tid med och ändå kan känna att den alltid är väl använd. :)

      Jag känner också igen den där tröttheten på det egna uttrycket. Jag är inte så utvecklad som fotograf och ibland vill jag inte riktigt ta bilder för "de blir ju ändå likadana", och då kan jag känna rädsla över att jag kanske inte utvecklas alls, eller är en sån som inte kan..?! (Lite melodramatiskt, jag vet). Skrivandet kan jag också känna så inför eftersom det är mitt jobb utöver min kärlek, men då beror det oftast på genren ändå.

      Jag hoppas Du kan hålla fast vid den där glädjen och att Du bloggar för Din egen skull, oavsett hur många som tackar. Jag har gått igenom några verkligt svåra saker, stora sorger, och det som jag märkte när jag var allra mest på botten var att det fanns en verklig tröst i konsten. Jag har väl alltid "paid lip service" till den tanken, men då blev det så konkret för mig att det inte gick att förbise. Jag tror att vissa av oss är mer öppna än andra för att få tröst den vägen, visst - men det stod plötsligt klart för mig att skönheten finns i världen för att hela oss i vår brustenhet. Det finns kraft att hämta där, enorm, livgivande skaparkraft....och det är DET som också Dina läsare upplever. Det är inte verklighetsflykt, det är ett verklighets...gömsel, kanske? (leende igen). Vi gömmer oss i skönheten en stund. Sen orkar vi vidare.

      Du är en person som skapar vackra ting, om sen i bild eller ord, och alltså en ambassadör för den här kraften...det låter kanske lite klyschigt och storslaget, men så tror jag verkligen det är! Det fina är väl att den gläder Dig *först*. (Det ska den göra, Hannah.) På det viset kan Du tänka att det räcker med att vara den Du är, för det gör det ju, på alla tänkbara sätt; men jag tänker också i det Du delar här. Om det föds i glädje hos Dig *blir* det bra. Det kan inte bli annat!

      Tack igen för alla värdefulla guldkorn, dem tar jag med mig...

      Önskar Dig en underbar helg med mycket av allt Du behöver!

      Innerlig kram, kära H;

      Joanna

      Radera
  2. Now that tomato soup with Em's crisp bread on the side
    got my mouth watering...
    And the images, so beautiful in their deeper autumnal hues...
    the bottom one with Lina resting over the table
    got me weak at the knees.
    The same goes for your words
    - always so tender & real at the same time, x

    SvaraRadera
    Svar


    1. ha ! they water my mouth continuously
      over & over, sweetheart..! *smiles*
      quite a cosy craving to have.

      thank you so much, always,
      - each & every time, for your kind and
      generous words..!

      xxx



      Radera
  3. *sigh*....(I know you know what my sigh means)
    And I know I repeat myself,
    but I have to:
    I am SO SO SOOOO happy for you! Honey, Honey...
    It makes me smile when I read about this new life under your heart.
    So exciting and wonderful!
    And it makes me smile, your warm loving words for the spartan.
    Yes, as always and all the time since i know you and your blog:
    you give me hope.
    Thank you :)
    lots of love and a big big hug for you!
    (and a bunch of sun rays!!!)
    x, t.

    SvaraRadera
    Svar


    1. *hahaha* you sure are a ray of sunshine
      all in yourself, darling t ..!

      thank you so much for always taking the
      time to write down such beautiful cheers..!

      much love,

      hannah


      x


      Radera
  4. Så himla mysigt, det låter som vanligt alldeles underbart med dina ord... All lycka o kärlek till dig/er och en underbar höst!

    SvaraRadera
    Svar


    1. stort T A C K, sara.. vad fint av Dig..!

      önskar Dig precis & alldeles detsamma..

      kram,

      hannah


      Radera
  5. Åh, så fint att få komma in här på ett litet hörn i allt det vackra. Gudars vad jag gillar din höst. Ser på Instagram att ni är i Paris och herregud vad avis jag blir. Att möta hösten i Paris kan vara något av det bästa ju. Men den är vacker här i Varberg också såklart. all värme och kärlek till dig H.
    ps. längtar efter printshopen.

    SvaraRadera
    Svar


    1. the pleasure is ALL mine .. :)

      tack, fina k.. ja, vi fick några sanslösa
      dagar i paris innan vi flög vidare, det ska sägas..
      där är verkligen så vackert att man golvas varje
      gång.. varberg ja, - jag har m å n g a inre bilder
      från varberg, - & de är a l l a vackra, varenda en.

      all kärlek, - & tack för print shoplängtan.. den värmer !

      h


      Radera
  6. Stort GRATTIS till den växande magen! Vilken lycka!
    Varma kramar, Carina

    SvaraRadera
    Svar


    1. stort TACK, carina..!!

      varm kram från höstigt hav,

      hannah


      Radera
  7. I always enjoy watching your perfect photos;)

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you.. i’m glad..! :)

      enJOY the week,

      hannah



      Radera
  8. Oj, jag har missat precis hur mycket som helst!!!! Bulan, flytten, ja "jösses Amalia", (som vi säger här hemma) , jag höllt på att trilla av stolen när jag såg att ni ska bli tre. Och ett vinterbarn också (?)(om det nu blir någon vinter där ute vid havet (det är väl kanalen?)) Grattisgrattisgrattis!!!
    Tänker på vårt år som gått, och tyvärrtyvärr... Tiden då man kunde luta sig tillbaks och tänka "viäriallafallfriska" den känns avlägsen.
    Räfsar ihop gyllene löv tillsammans med en glad hund, ser hundratals tranor hovrande och skrikande över gården för att flyga söderut, (-3,4 imorse) och känner mig rik med ved i vedbon...
    ...gillar ditt sätt att smaka på rödvinet...
    stor kram
    EM

    SvaraRadera
    Svar


    1. fina em, Du är för härlig..!

      nä, nu är det hav, vi bor i hove (alldeles vid brighton)
      och har just havet utanför fönstren, s o m jag saknat..!
      och så får vi se hur kallt det blir för oss och vinterbarnet,
      - i januari är det dags.. en bra tid att ha bula, tänker jag..

      .. tänkt på Dig, på Er och nu igen, när Du skriver.
      tänkt också, så många gånger, på det här att det verkligen
      ä r så, - varje dag i livet som bara är BRA, när varenda del
      och kugghjul och skrymsle av kroppen fungerar som den ska;
      det är en lycka man inte förstår förrän något är på tok.
      jag hoppas att Fiskaren & Du är på väg bort från 'på tok' och
      på rätt håll.. om det är en bön man skickar, när man tittar en
      stund in i en brinnande ljuslåga, - & sedan på havet. då ber jag.

      jag med, - det är en alldeles ny smakupplevelse. på nytt.

      stor, varm kram precis nu, till Dig,

      h


      Radera
  9. Oh the happiness of reading about your adventure starting with your little one inside you. I can only wish you the best during this period of self-discovery and shaping of a new life for you, and the baby. Hugs from the bottom of my (motherly) heart <3

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you so, so much, sweetheart..!
      it really means a lot with words like these, yours,
      on days that are now a total mix of anticipation,
      longing, worrying, thinking, dreaming, wishing,
      - all in a mad never ending stir.. so thank you,
      truly, - thank you..!

      warm hug right back to you,

      hannah

      x


      Radera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...