vi har haft fantastiska dagar med lillasysters noël.
ett tag hämtade vi honom efter skolan och åkte
till det övergivna stenbrottet med picknick.
det går hästar vid parkeringen, alldeles vid havet,
~ & noël har lyckats skapa något slags band
med en av de unga hanhästarna {säger man så?}.
i början var den helvild. sprang bara till synes
sanslöst stressad & olycklig, fram och tillbaka med mulen
längs, ~ & emot elstängslet och stannade inte upp.
vi pratade med noël om att ha tålamod.
att han skulle vara lugn & vänta.
och han väntade. och väntade. och väntade.
satt där tyst på trätrappan i stängslet med en handfull gräs.
efter en lång stund
{så lång att de pedagogiska, så kallade vuxna,
ångrade det där med tålamodet lite.}
stod hästen hos honom. noël klappade och klappade,
pussade honom på mulen, ~ & var helt lyrisk.
häromdan’ körde vi dit igen, ~ & då kom hästen
{som noël döpt till skallen jonas av någon outgrundlig anledning}
fram till honom direkt och åt medhavda morötter ur handen.
sedan spenderade vi några mysiga timmar i stenbrottet
med fika & fotografering, klättring {noël} och mack-kastning
{stenar. inte de med ost & rökt kalkon}.
jag vadade ut så långt jag bara kunde i vattnet
{det vill säga med vatten upp till midjan },
med kameran hängandes runt halsen & fotade näckrosor.
plötsligt blev himmeln blyertsgrå och det började fullkomligt vräka ner.
jag var redan halvt nerkyld som det var, efter mitt klafsande i dyn,
så vi skyndade till parkeringen, just som hästarna sprang långt bort,
mot en träddunge för att ta skydd även dem.
när vi startar bilen och börjar rulla bort från parkeringen och hagen,
lösgör sig noël’s häst ur klungan och börjar gallopera tillbaka mot oss.
i munnen har han en lång gul blomma.
det var alldeles overkligt vackert. med betoning på overkligt
att se den där vita hästen dundra fram under tunga, gråsvullna skyar
med en gul, nästan självlysande blomma i munnen.
a horse on a mission.
- han älskar mig verkligen, honey ! skrek noël.
{hur jäkla söt får man lov att bli?}
- ja! ut och säg hej då ! sa jag.
han ut ur bilen. och där satt vi.
de pedagogiska halvvuxna.
stumma och tårögda.
