HOLD STILL

jag har blivit nykär i kardemummakaffe.

det har åter blivit en stillsam ritual i min dag, om än smått

våldsam i det att de små fröna ska ur sina kapslar

och sedan slås sönder i stenmorteln. men doften. doften.!

mina dagar är ganska stillsamma, de när jag är ensam hemma och arbetar.

lägenheten är bara lågmäld jazz eller klassisk musik ur högtalarna,

ljus som brinner i långa lågor och dämpade rum med tunga gardiner.

allt det som sprakar pågår inuti och ut i fingrarna, - in i bildarbetet.

jag tycker om att dela de där små stunderna då jag kommer upp till ytan nu.

allt är lite omvänt kanske. att stormen pågår där nere i djupen

och ovanför, utanpå, är det alldeles, alldeles spegelblankt.

  

ett paket väntar plötsligt utanför dörren. mitt i bryggandet.

ett buret med knastrande röst över den lite gammaldags intercom-telefonen.

i’ll buzz you in, svarar jag på barfota fötter, letar nyckel

och tänker herregud, vad har jag på mig? h a r jag något på mig?!

dustern behöver bara svepas om lite,

så är det anständigt nog att öppna för den som bär paket. 

jag måste se ut som ett yrväder, ler jag inåt och mot henne utanför,

medan jag skriver på den där märkliga plattan som det är stört omöjligt
att få till något ens likt sin riktiga signatur på.

enjoy the day, my love säger hon

och försvinner lika snabbt som hon kom.

jag tänker för hundrade gången hur fina de är här,

helt naturligt, i sitt tilltal till främlingar. även sådana som 

måste se ut som om allt inte står helt rätt till i huvudet,

alternativt sysslar med suspekta experiment i skum belysning.

ur paketet ramlar ett kort. jag älskar Dig. e.

fint är det när bara första bokstaven, eller handstilen egentligen,

avslöjar för en vem något är ifrån. nu en lillasyster.

jag vet inte varför jag ens blir förvånad att hon hittat något jag

hett önskar mig, utan att jag ens visste om det själv.

en av mina absolut favorit-fotografer, sally mann,

har precis gett ut en biografi, som jag alldeles missat.

jag kan inte låta bli att bläddra lite direkt och falla in i språket.

men så stillar jag mig, gör färdigt kardemumma kaffet,

tänder ett ljus som doftar solmogen tomat, - & mjukt syrliga svarta vinbär
och drar upp benen under mig i den linneklädda fåtöljen i köket.

jag har blivit nykär i kardemummakaffe. och en fotograf.

det har åter blivit en stillsam ritual om dagen,

att mala kryddor och pausa i arbetet med en bok i köket.

har någon av Er läst de här memoarerna?

jag ska återkomma med tankar när mina,

just hold still - ritualer, är över. 

med kärlek,

h

beautiful magazine is bare with stunning cover photography
by gabriela celeste | linen & lace is towel from the new LW range |

book is hold still - a memoir with photographs by sally mann

| thank you, beloved baby sister e | 

the portrait is of my little muse lina lindholm - a sneak peek

and an extra from the upcoming fira a/w '15 look book

the lovely twist on a fishbone braid is by magic miss madsen |

music is favorite my little brown book with duke & coltrane |

little graphite & aquarelle clovers are made for me by

amazing friend & illustrator sara n bergman

© hannah lemholt photography

//

i have fallen in love, all over again, with cardamom coffee.

it has once again become a still ritual of my day,

albeit a bit violent in that of the small seeds being crushed

in the stone mortar. but the scent. the scent.!

my days are pretty tranquil, those of me home alone, working.

the flat is all quiet jazz or classical music from the speakers,

candles burning in long flames and muffled rooms with heavy curtains.

all that sparkles is on the inside, out thru the fingers,
- & into the photographic work of editing.

i really like sharing now, those simple moments of coming up for air.

everything is a little in reverse perhaps. in that the storm is going on down there

in the depths. and above, on the surface, it is entirely still. a lake placid.

a parcel awaits suddenly on the doorstep. in the middle of brewing.

one carried on a crackling voice over the somewhat old-fashioned intercom.

i'll buzz you in, i answer on naked feet, key searching, thinking,

jesus, what am i wearing ? i a m wearing something, aren’t i ?!

the duster just needs to be wrapped around me a little,

to be decent enough for opening the door to the one carrying parcels.

i must look like a madcap, i smile inwardly and towards her,

as i write on that strange digital clipboard, where it is perfectly impossible

to get something even remotely resembling your real signature down.

enjoy your day, my love, she says

and disappear just as quickly as she came.

i think to myself, for the hundredth time, how beautiful they are here,

so naturally, - in their speaking to strangers. including those who

must look as if they lost at least half their marbles,

alternatively is engaged in dubious experiments in dim lighting.

out of the package falls a card. i love you. e.

how lovely it is when only the first letter, or handwriting really,

- reveals to you who something is from. this time a little sister.

i don’t know why i’m even surprised that she has found

something i feverishly desire, without even knowing it myself.

one of my absolute favourite photographers, sally mann,

has just published a biography, which i’ve completely missed.

i can’t help but flip some of the pages right away and fall into the language.

but then i calm down, finish making the cardamom coffee,

light a candle that smells of sun ripe tomato, - & softly tangy blackcurrant

and pull my legs up under me in the linen-covered armchair in the kitchen.

i have fallen in love, all over again, with cardamom coffee. and a photographer.

it has, all over again, become a still ritual of my day,

to grind spices and pause from work with a book in the kitchen.

have any of you read these memoirs?

i'll return with thoughts when my, hold still - rituals are over.

with love,

h

x

BAREFOOT TRAVEL

jag packar upp någon flyttlåda varje dag.

det är märkligt, tänker jag, - att jag har så mycket strandfynd.

jag sorterar snäckor och skal i högar. sorterar minnen.

minns att jag i mina första flickrum alltid hade strandfynd omkring mig.

enorma vippor av strandråg som jag hängt på väggen.
sjöborreskal i urblekta regnbågsfärger fyllde en stor skål.
dem hade jag tagit med mig som någon slags greklands-gisslan efter
att ha stuckit mig rejält på en av de levande varianterna. 

jag hade hela vänstran full av svarta, långa taggar, när jag hävt mig upp
på en klippa efter att ha dykt efter skatter.
de vackra, väderbitna, gamla fiskegubbarna i hamnen plockade taggar och
grillade sedan den skyldiga och ett gäng andra,
med citron, åt oss den kvällen.

jag tvingar mig att sortera i de kraschade hårddiskarna en stund varje dag.
det är inte konstigt, tänker jag, - att jag längtar efter semester.
fotografier från plåtning i marocko trängs med mängder av bilder från bali.
sand. strand. pepparkakshud. och så den där friheten,
den som har något väldigt vackert, sensuellt över sig och som verkar vara
reserverad för när man har spenderat så pass mycket tid i tunna klänningar, barfota,
att huden hunnit mörkna mjukt & själen ljusna kraftfullt.
jag lägger det här, för Er att dela, medan jag återigen tänker på
detta mitt arbete, detta liv som blivit; alla dessa vackra ögonblick.
jag hanterar dem varsamt,
samlar dem som skatter i mellanrummen mellan snäckorna.

tackar om och om igen, - ut i det inte så tomma intet.

och så går jag ständigt barfota, på de där mattorna

som jag så förbenat gärna vill riva upp,

för att ta fram lägenhetens beautiful bones.

och så är väl även detta någon slags barfota resande,

i livet.

med en hel massa kärlek,

h

image n°1 | selfportrait from this morning
image n°2 | some of all those shells collected on a straw hat
image n°3, 4 & 5 | my little muse shot in morocco this winter for the
look book marrakech intense - fira s/s '15 | mua & hair : miss madsen 
© hannah lemholt photography




//




i unpack one or two moving boxes every day.
it’s strange, i think to myself, - that i have so many beach finds. 
i sort shells and corals in piles. i sort memories.
remembering that in my rooms as a child, i always had beach finds around me.
armfuls of huge lyme grass hung on the wall.
sea urchin shells in faded rainbow shades filled a large bowl.
i had brought them with me as some kind of greece-hostage,
after getting stung quite heavily on one of the living versions.
i had my whole left palm full of black, long spines, after having heaved
myself up on a rock after diving for treasures.
the beautiful, weathered, old fishermen in the port, picked spines and
then barbequed the guilty one and a bunch of others
in lemon for us that night.


i make myself sort thru the crashed hard drives for a while every day.
it’s no wonder, i think to myself, - that i long for a holiday.
photographs from the shoot in morocco crowds with a multitude from bali.
sand. beaches. gingerbread skin. and that certain freedom,
that has something very beautiful and sensual about it,
- showing in the eyes and that seems to be reserved for
when you have spent enough time in sheer dresses, barefoot,
- & the skin’s had time to softly darken
and the soul to forcefully lighten.
i put it here for you to share, as i, yet again think of
this job of mine, this life that has become;
all those beautiful moments. i handle them gently,
collect them like treasures, in the space between the shells.
i say thank you, again and again, - out into the not so thin air.


and then i walk barefoot constantly, on these carpets
that i so desperately want to tear out,
to reveal the flats beautiful bones.
and so this too, is some sort of barefoot travel,
of life.



with a whole lot of love,

h


x

ART FOR MOSAICS

jag hade låda efter låda fylld med vykort & fotografier, tidningsurklipp & printar
och en stycken mosaikbård som jag inte var alldeles förtjust i, 
på den fina lilla gästtoaletten här i nya, gamla lägenheten.
det var därför art for mosaics blev till,
med 20 minuter och en rulle washi tejp till hands.
kom in, - den är stor nog att trängas två på, minst..

runt, runt, överallt där bården fanns på ett ungefär, tejpade jag upp bilder.
eget arbete, vykort från runt i världen och vackra tidningsurklipp.
här är ju fantastisk takhöjd med stuckatur överallt
och alla fönster är de där magiska jag tjatar på Er om,
för att jag är så barnsligt förtjust i att de dras upp, som på film.
vaskar, toaletter och kranar är gamla och fina,
men vi hyr bara än så länge, så då får man hitta på
tillfälliga lösningar där man vill göra det till mer sitt eget.
till och med kroken jag inte gillade toppen på tejpades för, med mästaren
roversi's vackra fotografi, för att följa linjen runt i rummet
men ändå kunna använda till de där halsbanden som åker allra mest av och på.
till sist kom koushi lampan upp, med hjälp av lite klättrande och
nu är jag där inne, på gästernas toalett, mer än jag egentligen behöver.

ingen hjärnkirurgi till förändring direkt.
men konst kan vara många saker. det tycker jag är fint.

med en hel massa kärlek,


h

image n°1 | the gold turban comes on when i need some flair - from beyond retro
image n°2-6 | details from a favourite little room | bought the mark eden schooley koushi lamp
at artilleriet - if you’re in the uk lovely bodie and fou sell it too |  
image n°7 & 8 | extra portrait from morocco for fira s/s '15 marrakech intense | 
all spell and the gypsy collective for kiss johanna look book la belle heir |
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
© hannah lemholt photography

//


i had box after box filled with postcards & photographs, newspaper clippings & prints
and one mosaic border that i wasn’t too fond of, in the beautiful little guest toilet
here in the new, old flat. and that’s why art for mosaics came to be.
20 minutes and a roll of washi tape at hand.
come in - it is big enough to crowd two people, at least..

round and round, roughly wherever the border was,
i simply taped up images. my own work, postcards from around the world
and beautiful newspaper clippings that i’ve saved.
we have an amazing ceiling height with stucco throughout
and all the windows are those lovely ones i keep hassling you about,
just because i'm childishly fond of that they pull up, like in the movies.
the sinks, the closets & the faucets are old and beautiful,
but we only rent this place so far and that makes for having to find
temporary solutions, that make it all more one’s own.
even the old hook i didn’t like the tip of, i covered, with the master,
- roversi’s beautiful photography, - to follow the line around the room
but still be able to use for those necklaces that come on and off the most.
finally the koushi lamp shade went up, with some wobbly climbing
and now i’m in there, in the guest bathroom, more than i really need to.

it’s not rocket science, this make over.
but art can be many things. and that’s beautiful to me.

with love,

h

x

GREY SKIES, GOLDEN LININGS

sommaren som regnade bort. kanske ska den minnas så, det här året.

fast den har guldkanter också, mot allt det mullrande mörkgrå.

vi har nyss flyttat in i det här sekelskifteshuset,

med de stora rummen och overklig takhöjd, stuckatur och korridor.

jag sitter, när jag behöver fästa blicken längre bort än på datorns skärm,

på den långa puffen i hallen, med fönstret uppdraget, en kopp te & grusiga ögon.

musik fyller innegården och jag undrar om det är pink floyd's david gilmore,

grannen, som delar med sig mellan murarna. katten lyssnar också.

och som jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,

när någon annan väljer takten eller komponerar klangfärgen.

och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med gulkdkant.

jag arbetar mest. har aldrig varit så blek en sommar.

sneglar på vännens instagram bilder från maldiverna och kan knappt ta in det.

längtan efter nakna fötter i sand liksom väller in över mig.

hon skickar bilder där hon kisar mot mig och skickar pussar med pepparkaks-hud.

herregud. sparka med brunbrända, perfekt vitt sandiga fötter,

på en likblek som ligger, whaj dånt jo svarar jag.

men jag ler från öra till öra. hon dricker vattenmelon-juice för mig, 

min favorit från våra resor till bali, - & skickar med ett skål för Dig, honey !

 då är det enkelt att tycka att regnet mot badrumsfönstret är som om på beställning,

för att in emellan arbetet ligga i långa skumbad med levande ljus omkring.

jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,

när någon annan väljer vyer eller klurar ut kompositionen.

och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med guldkant.

vi har inte ett enda bord men ungefär trehundraelva flyttkartonger.

jag har också en hel massa linnegardiner över från när jag bodde i studion mellan fälten.

så jag ställer tre eller fyra flyttkartonger på rad, på olika ställen i lägenheten

och draperar linne runt och knyter på kortsidorna. 

you're a magician, baby ! ler the spartan fascinerat uppifrån en stege

och fattar liksom inte riktigt hur fint det är att han alltid verkar tycka att

jag är något slags magiskt väsen och alltid förvånar mig med hur han ser på saker.

och som jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,

när någon annan ser med sin syn eller målar med så andra färger.

och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med guldkant.

och med en hel massa kärlek,

h

image n°1 | portrait from the shoot for upcoming fira a/w '15
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen

images n°2-6 | everyday stills from home

© hannah lemholt photography

//

the summer that was washed away by rain. maybe that’s how it’ll be remembered, this year.

though it has golden linings too, against all that rumbling dark grey.

we have just moved into this fin-de-siècle-house,

with the large rooms & incredible ceiling hight, stucco & corridor.

i sit, when i need to fix my gaze on something farther away than the computer screen,

- on the long ottoman in the hallway, with the window pulled up, a cup of tea & tired eyes.

music fills the courtyard and i wonder if it is pink floyd’s david gilmore,

the neighbour, who’s sharing between the stone walls. the cat listens, too.

and how i enjoy the not knowing what tones will come next,

when someone else chooses the pace or compose the tone-colours.

and it is still a rumbling dark grey, but with a golden lining.

most of all i work. have never been so pale any summer of my life.

i glance at my friend’s instagram photos from the maldives

and can hardly take it in. the longing for naked feet in sand surges into me.

she sends pictures where she’s squinting at me, sending kisses with gingerbread skin.

jesus ! kick with tanned, perfectly white sandy feet,

on someone deadly pale when they are down, why don’t you. i reply.

but i smile widely. she’s drinking large watermelon juices for me,

my favourite from our trips to bali, - and sends here’s to you, honey !

  it is easy then, to find that the rain against the bathroom window is as if arranged,

for the in-between-work-lying in long bubble baths with candles all around.

and how i enjoy the not knowing what tones will come next,

when someone else picks the views or figure out the composition.

and it is a still a rumbling dark grey, but with a golden lining.

we don’t have one single table but about threehundredandeleven moving boxes.

i also have a whole lot of linen curtains to spare from when i lived in the studio between the fields.

so i put three or four moving boxes in a row, placed in various ways in the flat

and drape linen around, tie the ends of the short sides.

you're a magician, baby! the spartan smiles, fascinated from the top of a ladder

and doesn’t even know how beautiful it is that he always seems to think

i'm some kind of magical creature and always amazes me with how he sees things.

and how i enjoy the not knowing what tones will come next,

when someone else shares their outlook on things or paint it with such different colours.

and it is a still a rumbling dark grey, but with a golden lining.

and with a whole lot of love,

h

x

FROM the FORGOTTEN FILES | DAYDREAMER, MOONWRITER

jag vaknar sent efter en natt av flera vakna stunder.

en stund var av att dra undan den tunga gardinen för att se havet i månljus,

för att se om det faktiskt ens finns en värld kvar, utanför det sömnlösa sovrummet.

en stund var av att dricka vatten i köket på nakna fötter, i sällskap av ett annat nattdjur,
den svarta grannkatten, balanserande på stenmuren mot musikerns innergård.

en stund av att leta efter en penna i dunklet. skriva ner det som väcker.

en stund var att se på en sovande och tillslut hitta ro mot hans hud.

jag vaknar sent. till earl grey, mörkt bröd rostat på gasspisen, perfekt nötig ost

och mjuk plommonmarmelad. pratar med lillasyster med
marmeladklistriga fingrar mot telefonen och undrar
om hon skrivit något?

ja, nu nyss, svarar hon och jag skyndar dit.

och som den gör nuförtiden, plötsligt & när jag som minst anar det,
- intar den mig fullkomligt. saknaden.

lillasysters magiska köksfingrar, mamas & papas gröna.   

trädgården jag nästan kan befinna mig i om jag blundar. bella under stråhatt.

att hon på något märkligt vis ärvt precis mina färger.
familj. det enda så familjära att det finns inkapslat i huden.

jag lånar musiken, också den familj. spelar den högt.

tänker först att jag skulle ju inte skriva så mycket i dag.
följt av strunt samma vad Du skulle, lemholt!
släpp allt det där och hur Du känner Dig intrasslad i språket.

jag vill dela med mig av det fortsatta sorterandet av de räddade,

men kraschade hårddiskarna. det där som låg glömt

och nu spiller vilt ur mappar med konstiga namn och fel datum.

mina fotografier, texter, ögonblick.

idag för att, - även om det började i melankoli,
så intar det mig sedan, lika plötsligt och lika fullkomligt.
lyckan. tacksamheten. för att jag saknar.

för allt som fortfarande finns kvar, - & ska komma.

för alla de ögonblick jag fått och ska få.

för att jag påminns att jag är här, jag existerar.

jag är ung och jag är lycklig. när jag igen läser orden

and if these pictures have anything important

to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *

  

jag vill också säga, - och jag bryr mig inte ett dugg om ifall det är för naket,
eller för marmeladklistrigt, - att om Ni ibland är lika hårda
mot Er själva som jag kan vara,
släpp jag skulle ju eller om det är jag skulle ju inte. släpp taget. 
vi är här n u. och fler dagdrömmar och sömnlösa nätter ska komma.
tänk när man kan komma på, igen, att det är själva miraklet.


nu har jag sorterat färdigt för i dag.
i både mappar och känslor.
nu ska jag göra lite mer te med honung och arbeta vidare
med kommande bilder. fler fångade ögonblick.

kärlek från en fortfarande i nattlinnet,


h

image n°1 | an extra that was never used for fira s/s '15 |
ring is lovely sophia cockatoo - for good luck
image n°2 | one that sneaked in that is actually an upcoming one
for fira a/w '15
image n°3, 4, 5, 7, 8 & 9 | all from the morocco shoot for
fira s/s '15 marrakech intense | model : lina lindholm |
mua & hair : jossi madsen
image n° 6 | sanober khan quote i printed on an old envelope 
music | dune by christophe goze | thank you for the reminder, emma 
* | quote from the movie one hour photo
© hannah lemholt photography





//





i wake up late. after a night of many moments awake.
one of those moments was of pulling aside the heavy curtain, to see the sea in moonlight,
to see if the world still even exist, outside the sleepless bedroom.
one moment was of drinking water in the kitchen on naked feet,
in the company of another nocturnal animal, - the neighbours pitch black cat,
perched on the stone wall against the musician's inner courtyard.
one moment to look for a pencil in the obscure light. write down what stirs.
one moment was watching one asleep. and finally find peace against his warm skin.

i wake up late. to earl grey, dark bread toasted on the gas stove,
wonderfully nutty cheese and soft plum jam.
talking to baby sister e with jam-sticky fingers against the phone,
wondering if she had written something?
yeah, just now actually, she answers and i hurry over there.

and as it does nowadays, suddenly and when i least expect it,
- it seizes me completely. the missing.
baby sister e's magic kitchen fingers, mama's & papa's green ones.
the garden i can almost transport myself to, if i close my eyes.
bella in a straw hat. the fact that she, in some strange way,
has inherited exactly my colors.
family. the only thing so familiar that it is embedded in the skin.




i borrow the music, that too family. i play it loud.
thinking at first that i wasn’t going to write much today.
followed by never mind what you should, would, could, lemholt!
let go of all of that all that and how you feel entangled in the language.

i want to share with you more of the continuous sorting thru 
the rescued, but crashed hard drives. that which lay forgotten and are
now spilling wildly out of folders with strange names and wrong dates.
my photographs, texts, moments.

today because, - even if it started in melancholy,
it seizes me, just as sudden and as completely.
the happiness. the gratitude. because i have people to miss.
for everything that still remain, - and everything to come.
for all the moments i have received and will receive.
because i am reminded that i am here, i exist.
i am young and i am happy, when i read the words again;

and if these pictures have anything important

to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *

i also want to say that, - and i don’t care at all if it’s too 
naked or too jam-sticky, - that if you are sometimes
as hard on yourself as i can be at times,
let go of the i should have or the i shouldn’t have. let go.
we are here n o w. and more daydreams and sleepless nights will come.
imagine one can remember, again, that that is the miracle.

now i’ve done enough sorting for today.
thru both folders and feelings.
now i'll go make some more tea with honey and
work with photographs to come. more captured moments.


with love from one still in her nightdress,

h


x