NO LONGER A CHILD

för ett tag sedan spenderade jag en halv dag inne i en bokaffär.

en sån' där som väl alla måste älska, där Du kan strosa runt

(och märker att Du verkligen gör det plötsligt, på riktigt. strosar.)

med Din väska lämnad i en soffa och en kaffe i ena handen

plockar Du upp böcker med andra, läser och försvinner in,

där emellan sidorna. in i andra, svällande världar. 

det doftar nypressat papper och evig espresso.

det är tyst mellan bokhyllorna, men viskar om precis allt.

jag köper några av de titlar som inte vill släppa taget om mig.

och pennor, en liten zebra och en hel massa skrivböcker.

jag hade kommit att tänka på en favoritlärare jag hade i svenska.

jag har alltid tyckt om att skriva, men hon lockade fram det där även

hos de mest motsträviga i klassen. jag minns den tysta koncentrationen,

raspet av blyerts mot papper och spridda små, förvånade skratt.

händer vilande i hakor och funderande blickar, såna' där som beslöjas

och försvinner någonstans, långt bortom skolsalens väggar. 

minnet av henne och hennes fantastiska lektioner,

fick mig att köpa en slags skrivbok som heter 642 things to write about.

för hon kunde ord för ord ha skrivit den del av inledningen som lyder

"I tell this story because it’s a lesson in hidden potential.

You never know what might happen.

In a single day, if you hit the right nerve, you could have something,

- maybe it’s the start of something, maybe it’s the whole thing.

And it doesn’t even have to begin with your own idea.

You just have to get creative and plunge in."

jag tar min tunga påse och hittar ut i solskenet.

letar ny skugga och finner den i en bar som just öppnat för eftermiddagen.

jag beställer ett glas kylt, vitt vin och hittar

ett hörnbord där jag sprider ut de nyfunna skatterna.

jag slår upp boken med 642 saker att skriva om på måfå.

har bestämt mig för att bara skriva. inte låta det gå upp i huvudet så mycket.

det första som kommer till mig ska jag plita ner på de vita bladen

med det begränsande utrymmet & de obundna möjligheterna.

jag hamnar på nummer 56 av 642. 

just den blir inte av fantasi. utan ett sant och plötsligt

ihågkommit minne, med ens uppe vid ytan.

The moment you knew you were no longer a child

i found myself suddenly sitting on a softly worn bench in a park,

instead of on a metal chair in a class room, as i was supposed to be.

it was indian summer and i think i earned my first war paint stripes then and there,

deciding; in the quiet of myself & that warm september day, 

that i was dropping out of university.

svarandes, skrivandes,  - var jag där igen.

med handen i hakan och blicken långt bortom väggar.

 med rummet bara en penna mot papper och det inre oändligt.

jag bläddrar på måfå och skriver som förr och aldrig förr.

m hittar mig så, i en bar som fyllts med människor utan att jag märkt det.

på mitt mjukslitna träbord trängs deras blommor nu med böcker, pennor & en zebra.

i mig trängs alla de andra, svällande världarna. och jag skrattar ett förvånat skratt.

m ser på mig då, med en kärlek jag aldrig sett i ett par ögon förut.

kanske är det för att ögonen på riktigt är, inte bara den själens,

men också den egna själens, - spegel.

jag känner själv hur mina kinder blossar rosor

och hur historierna står som skrivna över hela min hud.

han läser högt dem jag skrivit ner i ord, medan eftermiddagen

blir kväll och vi rusiga på vitt vin & inspiration.

vilket är Ditt ögonblick,

då Du visste att Du inte längre var ett barn ?

kärlek,

h

image n°1 | work for fira s/s'13 | model : lina lindholm

image n°2 | outtake from the photo session for wheelbarrow

image n°3 | still with LW love letter pencil etc

image n°4 | work for fira s/s'15 marrakech intense

shot in amazing jardin majorelle, marrakech 

model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen

image n°5 | self portrait (LW has the bones & skulls necklace)

topic / headline | taken from 642 things to write about

by the san francisco writer's grotto

music | lazy afternoon with jackie allen

© hannah lemholt photography

//

a while ago, i spent half a day inside a bookstore.

one of those which everyone must just love,

where you can stroll around

(and notice that you really do that suddenly, for real. stroll),

with your bag left on a sofa and a coffee in one hand,

picking up books with the other, reading and disappearing into,

- & in between the pages. into other plethoric worlds.

there’s a scent of newly pressed paper and eternal espresso.

it’s silent between the bookshelves, but it whispers about everything.

i buy some of the titles that just won’t let go of me.

and pencils, a small zebra and a whole lot of special notebooks.

i had come to think of a favorite teacher. my swedish teacher as a teenager.

i have always loved to write, but she brought that lust out, even from the

most recalcitrant of the class. i remember the silent concentration,

the sound of lead scraping onto paper

and the scattered, surprised & private chuckles. 

hands resting in chins and musing gazes, those that are veiled

and disappear somewhere, far beyond the classroom walls.

the memory of her and her wonderful classes

got me to buy a sort of notebook named 642 things to write about.

for she could have, word for word, - written the part of its

prologue which reads

"I tell this story because it’s a lesson in hidden potential.

You never know what might happen.

In a single day, if you hit the right nerve, you could have something,

- maybe it’s the start of something, maybe it’s the whole thing.

And it doesn’t even have to begin with your own idea.

You just have to get creative and plunge in."

i take my heavy shopping bag and find my way out into the sunshine.

i’m looking for new shade and find it in a bar just opened for the afternoon.

i order a glass of chilled, white wine and find a corner table

where i spread out all those newfound treasures.

i open the book with 642 things to write about at random.

have decided to just.. write. not to let it go up in my head so much.

the first thing that comes to me i will jot down, on the white sheets of paper

with the limited space and the unbound potential.

my browsing lands at number 56 of 642.

that particular one turns out to be not of imagination,

but of a true and suddenly remembered memory,

immediately brought near the surface.

The moment you knew you were no longer a child

i found myself suddenly sitting on a softly worn bench in a park,

instead of on a metal chair in a class room, as i was supposed to be.

it was indian summer and i think i earned my first war paint stripes then and there,

deciding; in the quiet of myself & that warm september day, 

that i was dropping out of university.

answering, writing, i was there again.
with my hand in my chin
and a gaze disappearing somewhere, far beyond the walls.
with the room turned into only lead against paper and the inward infinite.
i browse pages at random and write as i did before, and never before.
m finds me like that, in a bar now filled up with people, without me noticing.
on my softly worn wooden table, their flowers crowds with books, pencils and a zebra.
in me, crowds all the other, plethoric worlds. and i let out a surprised chuckle.
m looks at me then, with a love i've never seen in a pair of eyes before.
perhaps that’s because the eyes really are, not only that soul’s,
but also ones own soul’s, - mirror.
i can sense myself how my cheeks are blushing roses
and how the stories are all as if written all across my skin.
he reads aloud only the ones i’ve written down,
as the afternoon become evening
and we become intoxicated with white wine & inspiration.



what is your moment,
- the moment you knew you were no longer a child?



with love,


h