BAREFOOT TRAVEL

jag packar upp någon flyttlåda varje dag.

det är märkligt, tänker jag, - att jag har så mycket strandfynd.

jag sorterar snäckor och skal i högar. sorterar minnen.

minns att jag i mina första flickrum alltid hade strandfynd omkring mig.

enorma vippor av strandråg som jag hängt på väggen.
sjöborreskal i urblekta regnbågsfärger fyllde en stor skål.
dem hade jag tagit med mig som någon slags greklands-gisslan efter
att ha stuckit mig rejält på en av de levande varianterna. 

jag hade hela vänstran full av svarta, långa taggar, när jag hävt mig upp
på en klippa efter att ha dykt efter skatter.
de vackra, väderbitna, gamla fiskegubbarna i hamnen plockade taggar och
grillade sedan den skyldiga och ett gäng andra,
med citron, åt oss den kvällen.

jag tvingar mig att sortera i de kraschade hårddiskarna en stund varje dag.
det är inte konstigt, tänker jag, - att jag längtar efter semester.
fotografier från plåtning i marocko trängs med mängder av bilder från bali.
sand. strand. pepparkakshud. och så den där friheten,
den som har något väldigt vackert, sensuellt över sig och som verkar vara
reserverad för när man har spenderat så pass mycket tid i tunna klänningar, barfota,
att huden hunnit mörkna mjukt & själen ljusna kraftfullt.
jag lägger det här, för Er att dela, medan jag återigen tänker på
detta mitt arbete, detta liv som blivit; alla dessa vackra ögonblick.
jag hanterar dem varsamt,
samlar dem som skatter i mellanrummen mellan snäckorna.

tackar om och om igen, - ut i det inte så tomma intet.

och så går jag ständigt barfota, på de där mattorna

som jag så förbenat gärna vill riva upp,

för att ta fram lägenhetens beautiful bones.

och så är väl även detta någon slags barfota resande,

i livet.

med en hel massa kärlek,

h

image n°1 | selfportrait from this morning
image n°2 | some of all those shells collected on a straw hat
image n°3, 4 & 5 | my little muse shot in morocco this winter for the
look book marrakech intense - fira s/s '15 | mua & hair : miss madsen 
© hannah lemholt photography




//




i unpack one or two moving boxes every day.
it’s strange, i think to myself, - that i have so many beach finds. 
i sort shells and corals in piles. i sort memories.
remembering that in my rooms as a child, i always had beach finds around me.
armfuls of huge lyme grass hung on the wall.
sea urchin shells in faded rainbow shades filled a large bowl.
i had brought them with me as some kind of greece-hostage,
after getting stung quite heavily on one of the living versions.
i had my whole left palm full of black, long spines, after having heaved
myself up on a rock after diving for treasures.
the beautiful, weathered, old fishermen in the port, picked spines and
then barbequed the guilty one and a bunch of others
in lemon for us that night.


i make myself sort thru the crashed hard drives for a while every day.
it’s no wonder, i think to myself, - that i long for a holiday.
photographs from the shoot in morocco crowds with a multitude from bali.
sand. beaches. gingerbread skin. and that certain freedom,
that has something very beautiful and sensual about it,
- showing in the eyes and that seems to be reserved for
when you have spent enough time in sheer dresses, barefoot,
- & the skin’s had time to softly darken
and the soul to forcefully lighten.
i put it here for you to share, as i, yet again think of
this job of mine, this life that has become;
all those beautiful moments. i handle them gently,
collect them like treasures, in the space between the shells.
i say thank you, again and again, - out into the not so thin air.


and then i walk barefoot constantly, on these carpets
that i so desperately want to tear out,
to reveal the flats beautiful bones.
and so this too, is some sort of barefoot travel,
of life.



with a whole lot of love,

h


x