8.13.2012

little white pill









i natt har jag vankat. 

jag kan de där dunkla promenaderna nu, vet var trägolven knakar. 
ökar alltid takten lite i den passage i ena hallen,
den med det stora fönstret ut mot trädgården & terassen. 
hjärtat slår alltid lite snabbare där,
i skiftande styrka beroende på hur månupplyst världen är utanför. 
jag har kommit fram till att det är bättre desto mörkare det är inomhus, 
även om jag får treva mig fram lite.
ligger terassen i månljus ser jag bättre ut än vad någon skulle se in. 
nattlig logik.

ingenting är förnuftigt på natten.

rädslorna är större. världen tycks mindre.

blod & bomull. barfota besvikelse. 

jag pysslar runt i mörka köket, lite som i någon slags trans,

med grusiga ögon halvslutna
{då kanske jag behåller sömnen i mig}.

vattenglas. liten vit tablett.

svälja sträv kolsyra, hint av låtsaspäron.
låta kranen rinna tills vattnet ångar av hetta. 
hitta tom, stor flaska att fylla det i. 
plasten som böjer sig av värmen.
jag som böjer mig av smärtan.








jag kan den där smärtan.
den har blivit som en egen varelse.
jag matar den med vita piller & illvilliga tankar
varje månad, år ut & år in. 

benen är som spagetti under mig i trappan. 

min kudde, fortfarande varm av sömn
under ena armen, het vattenflaska under andra.
överläppen våt av varm, stark puls.

jag kan den där smärtan.
jag kan hantera den. nästan i sömnen.
det som har tillkommit är den lilla besvikelsen.
den lilla besvikelsen som jag egentligen 
inte vill ge luft, inte göra större.

det blev inget barn.


men när jag hittar ett annat rum att sova i,

uppför trappan, svala lakan i orörd säng,
- & nästan omedvetet
vaggar mig själv fram och tillbaka,
andas bort det,
försöker att somna om,  
då tänker jag nattens kanske enda förnuftiga tanke

undrar hur många fler där ute som känner såhär,

hur många som nattvandrar med mig?










och därför skriver jag ner det här i dag.
därför och för att jag just,
knasigt nog kan man tycka efter ett missfall
och min beskärda del av de där små besvikelserna,
- fått lära mig att man 
inte ska ta just de där vita tabletterna.

nsaid.


så heter tydligen det ämne, 
i alla de där olika just anti-inflammatoriska 
tabletterna som
gör så att ägget förstörs 
istället för att vandra ut i äggledaren.

kanske någonting inte alla vet.
 jag visste det inte.

om inte annat fanns det kanske 
en person till,
där ute i natten som kände som jag. 
fler vi där han är ganska fåordig 
och hon inte vill göra ett problem av något 
som kanske inte alls är ett problem. 
men där båda, oberoende av varandra,
- & i tystnad, har önskat samma sak,
bara någon natt tidigare, när perseiderna
 fick stjärnfallen att fylla himlen ovanför dem.


därför skriver jag ner det i dag.
då får det bli personligt.


det är väl bara så 
att ibland är en stjärna
inte mer än ett sandkorn
och ett fall just bara ett fall.




kärlek till Er,



h







42 kommentarer:

  1. Du skriver så vackert, jag känner igen mig.
    Den stora skillnaden är att jag har lämnat det bakom mig. Ja inte sorger, men jag är inte fertil längre.
    Jag fick fyra levande barn och ett dödfött. Ja han dog alldeles på slutet av min graviditet.
    Jag har hunnit tänkt så lika som du, genom livet, hunnit med några missfall också, och ändå blev det just fyra barn, nästan ett i varje decennium. Nu väntar min äldsta, sitt andra barn, hon är bara i början, oh vad hon vill ha handpålägg av mig, att det ska gå bra, rädslan har ökat hos henne, den här gången. Jag kan tyvärr bara lyssna på henne men varken trösta eller lugna henne. Det är ju faktiskt så att döden och livet kan man inte bestämma över. Lika lite som över rädslan och sorgen.
    En gång tröstade jag en kvinna som gick igenom många besvikelser när det gällde att bli med barn.
    Jag sade: En vacker dag kommer du kanske stå där med flera barn och innan du hinner stoppa tanken som far genom huvudet, så hinner du tänka:Kan man säga upp sig som mor, och sedan naturligtvis ångra dessa "tankeord". Hon kommer ihåg diskussionen och ja det har hänt att hon tänkt lite åt det hållet.
    Jag kan ju inte trösta dig heller, för den makten har ingen, att rå över livet, det jag kan säga är att: Ge inte upp.

    Må så gott du nu kan och kram från mig

    SvaraRadera
  2. Tårarna fylls i ögonvrån...vilken smärta...vilket lidande...

    Varma kramar Åsa

    SvaraRadera
  3. <3
    Jag har inga ord till det som händer dig och de känslor du känner,för inga ord kan ge tröst i denna
    i denna stund när längtan är så stark....
    Varmaste kramen från en som av en slump läste om dina tankar och känslor.

    SvaraRadera
  4. Hej...blev så sorgsen över dina ord...Men glad att du fått veta om den små vita..så dumt att man göra sådana dumma vita små.. Känner dig inte..har aldrig skrivit till dig...men vi har en gemensam, vän till dig, bekant till mig..:-) Sänder i alla fall en varm kram! :-) Och en önskan att det du vill ha, du snart ska få. :-) Kram från Anna.

    SvaraRadera
  5. All I can say is, the biggest, warmest hug
    & a prayer whispered in the air for your longing to be granted.
    And for your hopes to be lifted until then.

    SvaraRadera
  6. Varma kramar till er.....
    Jag hoppas eran önskan snart blir
    till verklighet.....

    SvaraRadera
  7. Fint av dig att dela. Jag bar min sorg i sju år innan jag delade med mig. Flera förlorade barn innan mina älsklingar kom. Rädslan släppte inte på länge länge. Sorgen fanns också kvar länge, även efter att min dotter fötts. Längtan efter barn är stark och bedövande. Och svår att prata om. Du är bra på att ta upp det som är svårt på ett så varsamt sätt.

    SvaraRadera
  8. Du vackraste av vänner.

    Tårarna tränger fram när jag läser..

    Även om jag inte kan säga 'jag vet' så vet jag hur det är att längta & längta & längta...& hur det är att besvara folks funderingar 'ska inte du få barn snart...'?
    ..& nu längtar jag så det gör ont efter dig.

    Vi ses nästa vecka & då ska då få den varmaste av kramar

    SvaraRadera
  9. Har varit med om samma sak...smärtsamt.
    Sänder en vänskaplig kram och ett hopp om att inte ge upp.

    Kram Malin

    SvaraRadera
  10. Åh så ledsamt. Svårt att hitta ord, men jag gör som Rebecca ovan...och säger samtidigt tack för modet att skriva om något så svårt. Det tunga blir åtminstone lite mindre tungt att bära när det uttalat, när det är delat med någon. Varm kram.

    SvaraRadera
  11. Åh finast Hannah, här är en till som känner igen sig...har också mist och längtat så jag/vi höll på att gå sönder. Efter vårt andra missfall fick vi order att inte försöka få barn några månader... jag var nog lite (läs tok-) besatt och det tärde på vårt förhållande.

    Det gick bra till slut, idag har vi 2 underbara tonåringar...men jag minns än den tärande smärtan...och känner så med er.

    Önskar er lycka till av hela mitt hjärta,
    varkram L

    SvaraRadera
  12. Känner med dig....hemska smärta, tomhet, besvikelse och längtan.

    Styrkekramar / Sahra



    SvaraRadera
  13. Kramar till dig <3<3<3

    SvaraRadera
  14. Finaste du. Din ärlighet och öppenhet är vacker och smärtsam. Jag har aldrig upplevt något som detta själv, men jag är övertygad om att ditt mod att berätta hjälper många som går igenom samma sak. Du, dina ord och dina fotografier är stora omfamningar av värme och så inspirerande. Jag hoppas att du får känna den värmen själv även när allt är svårt.

    SvaraRadera
  15. Tack för att du delar detta❤

    SvaraRadera
  16. Så svårt. Blir så tagen när jag förstår vad det handlar om.
    Besvikelsen...Så starkt av dej att lätta på trycket genom att sätta ord på känslorna.
    Och även det är du en mästare på. Att få mej att känna lite av det du känner.
    Jag skickar varma kramar och tänker att det bara ska ordna sej.

    SvaraRadera
  17. Kramar till universums slut och tillbaka ❤ ❤ ❤

    / Katarina i Norr

    SvaraRadera
  18. Du skriver så vackert om det som är svårt. Vi hade vår beskärda del av svåra år, som slutade i den största lyckan. En liten loppa från Korea. Många kramar och det blir bra till slut. På något sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack .. & tack för att Du
      delar med Dig Du med ..
      vad underbart ! lilla loppan
      är otroligt fin, ~ & de andra
      två med. min sambo är
      adopterad från thailand,
      med rötter i kambodja,
      ~ så tanken på adoption
      finns också med..

      tack. än en gång.

      Radera
    2. Hej! Hostmedecin biselvon . Minsta dos tio ml. Morgon och kväll ska både man i kvinna dricka morgon och kväll . Om man har tjockt slidsekret eller slöa spermier. För då orkar de kanske tränga igenom . Har läst två barn barnmorskor rec. Till barnlösa par . Har rec det två par som jag känner . De blev med barn efter år av försök. Är man bärare av sjukdomen cyctrikslfibros kan man ha svårt att bli gravid. Känner ett par där båda var bärare av sjukdomen . Men inte sjuka av den. Och har man den är det svårt för äggen att fästa tror jag det var. Men de lyckades få en flicka . Och visste inte att de var bärare av den här sjukdomen. Och nu har hon sjukdomen. Och är mycket sjuk . Kolla om om någon av er ev har sjukdomen. För man kan välja ut ägg och spermier som ej är bärare av sjukdomen . Tycker att det är konstigt att man ej kollar det på par som har svårt att bli gravida . För det är ingen lång livslängd på barn med den här sjukdomen.. Nu är det här tips du kan slänga i papperskorgen . Och jag bara menar väl. För det är så många som jag känner som haft det här problemen . Jag har 2 friska barn och 2 missfall och man blir ledsen för alla som måste gå igenom det här. Och har man fått en pojke först så kan kroppen stöta bort nästa graviditet tror om nästa var flicka. En dansk studie där man kunde se det tydligt . Och tror att man fick ta gammaglobulin för att inte stötta bort nästa barn. Kram bohemian lycka till❤ ps. Stavar som en kråka om du googlar så kommer det upp där

      Radera
  19. oh så svårt, och så kusligt likt en text jag själv skrev för bara 4 år sedan. Förlåt om jag är väldigt rakt på sak men har du endometrios? har ni försökt länge? det kan i så fall vara ditt immunförsvar som försvårar. Låt mig veta om du vill att jag skickar lite tips till dig.
    Kram Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. ingen fara, annika,
      ~ & ja, det har jag
      {endometrios} ..

      tack för Dina ord,
      ~ & ja, det får Du
      mer än gärna !

      kram & tack
      än en gång

      Radera
  20. Alla styrkekramar till dig!!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  21. Tack du underbara kvinna som delar med dig av det här. Jag är den som delar nattvandringarna med dig och inte förstått varför det inte går en tredje gång. Det jag däremot vet är att jag äter Treo regelbundet för min sneda ryggrad som ibland ställer till det för mig om dagarna. Nu kanske det där vita pillret ställer till det mer än vad jag anat.. Jag blir alldeles varm och kall samtidigt. Ditt inlägg med länken till artikeln är ovärdelig. Tack för att delade med dig av informationen som jag nog aldrig kunnat hitta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. då vet jag att jag
      har sällskap i
      natten nästa gång ..

      tack.

      Radera
  22. Vackra Hannah,
    dina ord & din smärta går in i min märg.
    Tack för att du delar detta svåra.
    Önskar av hela mitt hjärta
    att du får det du vill ha.
    <3

    SvaraRadera
  23. Fina fina. Jag är så glad över att du delar med dig. Tänk så många det stöttar och hjälper i samma situation, eller människor i andra svåra situationer också för den delen. Jag känner smärtan när jag läser och sänder dig varma tankar.

    SvaraRadera
  24. Finaste Hannah ♡ :( Jag lider med dig, förstår att det måste vara så svårt. Vilken styrka att dela detta, otroligt starkt. Du ska se att allt brukar lösa sig till slut, på ett eller annat sätt...

    All kärlek och styrka till dig finaste!!

    Linda

    SvaraRadera
  25. Så varmt, vakkert og vondt. Sjelden jeg gråter på morgenen før jobb...
    Ta vare på deg og dine<3

    SvaraRadera
  26. beklagar djupt fina hanna.
    och du, vem f-n har påstått att man inte ska vara privat, eller personlig? det är bara trams. alla är vi människor och alla har vi brister, alla såras vi, eller misslyckas, eller råkar ut för hemska saker. och vilken bättre medicin finns det inte öän att dela med sig, få förståelse och hjälpa andra ledsna själar i samma sits.
    älskar varenda ord du skriver, och du skriver ju det så bra, så vackert och så från hjärtat vilket gör det ännu bättre.
    beklagar igen och håller tummarna. nu vet du ju och kanske du hann rädda någon annan från samma olycka.
    kram gånger tusen och tack för dina rara ord//jennifer

    SvaraRadera
  27. Vi är nog många som känner igen oss och känner MED dig! I 6 år väntade jag på vår lille kille. Till slut kom han, men IVF-hjälp, som ett litet mirakel, året jag fyllde 40 år. Något syskon hinner vi inte med och det är en liten sorg. Men mest är jag bara så tacksam över att det blev just den här lilla varelsen (som nu är 3½ år)! Önskar dig lycka till och tack för alla vackra bilder du bjuder på!

    SvaraRadera
  28. Åh,vad tråkigt!
    Men jag önskar er all tur framöver hur det än blir...
    Ta hand om er!
    <3 <3 <3
    Kramar

    SvaraRadera
  29. då har jag skickat ett email till dig. Kram Annika

    SvaraRadera
  30. Älskar att smyga in hos dig och insupa dina ljuva bilder och vackra ord. Smärtar mig att läsa detta och tänkte att det kanske var dags att även jag lämnade ett ord efter mig. Har en trogen "vän" i endometios :), har troligen haft det lääänge men ej vetat och förstått. Har 2 underbara små idag (och en liten böna i himlen) men det tog tid innan första kom. Har aldrig mått så bra som under mina graviditeter, vilket jag så här i efterhand kan förstå. Däremot har jag haft fruktansvärt jobbigt efteråt. Vårat undre och inre liv är ett otroligt komplext system som inte alltid är så lätt att förstå sig på. Har äntligen hittat hjälp, har lång väg kvar än men vet inte vart jag skulle varit idag om jag inte träffat henne. Jag delar gärna med mig, kanske kan hon göra underverk även för dig. Hon heter Gabriela och finns här www.turkos.se (hon hjälper många även på distans)

    Kram Karin

    SvaraRadera
  31. Nu måste jag dela med mig något som aldrig tidigare har skrivits. Dina ord är så starka och jag sörjer med dig, över www.
    Jag är dotter till ett par som försökte och försökte utan att det blev något. I många år. Men tillslut fick de sina barn. En pojke från Ecuador och så mig, en flicka från ett provrör. Nu är min bror snart tjugotre år och jag är arton.
    Jag önskar er all styrka och att ni hittar er väg genom allt det här.

    SvaraRadera
  32. Glömde skriva med en rad i förra kommentaren. Ta och lyssna på Klara Zimmergrens sommarprogram. Det handlade om att det kan vara svårt att få barn och var riktigt fint. Här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5127732

    SvaraRadera
  33. Åh, allra vackraste Hannah....tårarna bara trillar nerför mina kinder när jag läser dina ord....
    Du skriver så vackert, sorgset, så naket och jag känner med dig. Jag har inte gått igenom det du skriver om, (jag har haft turen att få två små skruttungar) men jag känner med dig i hela hjärtat och jag bara önskar att det blir precis som ni vill att det ska bli!
    Det är alltid som att kliva in i himmelen och sätta sig på ett mjukt, fluffigt moln när jag läser hos dig och du är vacker som en ängel!
    Jag kan bara önska er all kärlek & lycka framöver och sänder all min kärlek till er.

    Varma kramar Jessica

    SvaraRadera
  34. Finaste H. Jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag blir ledsen att läsa. Fruktansvärt. Du skriver det så vackert trots att det är så sorgligt. Jag hoppas allt vänder och löser sig för er. Det sista som dör är hoppet. Det hände några bekanta till oss efter att ha försökt i 11 år. Mirakel händer. Sluta inte tro på mirakel.

    Många varma kramar till fina dig. ♡

    SvaraRadera
  35. Åh, åh, åh! Mina ögon tåras och jag känner hur jag ryser. Jag vet och jag känner med dig, fina du!
    Jag var där för flera år sedan, och nu, nu är jag här med tre finingar, 10, 8 och 7 år! Så det går och det händer!
    Jag önskar er all lycka och kärlek!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  36. Vackra fina själ. Jag lider med dig!
    Vi kämpade. Fan vad vi kämpade. Även om det gick bra för oss till slut kan jag fortfarande rysa till av obehag. Ofta.
    Smärtan finns där alltid, men tiden gör att den ändrar karaktär. Som en oinbjuden gäst som bankar på. Som man tvingas släppa in, men som förpassas till källaren.
    Jag skickar dig ljus och kärlek. I mängder och mängder.
    Och kramar. Styrka. Pippi Långstrump styrka!
    <3 Sanna (med djungelvråls hej)

    SvaraRadera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...