hall & habegär

jag försökte stå emot.
det gjorde jag.

jag antar att minnen från våra barndoms rum,
med i stort sett inget annat än lampor av

japanskt papper eller tyg,
till slut var det som fick det att tippa över
till ett definitivt ja till en z1 cotton lamp på önskelistan.
jag förbannar det där ständiga begäret efter ting ibland. 

speciellt när man kvällen innan bestämt att
nu ska vi på allvar spara

så att vi kan köpa en lägenhet eller ett hus.
komma in på marknaden.

jag läser i morgontidningen att det är svårt 
för många förstagångsköpare med det nya lånetaket.

lånetak. tråkigt ord. 

taklampa. fint ord. 

attans. 

det är så lätt att lockas med i det där, 

ibland nästan planlösa, handlandet.

när vi tittat på ’lyxfällan’ någon gång,
~& de kommer till biten med tavlan och
de magnetiska pengarna;
när tusenlapp efter tusenlapp sätts upp
på den där kolumnen övrigt,
då tänker jag att jag nog inte ens skulle vilja veta
vad vårt övrigt skulle hamna på.
snittblommor, doftljus, vackra tidningar,
kaffe ute {kaffe inne för den delen,
med den mängden kardemumma jag 

häller i varje gång.},

koppar, affischer, parfym..  

{ce sac peut contenir votre acquisivité | den här påsen kan innehålla ditt habegär}

nu är hon hur pretto som helst, tänker Ni kanske.

men jag måste nog få lite styr på det där planlösa handlandet,
för min egen skull, 

~ & komma ihåg att njuta av det jag redan har.

och så får jag väl stirra mig troende på det där 

montaget med lampan istället
och liksom inbilla mig att den hänger där.

för jag fattas egentligen ingenting.

tack för att Ni tittar in,

sommarpauser till trots !

kärlek till Er.

h