sol mest i magen

torsdag morgon och jag för undan gardinen 

i badrummet och tittar fundersamt 

ut & upp på en grå himmel. 

hur det kan kännas så olika 

att svepa morgonrocken om sig med 

sol utanför kroppen, eller väntande regn, 

det vet jag inte. men det gör det. 

jag sätter på kaffe och det blir alldeles 

som det ska, mjukt med mjölk,

~ & så envisas jag, om igen, 

att slå upp dörren till trädgården på baksidan, 

gå ut barfota på däckets slitna träplankor 

och veva upp det stora plommonlila parasollet 

över egyptiska gamla järnsängar & fågelbad

som fåglarna inte vill bada i längre. 

det är väl för kallt för ett morgondopp.

 rosorna tvekar, förblir knoppar, 

~ & fjärilslarverna väntar, ända borta 

i england. vill inte bjuda hit dem att 

vecklas ut i en sommar som stannat av.

jag brukar också  vara en av de som säger

det är ändå fint att bo här, att följa årstiderna.

men har de inte, årstiderna alltså; om inte försvunnit, 

~ så åtminstone börjat blandas ihop, kommit av sig?

jag har aldrig varit en av dem som ligger på

stranden för att bli brun, jag blir otålig där, 

för varm, ~ & stilla. degig. 

jag har alltid velat bada, timme ut & timme in, 

eller sitta i skuggan & spela kort & dricka

iskaffe, försjunka & försvinna i en bok.

antingen eller.

men mer & mer känner jag

hur mycket jag behöver solen, även om jag är 
väldigt försiktig med den nuförtiden.
jag behöver ljuset.
 värmen på huden, som stannar kvar som

inkapslad ända in i hösten. 

och kanske finns det en chans, 

för snart åker jag. jag & jossi till lina.

och dit vi ska, där finns det kanske kanske sommar, 

alldeles säkert finns där den där sortens sol 

som lever i magen i alla fall. 

och finns även den riktiga solen där, 

då tar jag med den hem till Er i 

handbagaget.

kärlek,

h

{även dessa bilder är gjorda som earlybirds | sanna’s recept}

{n°1 självporträtt | n° 6 & 7 modell : lina lindholm}

{kläder spira | halsband ’winged migration’ erica weiner}

{nikon d60 | tamron af 18-200 f/3.5-6.3}