sol mest i magen

torsdag morgon och jag för undan gardinen i badrummet

och tittar fundersamt ut & upp på en grå himmel. 

hur det kan kännas så olika att svepa morgonrocken om sig

med sol utanför kroppen, eller väntande regn, 

det vet jag inte. men det gör det. 

jag sätter på kaffe och det blir alldeles som det ska,
mjukt med mjölk. och så envisas jag, om igen, 

att slå upp dörren till trädgården på baksidan, 

gå ut barfota på däckets slitna träplankor och
veva upp det stora plommonlila parasollet över
egyptiska gamla järnsängar & fågelbad

som fåglarna inte vill bada i längre. 

det är väl för kallt för ett morgondopp.

 rosorna tvekar, förblir knoppar. 

och fjärilslarverna väntar, ända borta i england.
vill inte bjuda hit dem att vecklas ut i en sommar som stannat av.

jag brukar också  vara en av de som säger

det är ändå fint att bo här, att följa årstiderna.

men har de inte, årstiderna alltså; om inte försvunnit, 

- så åtminstone börjat blandas ihop. kommit av sig.

jag har aldrig varit en av dem som ligger på stranden
för att bli brun. jag blir otålig där. för varm, - & stilla. degig. 

jag har alltid velat bada, timme ut & timme in, 

eller sitta i skuggan och spela kort & dricka iskaffe,
försjunka & försvinna i en bok.

antingen eller.

men mer och mer känner jag

hur mycket jag behöver solen, även om jag är 
väldigt försiktig med den nuförtiden.
jag behöver ljuset.
 värmen på huden, som stannar kvar som

inkapslad ända in i hösten. 

och kanske finns det en chans ändå, 

för snart åker jossi & jag till lina.

och dit vi ska, - där finns det kanske, kanske sommar, 

alldeles säkert finns där den där sortens sol 

som lever i magen i alla fall. 

och finns även den riktiga solen där, 

då tar jag med den hem till Er i handbagaget.

kärlek,

h

{även dessa bilder är gjorda som earlybirds | sanna’s recept}

{n°1 självporträtt | n° 6 & 7 modell : lina lindholm}

{kläder spira | halsband ’winged migration’ erica weiner}

{nikon d60 | tamron af 18-200 f/3.5-6.3}

© hannah lemholt photography