jag har gjort en hel del självporträtt de här dagarna.
det är roligt ibland, men också väldigt speciellt.
nuförtiden gör jag dem mest när lusten att fotografera
tar överhand, ~ & ingen annan än just jag finns att tillgå.
jag väljer ju allra helst att ha en människa där
framför mig {över ett ting, menar jag}.
det är ändå något annat.. då finns det en själ där
och bara en hand kan räcka, eller en bit nacke..
det kan vara väldigt vackert tycker jag,
med bara fragment av någon,
så att man får drömma & fantisera kring bilden,
~ & vad som finns där i skuggorna,
som man inte ser.
för mig började resan mot självporträtten
genom flickr’ och därför är de ofta
väldigt arbetade, ~ jag är mer van vid det än
’vardagsbilder’ som ju är mer vanligt här i bloggvärlden.
och så tycker jag fortfarande att det roligaste
som finns att göra är konceptfotograferingar
med små historier bakom. även om de utstrålar,
~ & betyder helt olika saker för olika människor,
så bär de på någonting då, som jag inbillar
mig har en röst och någonting att säga.
ibland blir de liggande i högar, orörda.
eller i högarna av rörda men ovisade,
för det handlar, även här som så ofta;
mer om resan än om målet. i mitt fall pågår
den resan fortfarande & hela tiden, tror jag;
den som för mig närmare & närmare mig själv.
och ska jag hoppas på att någon gång nå fram,
dit som är den där platsen så nära det går,
då är det, åtminstone för mig, så ~ att
jag måste utmana mig själv, se mina rädslor i vitögat,
tänja lite på gränsgummibandet.
ibland går det ju av, men det är inte heller
så farligt. det värsta som kan hända {& händer}
är att jag får ett oroligt telefonsamtal
från mina föräldrar,
eller ett brytt brev från en vän,
och det är ju egentligen fint bara det.
det bästa som kan hända {& fantastiskt nog händer}
är att jag får mail från långt bort i världen,
från någon med okänt ansikte
men bekant känsla, med ord som
idag gjorde Du en bild av hur jag känner mig.
och det är värt att lämna ut sig själv för.
det är dessutom värt varenda spindelnätstrasslande,
vadande i övergivna sjöar med odefinierbart fladder
mot nakna ben, ~ & svårborttaget clownsmink
i världen. och mer ska det bli.
för jag älskar den här resan.
och jag är glad att
Ni hänger med på en bit.
kärlek till Er,
h
Dina vackra självporträtt Hannah har det där lilla extra som gör att man inte kan sluta titta, jag är en av många som är tacksamma för att vi får följa med.....
SvaraRaderaKärlek tillbax
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTycker inte heller om att bli fotograferad, och inte av någon annan och har alltid sagt att "jag trivs bäst bakom kameran" :)
SvaraRaderaSå vackert ljus och vacker stämning i dina självporträtt, jag blir så harmonisk i själen av att se dom. Tack Hannah!
Kramar
Katarina i Norr
Så vackert det är ! Kan du göra underverk också ?? Jag blir aldrig bra på kort :(
SvaraRaderaKramar
Anci
Oj vilka självporträtt, de känns i hjärtat!
SvaraRaderaunderbara bilder.
SvaraRaderaOch varje dag skulle jag kunna skriva just det till dig.
Underbart. vackert. men tänker att du kanske tröttnar och inte tar mig på allvar när jag bara upprepar mig ;)?
men sanningen är att du ger mig magi.. alltid.. i ord och i bild och bara för att du gör som du gör så vill jag oxå ha mer drömmande foton än bara detta här och nu.. skapa en bild i en saga i livet.
tack ännu en gång!
Kram
Hör av dig om du får någon tid över i Paris. Annars ses vi förhoppningsvis en annan gång!
SvaraRaderaLycka till med jobb och hoppas du får några fina dagar här.
kram
Anna
(info@annamalmbergphoto.com)