om en pojke

när noël säger

honey, får jag stanna hos Dig & seb?

är det omöjligt att säga nej, hur mycket jobb man än 

egentligen borde få gjort istället för att flippa pannkakor,

trolla med hattar, spela spel, klä ut sig, ~ & ha diskussioner kring

allt från olika pest-eller-kolera-scenarion som  

vad skulle Du helst vilja? 

äta en gammal farbrors tå-lakrits eller hans navel-ludd? 

{höll Ni på med sånt’ också? hur kan sådant gå i arv?}

.. till långt mycket allvarligare prat om kärlek. 

{strikt konfidentiellt givetvis. men det finns hopp för den generationen 

bortom i-phones & x-boxar. kärleksbrev säger jag bara.}

och så fotograferar vi. det är min & noël’s grej. 

kastar löv, dansar på rosor {bokstavligt talat}, ~ & går på ljusjakt. 

och om fotograferandet redan är lite som att bli barn på nytt,

så är ju det här som att få en lekkamrat. och ingenting är omöjligt. 

inga av mina idéer är konstiga för honom. han bara bygger på fler ovanpå.

världen blir större. mitt hjärta också.

återigen; det där förevigandet. vi inte bara förlänger livet på 

seb’s rosor från alla hjärtans dag, vi fångar noël; månad efter månad,

år efter år {åtminstone de tre jag nu fotograferat i}, nu inte bara i blyertsstreck 

på dörrkarmen; med datummärkning för alla centimeter han växer,

utan hur han faktiskt växer till en större & större pojke. 

det gäller att ta vara på tiden när han fortfarande 

vill bli killad på ryggen & kallar mig honey.

lite extra fint var förresten att en av de bilder vi tagit 

tillsammans, nu ska bli skivomslag. 

och nu? nu ska vi poppa popcorn & fira att det är lov,

~ vår helg tar sin början här hemma. 

hoppas att Er varit hur härlig som helst ! 

tack för alla vackra mail Ni skickar, 

jag har förstått att kommentarerna fortfarande strular, 

men alla extra mail är en väldigt fin bieffekt av det, ~ tack !

♥

±


{citat : jose ortega y gasset}