en röst av bläck & blomma

med huvudet tungt av bihåleinflammation,
naglar plommonlila, ~ & kinder scharlakansröda av feberfrossa
jobbar jag vidare med spira s/s 12. 
jag kan inte låta bli. vill inte ens pausa.


vi tog lite bilder privat i stockholm,
~ & de här älskar jag. 
ville dela med mig av dem till Er för att 
de talar till mig så att jag nästan kan höra det. 
jag kände redan när vi tog dem, att detta hade en alldeles
egen röst, som talade till mig. och nu är det ingenting 
att tveka på. det får på något sätt bli en hel serie av det här. 


i sommar när lina kommer hem från paris får det helt enkelt 
bli minst en hel dag av olika konstellationer kring 
mötet av linas rena ansikte med venus de milo svall, ~ & själ
och de tatuerade armarna på sara’s patrik & jossi. minst. 
här ska det scoutas tatuerade kroppar. 

vet inte var feberyran slutar, ~ & lyckosvindeln tar vid.
inte mycket kan mäta sig med att höra den där rösten
från bilder som viskar & ber om att få bli till.


jag svarade utan att tveka min mamma en gång,
på frågan om det kreativa med fotograferingen för mig
har något ljud ? 
att det låter som det spröda, men väldigt klara ljudet 
av en klocka som någon melodiskt slår på med en liten trästav,
någonstans långt långt borta. 


och den här bildserien vi tog är, för mig, ett helt tempel
av små klockor
som alla klingar med ett enda simultant
och oerhört lockande ljud. 

det är fullt möjligt att jag inte låter helt frisk. 
men om detta är galenskap är jag lyckligt bananas 
och vill aldrig, aldrig, aldrig bli botad. 


♥

±

{modeller : lina lindholm, josefin madsen ljungqvist & patrik bernhardsson}
{makeup & hår : josefin madsen ljungqvist}
{canon eos 5d mark II | canon ef 50/1,4 usm}

tack mina älsklingar, för att Ni är med på att förverkliga mina 
inre bilder, ~ & för att Ni tillför så otroligt mycket med Era röster.