here comes the sun..
och här kommer lite fler fotografier som
jag tog av min storasyster, mannen & magen.
{ähum. magarna.}
pojken där inne har ett arbetsnamn
men ännu har vi ju varken fått se honom,
- eller hans mamma & pappa se
om han är just en ….
vad rymmer ett namn ?
jag funderade lite över det igår, när jag insåg att
jag hade namnsdag med plingandet av ett omtänksamt sms.
fast oftast är det ju hanna utan h. och jag är hannah med h.
mitt namn är ett palindrom,
en båt med för åt båda hållen, gjord att flyta.
mamma & pappa trodde att jag skulle bli en pojke.
minus skulle jag heta.
men så kom jag som om solbränd; med gulsot & smajlgropar
och var ju ingen minus.
istället fick en vacker vän till mamma & pappa,
stefan sjörövare, döpa mig,
- & han gjorde det efter sitt livs kärlek
som han aldrig fick leva med.
hannah med h,
som just för hur det kom till, för mig känns som att
det rymmer mycket kärlek.
när lillasyster skulle få sitt första barn, noël,
trodde alla att han skulle bli en flicka, - & det finns därför ett
loungetrack som heter ina av hans pappa som är musiker.
när han så kom, på julafton, fick det bli noël
med fransk stavning för jul,
eftersom han är till hälften fransos den lilla skrutten.
och lillasysters bella var tänkt en celine.
men var bara ingen celine.
så vad rymmer ett namn ?
vad är det som gör att redan när de är
alldeles nya små människor
känns som ett namn,
bär ett namn, - men inte ett annat..
har det varit så för Er också ?
och vad rymmer Ditt namn ?
kärlek till Er,
- & en riktigt härlig helg !
tack för att Ni är så fina.
♥
±
{canon eos 5d mark II | canon ef 50/1,4 usm}
musik : here comes the sun med nina simone}
musik : here comes the sun med nina simone}
{citat : marceline desbordes-valmore}
© hannah lemholt photography
Vilka underbara kort, och vilken miljö...var är det någonstans, råa väggar så snyggt...Kram Helena
SvaraRaderatack helena ! .. det är det vackra
SvaraRaderamassagerummet ute på ’kliniken’
hos mina föräldrar; gamla stenväggar
som mamma & pappa målat med
äggoljetempera .. :) kram !
En av mina vänner väntade på en Emil, när han väl kom ut var det ingen Emil alls utan en Alexander. Det är väldigt konstigt att ett namn kan vara så fel när man väl lär känna den lilla människan.
SvaraRaderajag skulle ha blivit en
SvaraRaderasara, eller victoria.
men en viss osämja rådde.
med på listan fanns också
malin, och anna.
mamma det ena och pappa det andra.
i kyrkan, på vägen in till
dopet, rådde fortfarande
oenighet.
när prästen frågade vad
jag skulle heta blev det en
kompromiss. där och då.
anna-malin, helt enkelt.
ett namn jag ibland har
ifrågasatt.
anna-malin,
vem heter det?
och varför fick
jag inte heta victoria, eller
sara som alla andra?
idag har jag kommit till ro.
för det är ju anna-malin som
är jag.
♥
ja miljön är magisk och bilderna lika så..och så vacker syster...
SvaraRaderaja ett namn...Edward...det valde vi tillsammans efter att ha läst en namnbok... jag var inne på amerikanska namn innan han var född...lexus tex...haha så fel...jag hade visserligen Alvar med från början och till slut hade vi Alvar och Edward/Edvard kvar på listan... Edward med w blev det!
<3
Åhhh så vackert skrivet. Namn är något som betyder väldigt mycket för mig. Då jag väntade mitt första barn var namnen Tim eller Olivia, men då vi träffades första gången så såg vi att det var Rebecca somkom till oss. Hennes mellannam är Engel, ett släktnamn hos oss och så var hon helt ljuvlig som en liten ängel, jag svävade på moln. Då jag hade den stora lyckan att bli gravid igen efter 2,8 år så var jag helt säker på att det var en Anton vi väntade på, men, men OM det skulle vara en flicka så skulle det vara en Filippa. Den 21:a februari kom vår andra dotter, och det var inte Filippa utan ljuvliga Julia. Gosig, och underbar fick hon mellannamnet Famna. Än idag är Rebeccs Engel och Julia Famna så självklara namn för flickorna. Ha en mysig fredagkväll, kramar
SvaraRaderaDu skriver på ett sådant vackert sätt, blir så inspirerad och tagen av dina ord och bilder helt fantastiskt mvh carro
SvaraRaderaSjälv skulle jag blivit en Simon...men det gick ju inte...så mamma tyckte Li va fint...efter pappa Lasse & mamma Inger. Fint tycker även jag.
SvaraRadera...men pappa tyckte Sara & farmor tyckte Maria, så adjöken goodbajs liiiite annorlunda namn & välkommen jordens i särklass vanligaste: Sara Maria. Jaja...jag är nog ganska nöjd i livet ändå!
Längtar efter världens finaste Hannah!
vackra bilder du skriver så fint
SvaraRaderakram kristina
Vackra vackra bilder, visar du...
SvaraRaderaMassor av inspiration....
Jag har en Axel & en Alice, den ena var bestämd den andra ändrades när vi fick träffa han för första gången....
Som det kan bli, men jag tror att det finns en meningen, idag är det absolut en Alice, en bestämd liten dam
& Axel snäll som väldigt få....
Ha en skön söndag....
Kram Kajsa
Vackert ♥
SvaraRaderaOjoj vad du kan fota mage fint. Som
SvaraRaderaLjuset faller in på massagebänken. Åh. Mitt namn betyder natt på arabiska och betyder väldans mycket för mig. Jag kom på natten och var mörk som natten.
underbart vackert! men LIV är vackert...
SvaraRaderajag(och mannen) gav våra 2 småtroll fyra(!) namn var, alla mellannamnen efter de närmaste i famijen, och tur är väl att de har rätt schyssta namn. hoppas på en liten jänta snart med, då alla grabbars namn börjar ta slut...=)
mina egna namn betyder prinsessa och pärla, stolt över det =) fast egentligen fick jag namnet av Svarta Sara...släktens spåkärring/häxa som fanns för många många år sedan...ehe
ha de gött!
dina bilder är underbara. Hur får du till den romantiska, lite rosalilla tonen i dina kort? Photoshop?
SvaraRaderaJag heter ju anna. Som ditt namn, fast utan H. Hade jag varit en kille hade jag hetat Kalle.
SvaraRaderaEller. Egentligen har jag dubbelnamn, Anna-Mari. Men har aldrig blivit kallad för något annat än anna.
Att ge namn till sina barn är kul, men inte alltid helt lätt. Vår dotter har Persiskt namn, då pappan är perser. Vår son har dock ett Latinskt namn som har en liten egen historia hur han fick det...
Ljuvliga bilder. & din syster är så vacker!
Va vacker din syster är och fantastiska bilder! Mina barn heter Malte och Vilson, båda fick faktiskt namnet när dom låg i magen. Jag fastnade för namnen direkt och kände att det var helt rätt <3
SvaraRaderaWell my parents thought of Jacopo If I had to be a boy. But then when they discover was a girl they have two different ideas. My Dad liked Maddalena while my mum Dora (that means presents).
SvaraRaderaDuring the labour my dad was in the room and after all that he decided that my mum deserved to win...so Dora...
Have a nice day Hannah
Jag heter Katarina Eleonora, Eleonora efter min farmors mamma Alma Eleonora som dog i TBC när farmor var 2 år. Hon har berättat så mycket hur hon saknat sin mamma hela sitt liv.
SvaraRaderaSå jag fick Eleonora, och jag är så stolt!
Kramar Katarina
Underbara bilder.:-)
SvaraRaderaStina
....så vackra bilder Hannah, älskar att komma hit in till din värld...du får mig att vilja fotografera ännu mera..en längtan efter att få uttrycka mig på ett mera konstnärlig sett finns där någonstans men vet inte hur så länge bara.
SvaraRaderaNamn....älskar namn...när jag var lite lekte jag väldigt mycket rollekar med min fina kusin, tänk, då fick man välja vad man ville...det blev ofta Sissi (efter filmen Sissi), Linnea, eller Ulrika (efter storsysslingen)...gillade inte mitt namn så mycket då. Det var mest jag och gamla som hette Hanna, eftersom jag var lite udda (har ett grönt och ett blått öga) så tror jag att jag ville vara så vanlig som möjligt TILLS jag kom in i tonåren. Då ville jag absolut inte vara som alla andra....kanske var det då jag började gilla mitt namn?
Jag heter Hanna Sofia. Båda mina namn kommer från min mammas farmor...eller hon hetter Johanna men ogillade det och kallade sig alltid Hanna.
Nu bär jag mitt namn med stolthet, jag är Hanna...vill inte vara någon annan.
KRAM
Hanna
Ja, varför heter man som man heter? Själv döptes jag till Petra eftersom skådespelerskan Monica Nielsen strax innan döpt sin dotter till det och mamma tyckte det var ett fint namn. Tyvärr har jag aldrig känt mig som en Petra och tydligen tycker inte omgivningen att jag ser ut som en Petra heller. Jag blir alltid kallad för andra namn (Pia, Pernilla eller om folk lär känna mig och en kompis till mig samtidigt brukar de alltid förväxla våra namn). Som andranamn heter jag Anna (vet inte varför) och Maria (släktnamn). Jag känner mig inte hemma med nåt av namnen, men har väl efter 40 år vant mig. :-)
SvaraRadera