bird girl

jag spenderar morgonen med pia jane bijkerks fantastiska 

my heart wanders.
jag njuter av de vackra, sinnliga bilderna

som svämmar över av drömskt ljus & behagliga skuggor, 

gör en 2a kardemummakaffe och fortsätter vandra med henne,

försjunken i frågan som inleder denna ’travel memoir’ :

what would happen if 

one day you decided to follow 

your heart ?

jag har funderat en del på det där de sista dagarna; 

vilka restriktioner & hinder vi sätter upp för oss själva,
alldeles på egen hand.

hur vi tenderar att göra en bild av oss själva,
hur vi är, 

~ & så ska den bilden på något sätt
fortsätta leva upp till sig själv

och vi hasa rundor med den,
påklistrad utanpå.

vem har sagt det ? 

med en alldeles självutdelad smekning på ena kinden, 

~ följt av en lätt smäll på den andra, 
fortsätter jag till exempel 

upprepa om mig själv att
jag läste ju franska, italienska 

och latin {karess} .. 
men jag ångrar s å att jag aldrig läste spanska
{klatsch}. 

som om det vore försent. 

som om jag är redan. 
som vore en dörr som inte ens finns, redan stängd
och där står jag alldeles framför den; 

så nära att jag inte ser att det är fritt på sidorna. 
är bara att gå runt. 

jag är nyfiken och jag provar saker,
frågar alltid om jag inte förstår. 

jag har till stor del gått efter min egen dröm,
i att jag nu bara arbetar med fotograferandet,
för mig själv. 

jag står alltså inte bara med näsan tryckt mot stängda dörrar, 

och rycker i handtag jag själv låst. 
det här är alltså mest över café au lait tankar, 
reflektioner som mandelskorps-smulor dröjer sig kvar. 

och kanske är det bra att ha sådana morgnar; att vakna så.
förbli vaken på utvecklandet av nästa dröm,

~ men också på de små sakerna, etiketterna jag satt på mig själv,

som inte alls är omöjliga att pilla loss, 
att till och med slänga bort. 

exakt tre olåsta på-riktigt-dörrar bort
finns till exempel en fantastisk tjej
som jobbar i blomsterhandeln. 

jag tror att hon heter något så poetiskt som
de la guerra i efternamn. 

hon har stora, vackert vakna bruna ögon
och en blyertspenna som spänne när hon då och då snor runt,
~ & upp sitt mörka långa hår

{ett lika fint mysterium varje gång jag ser det.
jag förstår inte hur hon gör.}

hon kan lära mig sitt lengua om jag vill,
det har hon sagt över snittandet av x antal buketter av vita ranunkler
{varvid jag alltid känner mig lika urvattnat fyra nyanser av vit
efter att artigt ha tackat nej till hennes eldigt orange
gladiolusviftande eller passionerat blodröda gerberaförslag.}

kanske är det dags, señorita de la guerra,
att jag tackar ja till Ditt erbjudande, ringer på Din dörr,
~ & öppnar upp för lite nya etiketter.

såna’ i regnbågens alla färger
och med sån’ där självhäftande baksida

som inte klibbar eller fastnar.
utbytbara. föränderliga. 

 

har Ni också etiketter på Er själva ?

en fin vecka hoppas jag Ni är alldeles mitt uppe i,
i vilket fall.

kärlek från mig.
till Er. 

±

{modell : lina lindholm}
{makeup & hår : josefin madsen}

© hannah lemholt