1.18.2012

bird girl










jag spenderar morgonen med pia jane bijkerks fantastiska 
my heart wanders.
jag njuter av de vackra, sinnliga bilderna
som svämmar över av drömskt ljus & behagliga skuggor, 
gör en 2a kardemummakaffe och fortsätter vandra med henne,
försjunken i frågan som inleder denna ’travel memoir’ :











jag har funderat en del på det där de sista dagarna; 
vilka restriktioner & hinder vi sätter upp för oss själva,
alldeles på egen hand.
hur vi tenderar att göra en bild av oss själva,
hur vi är
~ & så ska den bilden på något sätt
fortsätta leva upp till sig själv
och vi hasa rundor med den,
påklistrad utanpå.

vem har sagt det ? 

med en alldeles självutdelad smekning på ena kinden, 
~ följt av en lätt smäll på den andra, 
fortsätter jag till exempel 
upprepa om mig själv att
jag läste ju franska, italienska 
och latin {karess} .. 
men jag ångrar s å att jag aldrig läste spanska
{klatsch}. 

som om det vore försent. 
som om jag är redan
som vore en dörr som inte ens finns, redan stängd
och där står jag alldeles framför den; 
så nära att jag inte ser att det är fritt på sidorna. 
är bara att gå runt. 


jag är nyfiken och jag provar saker,
frågar alltid om jag inte förstår. 
jag har till stor del gått efter min egen dröm,
i att jag nu bara arbetar med fotograferandet,
för mig själv. 

jag står alltså inte bara med näsan tryckt mot stängda dörrar, 
och rycker i handtag jag själv låst. 
det här är alltså mest över café au lait tankar, 
reflektioner som mandelskorps-smulor dröjer sig kvar. 

och kanske är det bra att ha sådana morgnar; att vakna så.
förbli vaken på utvecklandet av nästa dröm,
~ men också på de små sakerna, etiketterna jag satt på mig själv,
som inte alls är omöjliga att pilla loss, 
att till och med slänga bort. 







exakt tre olåsta på-riktigt-dörrar bort
finns till exempel en fantastisk tjej
som jobbar i blomsterhandeln. 

jag tror att hon heter något så poetiskt som
de la guerra i efternamn. 
hon har stora, vackert vakna bruna ögon
och en blyertspenna som spänne när hon då och då snor runt,
~ & upp sitt mörka långa hår
{ett lika fint mysterium varje gång jag ser det.
jag förstår inte hur hon gör.}

hon kan lära mig sitt lengua om jag vill,
det har hon sagt över snittandet av x antal buketter av vita ranunkler
{varvid jag alltid känner mig lika urvattnat fyra nyanser av vit
efter att artigt ha tackat nej till hennes eldigt orange
gladiolusviftande eller passionerat blodröda gerberaförslag.}

kanske är det dags, señorita de la guerra,
att jag tackar ja till Ditt erbjudande, ringer på Din dörr,
~ & öppnar upp för lite nya etiketter.
såna’ i regnbågens alla färger
och med sån’ där självhäftande baksida
som inte klibbar eller fastnar.
utbytbara. föränderliga. 



 




har Ni också etiketter på Er själva ?

en fin vecka hoppas jag Ni är alldeles mitt uppe i,
i vilket fall.

kärlek från mig.
till Er. 

±

{modell : lina lindholm}
{makeup & hår : josefin madsen}

© hannah lemholt 





13 kommentarer:

  1. Man skulle oftare påminna sig att det aldrig är för sent för att påbörja nånting. Det är inte alltid så viktigt att det blir klart. Som nån sagt, det är vägen som räknas.../ EM

    SvaraRadera
  2. ja det har jag verkligen. en stor etikett men dess text, som suttit så ingjuten i hela mitt liv, har nu börjar flagna av. jag är en människa men jag förändras varje dag. ibland till det bättre, ibland till det sämre och sedan tillbaka till det bättre igen.
    jag har en etikett men texten bytes ut ofta nuförtiden och jag är helt ok med det :).
    gud vad bra du är! dina vackra formuleringar, ditt sätt att sätta känsla på orden. älskar det.
    vad roligt att min länk gjorde dig glad :). det gladde/glädjer mig och dina fina kommentar sedan. gladde mig desto mer. tack så mycket!!!
    hoppas du hittar de perfekta etiketterna för just dig! eller att du sliter loss dom helt och hållet. kanske det bästa.
    kram o njut kvällen/jennifer

    SvaraRadera
  3. Det finns väl ingen som är så begränsande mot sig själv som en själv. som hela tiden ställer upp alla frågetecken som om det enda svaret som fanns är "det går inte". det här med att tro på sig själv, öppna dörrar och bara prova - det borde vi nog alla lära oss mer om. jag känner mig alldeles full av etiketter just nu ;) men jag önskar dig en fin vecka. kram

    SvaraRadera
  4. Så himla bra skrivet! Vill också säga att jag bara älskar dina bilder, så fin känsla i dom!

    SvaraRadera
  5. ja du...de där stänga dörrarna med stora kättingar till lås...ska nog ta och försöka hitta nyckeln till dem...

    SvaraRadera
  6. Så sant som det är sagt!
    Verkligen tänkvärda ord och oerhört nyttiga för mig som just är i startgroparna för att söka nytt jobb!!
    Tack!

    SvaraRadera
  7. Både du och jag har haft etiketter under de år vi har känt till varann, vissa lite lättare att få av och vissa som sitter med dubbelhäftande matttejp......
    Men en sak vet jag att du hela tiden har haft ditt mjuka sätt och stora hjärta med dig och haft en röst inom dig som fått dig dit du är idag! Kärlek för det, Hannah fina!

    SvaraRadera
  8. Jag skrev, för inte så länge sedan om mod.
    & visst är det genom mod, som våra vingar växer...

    Vilken rar fågelkopp!

    SvaraRadera
  9. Ljuvliga bilder, kan inte få nog.....
    VAD DUKTIG DU ÄR!!!!

    SvaraRadera
  10. Alltså. Allt är så vackert att jag går itu litegrann.

    SvaraRadera
  11. Jag hittade till din blogg förra hösten och har följt den i tystnad - njutit i smyg av dina bilder, ditt språk och ditt lugn. När jag läste det här inlägget kom jag att tänka på hur viktig dialogen är - den jag har med mig själv och den jag har med andra. Att tänka enbart i mitt eget huvud förändrar inte alltid så mycket - men när jag delar så händer det saker, jag växer utanför mina begränsningar och utanför mina etiketter. Jag är glad att du är modig nog att dela med dig så öppet på din blogg - det hjälper mig oerhört på min resa. Tack.

    SvaraRadera
  12. Fantastisk skrevet!
    Nydelige bilder :)
    Jeg har en venninne jeg gjerne skulle gitt en slik "Today I'm a bird"-kaffekopp. Kan du si meg hvor den er fra eller hvem som har laget den?

    SvaraRadera
  13. .

    tack alla fina ! ♥

    .

    christine ~ tack för fina ord !
    muggarna är designade av
    lovisa burfitt för rörstrand,
    ~ & serien kallas ’mademoiselle
    oiseau’ ..

    (http://www.rorstrand.se/index.php/nyheter/mademoiselle_oiseau/)
    på sidan där har Du butiker,
    ~ & kanske finns de även i nätbutiker
    om Du söker på google !
    jag har även sett att ’la redoute’
    faktiskt sålt just muggarna ..

    de är urfina, ~ & goda att dricka ur !
    lycka till ! :)




    .

    SvaraRadera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...