LA LOBA

det regnar i ursinniga skurar. ljuset är dovt & vackert. 

jag försöker mig på lite sovmorgnar, eller i alla fall att dröja mig kvar.

dessa morgnar är därmed kaffe på sängen, med rosor ur trädgården,

som gjort en sista, envis comeback och doftar i full, ~ & fulländad blom. 

jag leker med kameran. det är min vila. och min lust.

jag gör en dagboks-anteckning, med penna i bok, för första gången så,

sedan jag var tonåring. jag pillar lite på ett bröllopsfoto av mamma.

det är slitet. hon är ljuv med myrten-krans & dröm-ögon.

bakom rosorna och spetsen slår ett vilt hjärta. ett varg-hjärta.

tänk vad som ryms i ett åldrande fotografi, när vi känner den som

blickar tillbaka på oss. vet dess historia.

 

jag känner för arbetad svart spets & gamla favorit-filmer,

gräddvit ull & för att finna någon ny musik-förälskelse.

jag sörjer sommaren lite, fast den kanske inte ens är riktigt över.

hösten, än så länge en melankolisk slöja; draperad över mina dagar

och jag kan inte se vad som ska komma. allt är så på nytt för mig i år.

däri också det vackra. melankoli i form av en orm med fjäll av rosenblad.

man vet liksom inte riktigt vad man ska tro.

jag tänker på sandra. min vilda, vackra vän med röd lejonman

och en sköldpadda tatuerad på ringfingret.

jag tänker på ’kvinnor som slår följe med vargarna’; boken mamma

packade med oss båda när vi flyttade till london. jag tänker på hur starka vi var,

hur vi gjorde allt vi var rädda för och lite till; bara vi fick krama varandras

händer på vägen, så hårt att knogarna vitnade. och hur vi ändå &

samtidigt; gav varandra den totala, villkorslösa friheten.

jag tänker att jag måste åka och hälsa på henne. se om hon har boken kvar.

den måste vara tummad & sliten som en hotellrums-bibel nu.

och jag tror att jag behöver en ny religion. en ny tro, för en ny tid i livet.

och kanske just en sådan också; en beprövad.

en som stannat kvar som en sanning genom de år som gått.

det jag vet gjorde mig stark en gång, fast med det hjärta jag har i mig nu,

det som vill framåt. det som vill vara starkt och mjukt på samma gång.

det som tror att inte bara är en annan värld möjlig. hon är på väg.

en tyst dag kan jag höra henne andas. *

i kväll ser jag ’top of the lake’, höstens nya kriminaldrama 

fast jag inte känner mig helt redo för sommar-mord. 

jag ändrar typsnitt här och behöver ett nytt ord för kärlek.

likväl är den där, för Er,

h

±

n°1, 5 & 6 | selfportraits :

black cat lace slouchies from spell / kyss johanna |

part wolf tee is buy me brunch | crystal bib necklace is old zara |

glimpses of cream wool is wolf clan shaggy cardi from spell |

n°3 & 4 | stills w. new leather diary & favorite coffee cup

* referring to quote by amazing arundhati roy 

etc | © hannah lemholt photography