DESK JOB

hand painted graphite twig pencils from inkkit | antique wooden scarecrow hubbies found on bali | 

stunning kate moss book was a generous christmas gift | diamond vase | alexa chung’s it | etc

jag överdoserar kaffe med mjölk
och den sorts musik som egentligen kräver drinkar
& klänningar som svävar när man dansar.

så är det också en sorts dans, redigerandet av bilder.

just nu en ihärdig sådan som suddar ut timmarna.
plötsligt är det natt, - & kroppen kräver vila.

det är en del av mitt arbete, den vid skrivbordet,
som jag har ett väldigt dubbelt förhållande till.

jag kan älska det.
för här läggs sista handen vid arbetet,
de sista blickarna innan allt paketeras i mappar.

inre bilder blir slutligen bilder att fingra på. stryka över huden. 

jag kan avsky det.
längta ut, bort. vidare.
älska, avsky. så svart eller vitt det låter.

det är snarare en kokong i gråtoner.
det sägs att man växer till sig där. för att åter flyga.

hand painted silver and black twig pencils from inkkit & oh sigh, that girl, those bangs ..

.

jag pausar med alexa chung’s bok som legat och väntat
länge i bokhögarna på min fulla uppmärksamhet.

för den ska hon ha. och satan vad fin hon är, denna it-girl.
jag får lust att klippa lugg som henne,
samma som mamma hade när vi var små.
en flikig som ströks ur ögonen med långa, vackra fingrar.

jag vill gå i kjolar så långa att de nuddar lätt vid golvet,
fina flätor slarvigt upp och en varm nacke med hårslingor som kittlas i brisen.
sommar. just nu vill jag ha evig sommar, i barnslig envishet.

jag vill sitta vuxna & barn nedklämda i det där stora,
gamla tass-badkaret ute på ängen.

innan jag ska sova slukar jag girigt flera avsnitt av mad men på rad,

- & don draper säger det vackert.
kan sälja en diafilm-projektor till vem som.

nostalgia, it’s delicate but potent.

in greek, "nostalgia" literally means

"the pain from an old wound." 

it’s a twinge in your heart far 

more powerful than memory alone. 

this device isn’t a spaceship, it’s a time machine.

it goes backwards, and forwards..

it takes us to a place where we ache to go again.

it’s not called the wheel, it’s called the carousel.

it let’s us travel the way a child travels

- around and around,

and back home again,

to a place where we know we are loved.

january from the creative manifesto letterpress calendar | lime paint color chart from icelandic kalklitir | mermaid life handwritten by s for an ongoing project | silver twig pencils from favorite innkit | etc

och så är den plötsligt där. just den tiden. 
oväntat ur papperspåsarna som ska sorteras på kvitton för bokslutet.
lillasyster & jag, på en sten i sjön på landet.

ständigt sida vid sida, små sjöjungfrur, alltid i vattnet.
av en slump liggandes tillsammans med ett fotografi från manhattan,
tagen långt senare i mitt liv. tonerna flyter samman, tiden också.

jag sneglar bort mot lillasyster
som sitter på golvet vid brasan här i studion, precis nu.
hon stryker ut mina skrynkliga kvitton i händerna, pratar för sig själv.
jag ler och lägger oss, - förevigade barn, under en bokhög,
för att släta ut fotografiets böjda form.
tänker att ibland behöver man inte åka minnets karusell,
eller resa bort,
för att veta att man är älskad. 

  

love that coffee cup | the hand painted graphite twig pencils too | my ’sky-circles’ photograph is for sale over at LW |

best combined cardigan / shawl / throw ever is wolf clan shaggy cardi from spell - also at kyss johanna | killer heels | etc

med en hel massa kärlek,

från skrivbordet,

h

//

i overdose on coffee with milk & the kind of music that really require drinks,

and dresses that float when you dance. it is also a sort of dance though, editing photographs. 

at the moment a strenuous one, the kind that blots out hours, where suddenly it's night
and the body demands rest.

it's a part of my work, the part by the desk, ~ that i have a very dual relationship with.

i love it. as it is the adding the finishing touches to the work,

the last glances before everything is finally packed in folders. 

inner images are finally photographs whose skin one can touch. feel against your own skin. 

i hate it. long to get out, get away. onwards. love, hate. it sounds so black or white.

rather it’s a cocoon in shades of gray. it is said that one grows there. to fly anew.

i take breaks hanging over alexa chung's book, that has been waiting a long time in the book piles

for my full attention. for that, she deserves. and christ she’s lovely, this it-girl.

i get a huge urge to cut bangs like hers; the same as mom sported when we were little.

a jagged one that was stroked from her eyes with long, stunning fingers. 

i wanna wear skirts so long they lightly touch the floor, beautiful braids casually up,
and a warm neck with strands of hair that tickles in the breeze.
summer. right now i wish for eternal summer, in childish stubbornness.
i want to sit, adults & children squashed in the big, old lions paw bathtub
out on the meadow. before i go to sleep i greedily devour

several episodes of 'mad men' in a row, ~ & don draper says it beautifully.
could sell anyone a slide film projector.

nostalgia, it’s delicate but potent.

in greek, "nostalgia" literally means

"the pain from an old wound." 

it’s a twinge in your heart far 

more powerful than memory alone. 

this device isn’t a spaceship, it’s a time machine.

it goes backwards, and forwards..

it takes us to a place where we ache to go again.

it’s not called the wheel, it’s called the carousel.

it let’s us travel the way a child travels

- around and around,

and back home again,

to a place where we know we are loved.

and suddenly it’s right there. that particular time in our lives.

appearing unexpectedly from paper bags to be sorted; receipts for the annual accounts.

baby sister e & i, sitting on a stone in the lake in the countryside. 

continuously side by side, little mermaids, always in the water. by chance lying along 

with a photograph of manhattan, taken much later in my life. 

the hues blur into each other, time too. i glance over at my baby sister, sitting 

on the floor by the fireplace, here in the studio, just.. now. she unwrinkles my crumpled receipts 

in her hands, talking to herself. i smile and put us, immortalized children, under 

one of those piles of books, to smooth out the bent photograph.

thinking that sometimes you need not go on a memory carousel,

or travel away, to know that you are loved. 

  

and with a whole lot of love, 

from behind the desk,

h