klipp & klistra

en grej jag fick syn på i det vackra 

skåpet av gamla fönster hos sara, var

urfina servettringar av papper.

vid en närmare titt 

och efter undrande utrop mot köket, 

där det klirrade av hennes drinkfix; 

fick jag berättat för mig att hon gjort dem 

för ett reportage om dukning i en tidning

och att de helt enkelt var gjorda av ituklippta 

toalettopappers-rullar, lim & vackert papper.

hur fina som helst trädda på stora 

linne-servetter och som allra bäst 
när man är många på middag, 
~ & de där vackra, men dyra,

servettringarna i horn,
 jag envist börjat samla på 
aldrig riktigt verkar räcka.

här blir det att härmas !

klipp, klister,

~ & så kärlek på det,

h

±

{självporträtt | canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}

  

juli’s sista helg

tittar bara in med en stilla undran,
vart blev juli av ? 

hoppas Ni haft en härlig helg ! 

med kärlek,

h


±

{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}

skaparanda : sommar

sinnet tycks som invirat i bomull.

dagarna blir blurriga i värmen,

sådär som värme också kan få luften att dallra
och det man försöker fokusera blicken på blir oskarpt,
men behagligt på något vis ändå, vackert lite som en hägring. 

allt blir lite mer sensuellt på något vis i värmen också.
mjukare & mer inbjudande.

jag vill bara flyta runt i tunn, mjuk kimono & smycken av snäckor. 

ständigt barfota och med sand som dröjer sig kvar,
glimrande kring vaderna.

kanske skulle man bara stänga av, stänga ner, det här.
sommarpausa.

men jag blir också mer inspirerad nu.

med sinnena öppna, sensibla. 

{finaste sara | på väg till jazzkonsert i kvällssolen utanför fotografiska i lördags}

allt inspirerar något annat. 

en musiktext animerar en bild
och en bild stimulerar att lyssna på viss musik.

ett vackert vykort sporrar skrivandet

och skrivandet ger mig lust att fotografera.

skapandet bildar mönster

och mönster får mig att vilja skapa.

vad hittar Ni på i sommarvärmen?

är Ni inspirerade, eller har Ni tryckt på paus?

hursomhelst, 

kärlek till Er

h

±

{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{bronshänder från riga | hemma hos sara}
{i phone cases are mine for søciety6}
© hannah lemholt photography

sommaryra

vi är tillbaka hemma i skrutthuset,

med påsar från fotografiska & byredo,

zetas trädgård & scotch and soda.

altandörren står på vid gavel mot 

vildrosor & kaprifol,

fågelsång & stilla värme. 

jag går runt med den största 

koppen någonsin; skvimpande 

kardemumma café au lait, 

och svämmar själv fullkomligt över av 

inspiration när jag lägger upp allt

på stora bordet i matrummet.

smeker kinden på vita keramikansiktet 

vi fann på hötorgets loppis,

rullar ut affischerna från fotografiska,

~ & doftar drömmande på gypsy water,

som äntligen är min. 

i vackert, hudfärgat läder etui.

och ändå är det inte det.

inte innehållet i alla påsarna,

utan innehållet, plötsligt, i mig. 

påfylld till bredden 

av lust & ro, av glädje & inspiration.

och när jag pratar med en man 

som vi ska provtrycka ett fotografi hos, 

för ett spännande nytt projekt

och han säger 

jag måste bara hem några timmar, 

~ det är så varmt här på tryckeriet  

då sprider sig också en inre värme 

i mig. för så, 

så ska det låta på sommaren.

som vore vi i andalusien och måste

pausa för siesta.  

glädjen rinner över, bland annat i

ihop-pillandet av nya ’cases’ till samlingen,

~ min lilla hyllning till sommaren 2012

{de har förresten 

free shipping thru sunday, worldwide !

därborta på søciety6}. 

jag yrar vidare, 
hoppas att Ni mår fantastiskt,
~ & är snart tillbaka med mer søciety6, 
lite preview på spira goes to paris
och mer från stockholm;
kvar i mitt hjärta.




kärlek,


h 




±


{canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}
{i phone cases | søciety6}

viskningar hos sara

hemma i sara & patrik’s fantastiska våning

kan man gå runt med kameran och bara rikta den,

~ & klicka lite på måfå hit och lite på chansning dit.

i varenda rum finns ting med själ som burits hem 

från resor & loppisar, utvalda & älskade varenda en.

det här är inte prylar. det är själar. vita själar.

det här hemmet går inte ens att beskriva.

bilderna jag tar har kanske en suck av en chans

att försöka, för det är som att fånga en viskning,

fånga en själ, gång på gång på gång; där varenda liten

sak har en historia att berätta, med tillhörande

gapskratt eller tårglans eller magfladder

men alltid med tillhörande lycksalighet.

vi ser the horse whisperer en kväll, 

sammantussade i soffan; med ännu mer vin,

ännu mera ostar, fler levande ljus, 

och varierande grad av harklingar och 

halvt -i-smyg-torkande av tårar, 

när patrik konstaterar att den där 

förmågan att kommunicera nästan ordlöst; 

den skulle man ha med kvinnor. 

du är ju sara-viskaren, säger jag och han

skrattar sitt bullriga, härliga skratt och 

jag tänker att just i det finns en stor del av 

själen i det här hemmet, 

den där fantastiska platsen i mötet mellan 

dundrande garv & böljande viskningar.

och det här får man vara en del av.

det här får man flyta rundor i och bara njuta

av varenda stund. att vila ögonen på vackert,

att vila själen med rätt människor, 

att vila tankarna med självklar enkelhet.

semester med mjukt s.

{bild i det tysta på sara i tankar} 

 hoppas Ni har det riktigt, riktigt bra 

i sommaren som plötsligt kom.

kärlek,

h

stockholm i mitt hjärta

i torsdags bommade vi igen skrutthuset,
packade ihop oss tillsammans med 
mamma & pappa och tog bilen till stockholm.
upp genom sverige med pappmuggar kaffe,
~ & den döende detektiven på ljudbok 
medan vindrutetorkarna svepte 
metodiskt & envetet för att föra bort
oss från regnet och in i en huvudstad 
inbäddad i mjuk kvälls-sol.

dagarna nu är allt man bara kan 
önska av en semester, 
i den form som är mer flyktig och svår 
att mäta i både breddgrader & celsius,
~ & mer av sorten som fyller hjärtat 
till sin bristningsgräns medan man
ändå önskar sig bara en dag till.

på kvällarna dricker vi vin 
och äter ostar på balkongen, som är det 
mysigaste av prång i bränd umbra,
som om satt vi i toscana. sommarkvällarna
glöder, mörknar runt oss, ~ & över bakgårdens 
hustak, medan tonerna av seb som äntligen får 
spela piano slingrar sig över parkettgolven
och ut till oss i natten och pratet och skratten
och tystnaden emellan fladdrande 
stearinljus och blanka ögon.

sara tar oss till sin ateljé, 
där fina sussi just gjort kaffe och med 
ett skratt säger att hon ’bestämt hört att stolen 
bredvid henne’, vid arbetsbordet med plats
för en till att hyra in sig på atelier 54, 
~ viskar hannah hannah hannah’.

.. och finns det en. enda. plats jag skulle
vilja säga jag går ner & jobbar lite om, 
så är det utan tvekan just där;
in på en bakgård på luntmakargatan,
under de gamla tegelvalven,
på en stol med fårskinn som jag
också tycker verkar viska efter mig.

 {allra finaste sara visar sin stol | atelier 54}



allt, allt, allt inbjuder till 
att vara kreativ här. och inte bara det. 
i väggarna sitter också det där som 
inte handlar om rätt läge, 
eller ens om teglet, kaklet, ljuset;
utan om den där goa’ känslan som gör att 
till och med budet som kommer för att 
hämta ett paket är en del av alltet; 
känslan av att allt, allt, allt är görbart 
och ingenting är omöjligt att skapa. 

generösa långbordet bär spår av vit färg 
och springorna mellan brädorna smulor & skratt.
hela den här platsen är som i en av alla de där filmerna * 
där ett gäng karismatiska människor skildras i den ena miljön 
mer charmig & själfull än den förra. en sån’ där film
man vill kliva in & leva i, även om de inte alltid är bra
som film, ~ men som man kanske halvtorrt konstaterar
sådär är det ju aldrig i verkligheten om. 

men man kan ha det sådär mysigt,
~ & såhär ska man ha det när det är som sämst 
som sara säger. och dagarna bara fortsätter just så.
och jag kommer tillbaka med fler glimtar
alldeles, alldeles snart.

och så länge :
 kärlek,

h 

* som den här scenen. 

eller den här restaurangscenen. 

eller i stort sett hela den här filmen.

kärlekstecken

under några timmar igår kväll jobbades

det intensivt här, med att leverera  

en hel drös bilder för spira autumn 12.

det blev till en liten ceremoni medan 

natten föll stjärnlös utanför fönstren, på vår 

ovanvåning i trädtoppshöjd. 

datorn hummade. jag hummade. 

och så tänkte jag på att det här med att 

förälska sig i en stad, är påfallande likt att

falla för, ~ & älska en människa. 

det är skavankerna & det levda; 

det som format, som går in allra djupast 

och får hjärtat att ömma över tid.

som på trocadéro, 

under vår fjärde dag i paris, 

~ & med eiffeltornet bakom mig, där

jag inte kunde ta ögonen från den vägg 

vid palais de chaillot’s ena vinge,

där hercules & hans bisonoxe blöder brons 

i ärgade rännilar nerför stenfundamentet.

vi kunde inte lämna platsen utan att utöver 

spira, också fotografera lite för oss själva,

~ & så satte jossi igång att trolla.

en halvtimme senare, 

med hundratals människor passerande,

~ & ljudet av tusentals fler ner vid tornet; blandat med 

pulsen av hög musik i någon konsert dånande på håll,

under åskgrå parisskyar är lina plötsligt mer

eller mindre naken, inlindad i bara spira’s

mjuka höst-sjal, ~ & är beredd att släppa även

den till marken. och vi skrattar sådär kvävt frustande

och jag väser att nu är det inte längre 

sju franska poliser som står & tittar mot oss. 

nu är de arton. i klunga.

de har batonger, skruttan, för bövelen.

bâtons !

när vi kikar ner på jossi som står och spexar 

med ett those girls! what can you do? i höjda 

ögonbryn & axlar upp till öronen med ett stort

smajl mot poliserna och när de skrattar,

när de låter oss hållas, ~ & försvinner bort

med batonger & allt,

då vet jag att jag fallit handlöst 

för denna stad som sett det mesta 

och där det brokiga är just färgglatt.

denna plats på jorden där det verkar finnas 

plats för människor av regnbågens alla färger.

  mina människor, 

de där två jag är där på trocadéro med.

de var det längesedan jag föll för.

omedelbart, upp över öronen, ~ & jorden runt.

mer från spira, ~ & bilderna som blev

av vårt lilla projekt ovan en annan

dag, snart. nu har ännu en natt fallit 

stjärnlös utanför mitt arbetsrum och ett

annat projekt ska paketeras & skickas;

det blir en t-shirt jag fått designa 

för spira spring / summer 13.

inga konstigheter. men väldigt roligt!

kärlek till Er,

h

±

{text : mumford & sons | via the virtual typewriter}

{© hannah lemholt photography}

{modell : lina lindholm}

{make up & hår : josefin madsen}

{kläder : spira autumn 12}