stockholm i mitt hjärta

i torsdags bommade vi igen skrutthuset,
packade ihop oss tillsammans med 
mamma & pappa och tog bilen till stockholm.
upp genom sverige med pappmuggar kaffe,
~ & den döende detektiven på ljudbok 
medan vindrutetorkarna svepte 
metodiskt & envetet för att föra bort
oss från regnet och in i en huvudstad 
inbäddad i mjuk kvälls-sol.

dagarna nu är allt man bara kan 
önska av en semester, 
i den form som är mer flyktig och svår 
att mäta i både breddgrader & celsius,
~ & mer av sorten som fyller hjärtat 
till sin bristningsgräns medan man
ändå önskar sig bara en dag till.

på kvällarna dricker vi vin 
och äter ostar på balkongen, som är det 
mysigaste av prång i bränd umbra,
som om satt vi i toscana. sommarkvällarna
glöder, mörknar runt oss, ~ & över bakgårdens 
hustak, medan tonerna av seb som äntligen får 
spela piano slingrar sig över parkettgolven
och ut till oss i natten och pratet och skratten
och tystnaden emellan fladdrande 
stearinljus och blanka ögon.

sara tar oss till sin ateljé, 
där fina sussi just gjort kaffe och med 
ett skratt säger att hon ’bestämt hört att stolen 
bredvid henne’, vid arbetsbordet med plats
för en till att hyra in sig på atelier 54, 
~ viskar hannah hannah hannah’.

.. och finns det en. enda. plats jag skulle
vilja säga jag går ner & jobbar lite om, 
så är det utan tvekan just där;
in på en bakgård på luntmakargatan,
under de gamla tegelvalven,
på en stol med fårskinn som jag
också tycker verkar viska efter mig.

 {allra finaste sara visar sin stol | atelier 54}



allt, allt, allt inbjuder till 
att vara kreativ här. och inte bara det. 
i väggarna sitter också det där som 
inte handlar om rätt läge, 
eller ens om teglet, kaklet, ljuset;
utan om den där goa’ känslan som gör att 
till och med budet som kommer för att 
hämta ett paket är en del av alltet; 
känslan av att allt, allt, allt är görbart 
och ingenting är omöjligt att skapa. 

generösa långbordet bär spår av vit färg 
och springorna mellan brädorna smulor & skratt.
hela den här platsen är som i en av alla de där filmerna * 
där ett gäng karismatiska människor skildras i den ena miljön 
mer charmig & själfull än den förra. en sån’ där film
man vill kliva in & leva i, även om de inte alltid är bra
som film, ~ men som man kanske halvtorrt konstaterar
sådär är det ju aldrig i verkligheten om. 

men man kan ha det sådär mysigt,
~ & såhär ska man ha det när det är som sämst 
som sara säger. och dagarna bara fortsätter just så.
och jag kommer tillbaka med fler glimtar
alldeles, alldeles snart.

och så länge :
 kärlek,

h 

* som den här scenen. 

eller den här restaurangscenen. 

eller i stort sett hela den här filmen.