viskningar hos sara

hemma i sara & patrik’s fantastiska våning

kan man gå runt med kameran och bara rikta den,

~ & klicka lite på måfå hit och lite på chansning dit.

i varenda rum finns ting med själ som burits hem 

från resor & loppisar, utvalda & älskade varenda en.

det här är inte prylar. det är själar. vita själar.

det här hemmet går inte ens att beskriva.

bilderna jag tar har kanske en suck av en chans

att försöka, för det är som att fånga en viskning,

fånga en själ, gång på gång på gång; där varenda liten

sak har en historia att berätta, med tillhörande

gapskratt eller tårglans eller magfladder

men alltid med tillhörande lycksalighet.

vi ser the horse whisperer en kväll, 

sammantussade i soffan; med ännu mer vin,

ännu mera ostar, fler levande ljus, 

och varierande grad av harklingar och 

halvt -i-smyg-torkande av tårar, 

när patrik konstaterar att den där 

förmågan att kommunicera nästan ordlöst; 

den skulle man ha med kvinnor. 

du är ju sara-viskaren, säger jag och han

skrattar sitt bullriga, härliga skratt och 

jag tänker att just i det finns en stor del av 

själen i det här hemmet, 

den där fantastiska platsen i mötet mellan 

dundrande garv & böljande viskningar.

och det här får man vara en del av.

det här får man flyta rundor i och bara njuta

av varenda stund. att vila ögonen på vackert,

att vila själen med rätt människor, 

att vila tankarna med självklar enkelhet.

semester med mjukt s.

{bild i det tysta på sara i tankar} 

 hoppas Ni har det riktigt, riktigt bra 

i sommaren som plötsligt kom.

kärlek,

h