{ ho´rror va´cui }

så. 
då har jag då slutligen bestämt mig för att bli med blogg. 

därav nu denna ’horror vacui’. 

jag har slagit upp det. 
det betyder ’skräck för tomrum’.

lika bra att erkänna direkt. 

för lika vita och tomma som de här sidorna är just nu, 

lika genomskinlig är jag. 

{nu ser Du ju i och för sig inte mig, 

men annars syns det direkt på mig om jag ljuger nämligen.}  

dessutom har jag känslorna liksom.. utanpå huden. 

genomskinlig och hudlös. det låter nåt’, và? 


men någonstans måste man ju börja. 



i dag kändes som en perfekt dag för en början. 
regnet hänger i elefantgrå skyar
och måndagar för oss här hemma är som..
tja, lördagar eller söndagar för många andra kanske 
{läs : en frilansare. det är jag. + en restaurangmänniska. det är min man.}
våra måndagar har blivit en av veckans mysigaste dagar. 
vi sover tills vi vaknar {hur gör man annars, undrar jag alltid då?},
gör café au lait med kardemumma, skrotar rundor i raggsockor,
~ & bläddrar förstrött i någon tidning tills det kurrar i magen. 
då är vår nya grej en riktig frukost-lunch-brunch 
med scrambled eggs, tomatsallad och hela baletten .. 
& så mycket dijonsenap. 
sådär så att man riskerar att det liksom bränner till mellan ögonen 
och man verkligen får känna att man lever.


idag har jag dessutom hunnit klämma in både att stå länge länge 
och titta lite sådär halvförälskat på fåglarna i trädgården, 
när de turas om att göra svanhopp i de olika fågelbaden,
som efter allt regnande skvalpar över som  till bredden fyllda bassänger,
~ & att ha nästan som en te-ceremoni, 
sådär när allt får ta tid, 
tepåsen är av tyg & koppen har guldkant. 


faktiskt känns det plötsligt som att till och med tomrummet
har guldkant i dag. 
för här är ju inte bara vitt & tomt längre. 



jag har börjat. 



amor vacui.
kan man säga så? 



heja tomrummet i alla fall,
~ & välkommen hit !  

p.s här har jag redan rumsterat runt ett tag ..